För ett år sedan påbörjade jag en 12 veckors meditationskurs, för att jag ville utmana mig själv att landa i nuet, i mitt inre. Det var med viss tveksamhet jag startade, skulle jag finna ro? Hopp och studs är mer min grej.
Säger inte att det var lätt, framför allt var själva sittandet påfrestande. Benen domnade och jag experimenterade med kuddar och sittställning. Vägen till meditationen var enklare, vissa dagar fladdrade tankarna men andra fann jag flow.
Genomförde hela kursen och konstaterade att detta passar mig i kombination med min yogapraktik, jag mådde verkligen bra!
Varför tappade jag då bort meditationen?
Vila är en underskattad aktivitet. I det vanliga livet behöver vi alla stunder av återhämtning, jag har blivit mycket bättre att lyssna på min kropp men just meditationen har fallit bort. Det händer visserligen att jag genomför kortare Mindfullness meditationer på 15 minuter, då förundras jag över hur välgörande de är ... ändå "glömmer" jag att prioritera just denna typ av umgänge med mig själv.
Konstigt ...
Var sak har sin tid. Borde fundera lite till.
Puss & kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar