Händerna på bordet!

Den 15 februari för 25 år sedan förlovade vi oss, mannen och jag. Champagne och jordgubbar i sängen och sen tog vi ett plan till Paris!

Några av våra bästa vänner pluggade där och vi skulle tillbringa en vecka tillsammans. Jag och mannen bodde på hotell endast något kvarter ifrån den lägenhet de bodde i. Innan avresa fick vi ett fax (!!! Ja du läste rätt), det kom till mannens jobb. I Paris var det vår, ungefär 15 grader och sol.

Då ja men inte när vi kom. Temperaturen sjönk till nollstrecket och jag tror inte jag frusit så mycket som under den veckan ... Skinnjackor och varma tröjor hjälpte inte mot den råa kylan. Värmen på hotellrummet var inte så mycket bättre men kul hade vi!

Tillbaka till den 15 februari. Vi hade stämt möte med våra vänner på en bar, tänkte att de skulle få bli de första som fick veta att vi förlovat oss.

Blev inte riktigt så ... Vi satt med händerna under bordet, inget vi planerat och visste inte riktigt hur eller varför vi betedde oss som vi gjorde. Kompisarna noterade att något var annorlunda, att vi agerade udda. Så till slut kom den fras som hjälpte oss:

"Upp med händerna på bordet!!!"