Bakom mina ögonlock

Sitter med en stor kopp te och chillar. Nyduschad och småtrött men ändå pigg efter morgonens yogaklass. En bra start på dagen.

Blundar och tänker att jag är tillbaka på Maldiverna och att snorkelutrustningen ligger bredvid min stol. Om en liten stund, snart ska jag ge mig ut i det varma havet igen. Nice!

Eller är jag kanske återigen på Aruba, i den härliga lägenhet som familjen hyrde för några år sedan? Tror att det är tidigt, tidigt och att jag alldeles strax ska smyga mig ur sängvärmen för att inte väcka de som sover och ge mig ut på en barfota joggingtur längs den kritvita korallsanden, den som varken klibbar eller fastnar.

Å andra sidan är det kanske gnistrande vit snö som möter min blick om jag öppnar ögonen och tittar ut genom fönstret? Då blir det underställ och lager på lager innan vi spänner på oss skidorna.

När jag öppnar ögonen här hemma i soffan så är det varken sand eller snö som syns utanför vårt fönster. Verkar som ett fåtal ställen i Sverige saknar snö under denna februari månad och här där jag bor har vi knappt sett det vita pudret denna vinter. Snö i Skåne men inte här?!

Sluter ögonen igen och fortsätter att dagdrömma mig bort, hinner lite till innan det är dags att gå till jobbet.

Hej svejs!

I sportlovstider

En mamma är en mamma, är en mamma ... så länge hon lever, precis som en pappa alltid är en pappa. I sorg och glädje, i tårar och i skratt. Du som är förälder själv kan nog skriva under på detta.

Under ännu en helg har vi fått njuta av att astronauten slaggat i sin säng, att han kommit och gått, för nu i morse lyfte planet norrut mot fortsatta studier i rymdteknik.

Som föräldrar har vi tur, denna "vår" får vi äran att se vår förstfödde mer än vi gjort på flera år då han behöver göra visiter på hemmaplan med jämna mellanrum, det är bara att tacka och ta emot. Njuta.

Denna vecka innebär sportlov i vår stad. Den tiden vi packade bilen och drog till fjällen är förbi. Kidsen har flugit ur boet och vi tar inte längre ledigt i februari, vi jobbar.

På sociala medier kan jag följa hur vänner och bekanta reser till sol eller snö. Skulle gärna ta en egen paus men får vänta, var sak har sin tid.

Ha' det!

Bättre än kaffe!

Går omkring med ett stort leende på läpparna, något innesluten i mig själv, i min alldeles egen bubbla. Mår sååå bra!

Känslan i morse var annorlunda men den kan jag glömma för det är nuet som räknas.

Om ni sett Friskis&Svettis reklamannonser, åtminstone de som marknadsförts tidigare genom åren, de där du ska gissa vem som tränat på F&S så kanske du fattar vad jag menar?! Den med största flinet har tränat ... exakt så känner jag mig idag.

Imorse gjorde yogaklassen stor skillnad. Kände mig sliten innan och energifylld efteråt, stark och harmonisk. Vilken härlig helomvändning!

Vinyasa flow som jag älskar, att flöda genom positionerna och andas i samklang med rörelsen. Fokusera inåt, lyssna på instruktioner och den egna kroppen. Bara vara. Svettas. Andas. Lyssna. Repeat.

Sänder ett stort tack till dagens lärare och till de andra härliga yoginisarna som tränade med mig. Vi fyllde tillsammans salen med positiv energi och det var fler än jag som lämnade studion med ett leende på sina läppar.

Må gott!

I morgon är en annan dag

Så är vi där, i ett vägskäl.

Någon väljer att gå andra väljer att stanna.

Avslut ...

Känns overkligt, konstigt och oundvikligt.

Vill inte säga hejdå för det känns så slutgiltigt, hellre "vi hörs snart".

Igår gjorde en av mina arbetskompisar sin sista dag i butiken. Vi började samma dag och har tillsammans varit "ny på jobbet". Båda med extra ansvar och i ledningsgruppen. En rolig tid.

Idag finns inte våra tjänster kvar, de har dragits in ... behövs inte tycker den nya koncernen. Min kollega väljer att gå och jag väljer att stanna.

Jag kommer att sakna henne, våra kollegor kommer att sakna henne.

Livet går vidare för oss alla, nya spännande möjligheter och dörrar kan öppnas.

Bortprioriterat ...

För ett år sedan påbörjade jag en 12 veckors meditationskurs, för att jag ville utmana mig själv att landa i nuet, i mitt inre. Det var med viss tveksamhet jag startade, skulle jag finna ro? Hopp och studs är mer min grej.

Säger inte att det var lätt, framför allt var själva sittandet påfrestande. Benen domnade och jag experimenterade med kuddar och sittställning. Vägen till meditationen var enklare, vissa dagar fladdrade tankarna men andra fann jag flow.

Genomförde hela kursen och konstaterade att detta passar mig i kombination med min yogapraktik, jag mådde verkligen bra!

Varför tappade jag då bort meditationen? 

Vila är en underskattad aktivitet. I det vanliga livet behöver vi alla stunder av återhämtning, jag har blivit mycket bättre att lyssna på min kropp men just meditationen har fallit bort. Det händer visserligen att jag genomför kortare Mindfullness meditationer på 15 minuter, då förundras jag över hur välgörande de är ... ändå "glömmer" jag att prioritera just denna typ av umgänge med mig själv.

Konstigt ...

Var sak har sin tid. Borde fundera lite till.

Puss & kram

Händerna på bordet!

Den 15 februari för 25 år sedan förlovade vi oss, mannen och jag. Champagne och jordgubbar i sängen och sen tog vi ett plan till Paris!

Några av våra bästa vänner pluggade där och vi skulle tillbringa en vecka tillsammans. Jag och mannen bodde på hotell endast något kvarter ifrån den lägenhet de bodde i. Innan avresa fick vi ett fax (!!! Ja du läste rätt), det kom till mannens jobb. I Paris var det vår, ungefär 15 grader och sol.

Då ja men inte när vi kom. Temperaturen sjönk till nollstrecket och jag tror inte jag frusit så mycket som under den veckan ... Skinnjackor och varma tröjor hjälpte inte mot den råa kylan. Värmen på hotellrummet var inte så mycket bättre men kul hade vi!

Tillbaka till den 15 februari. Vi hade stämt möte med våra vänner på en bar, tänkte att de skulle få bli de första som fick veta att vi förlovat oss.

Blev inte riktigt så ... Vi satt med händerna under bordet, inget vi planerat och visste inte riktigt hur eller varför vi betedde oss som vi gjorde. Kompisarna noterade att något var annorlunda, att vi agerade udda. Så till slut kom den fras som hjälpte oss:

"Upp med händerna på bordet!!!"

Ett öga rött

Min kropp och jag är inte helt överens och jag vet egentligen inte varför ... eller kanske vet jag? Den sista månaden har varit extrem i hela din utformning, arbetsmässigt. Ena dagen gäller en sak och två dagar senare något totalt annat. Jag flyter med, håller mig positiv och försöker förmedla hopp och tro.
Så i torsdags när min tjänst drogs in tappade jag luft under vingarna. Kraschlandning? Nej men kantstött.

Min kropp har de senaste två dagarna varit trött, ungefär som att jag på kvällen drabbats av blodsockerfall. Jag är konstant hungrig och igår frågade en arbetskompis om jag drabbats av ögoninflammation? Ett öga var rött.

Visst jag yogar varje dag men det brukar inte trötta ut mig, snarare hjälper den mig att hålla balans. Kanske är det livet som sätter sig i kroppen? Ber mig äta extra mycket och vila och JA jag lyssnar.

Fick ögondroppar av en annan kollega och har slängt linserna, de behövde bytas. Äter, äter och äter. Vilar och har de senaste två kvällarna lagt mig ovanligt tidigt. Finns inget annat att göra, kroppen får vägleda mig därför låter jag hjärnan lyssna på hjärtat. Sömn, mat och vila.

Var rädd om dig!