Att våga när det är obehagligt

Emellanåt försöker jag utvidga mina yogaklasser, prova på en lärare som för mig är ny eller en yogavariant jag inte testat tidigare. Det händer att jag får nya favoriter men lika ofta att jag nöjer mig med endast ett pass av det "nya".

Härom dagen testade jag ett antal kortare "nyheter" (för mig). Ett av dessa hette "Ladda batterierna", spännande tänkte jag. Eller?

Det visade sig vara andningsövningar och om ni följt min blogg så vet ni att jag har hangups när det gäller att hålla andan. Men vad sjutton, jag har gått en tolv veckors meditationskurs så "hur svårt kan det vara"?

Andas in på fem, andas ut på fem och håll sedan andningen i femton sekunder. Svårast var uppehållet men det gick. Övningen upprepades. Så får jag veta att vi ska köra denna sekvens i tre minuter, då kommer panikkänslorna. Varför? Jag måste inte och avbryter. Gör ett annat träningspass för att hitta mental balans.

Sen har jag funderat, kanske borde jag utsätta mig för detta pass fler gånger? Mina spöken i huvudet som har med att hålla andan kan bara försvinna om jag vågar gå utanför min bekvämlighetszoon.

Jag gör ett matematiskt överslag i huvudet, hur många repetitioner kan det röra sig om på tre minuter? Åtta stycken? Instruktören har presenterat passet som jobbigt men energigivande. Ju mer jag funderar så klarnar bilden, jag bör försöka igen. Testa till jag lyckas även om jag tycker att det är läskigt och panikkänslorna lurar runt hörnet.

Så jag ska ... en annan dag