Så det var bara att dra på sig en sommarklänning över den svettiga kroppen och lyfta upp Tiger i famnen. Jag tog kopplet i handen och satte på det i ett av trapphusens fönster.
Vår hankatt brukar nöja sig med en tio minuters visit på innergården. Jag förstod att den tidiga morgonen skulle vara sval och att min svettiga kropp inte riktigt längtade efter denna utflykt men vad gör jag inte för min darling!?
Ute gå gården strilade vattnet runt och från vattenspridarna. Solen sken och luften var frisk, en blåsigare dag än de senaste. Med gåshud över hela kroppen lät jag Tiger gå sin runda. Äta lite gräs, krypa in under ginstbusken och rulla sig i gräset.
Morgonen var stilla och tyst, han gjorde sig ingen brådska och de tio minuterna överskreds. Rabatt utforskades och blommor inspekterades, Tiger var nöjd. Själv insåg jag att min kropp ville in i värmen eller åtminstone ha en jacka att dra på.
Jag gjorde därför något som jag inte brukar, beslöt att avbryta vårt innergårdsbesök. Med katten i famnen gick jag till porten och satte ned honom i trapphuset. Då går Tiger ut igen. Okey tänker jag, en snabbis.
Denna morgon är det jag och inte Tiger som vill gå in, det är skillnad. För första gången så måste jag avbryta honom vilket känns tokigt och fel, som när mamma kunde säga att det var dags att åka när vi hade som roligast???
Så nu har vi en katt som vill ut igen ... han blev inte klar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar