Och plötsligt hamnade hjärtat i halsgropen

Vissa dagar flyter bättre än andra. Trodde att jag hade flow igår men det skulle visa sig att jag inte alls hade den koll jag trodde.

Dagen började bra. Vaknade tidigt och hann praktisera veckans yogaklass före frukost. En skön morgon på alla sätt och vis. Läste tidningen, åt och gjorde mig i ordning för jobbet. Hade så gott om tid att jag beslöt att promenera in till stan. Solen sken, fåglarna kvittrade och jag började färden genom skogen, uppe på åsen. 65 minuters egentid.

Väl på jobbet så förflöt dagen i ett lagom tempo. Det var först när jag hade femton minuter kvar av min arbetsdag som jag plötsligt insåg mitt misstag. Nyckeln till studion låg kvar hemma! Hjärtat åkte hiss upp i halsgropen på en hundradels sekund.

En timme kvar till min yogaklass skulle börja. Ingen cykel, ingen bil ... För några månader sen hade detta aldrig varit ett problem, inte då (vi bodde mitt inne i stan) men nu, hur skulle jag göra?

Ringa hem och be dem köra in till stan för att ge mig den nyckel jag glömt? Kändes inte alls lockande. Ringde därför studions ägare, inget svar. Skickade meddelande, fungerade bättre. Problemet löstes lika snabbt som det uppstått.

Tack, tack och tack för mobiltelefoni!

Gott om tid igen och klassen kunde genomföras utan fler missöden.

Trädgårdsmästardröm

I mitt liv just nu skulle jag kunna ägna mig åt att enbart plocka äpplen ... ifrån marken. Vi har sju fruktträd och vart och ett av dessa dignar av ätbara godsaker.

Varje dag plockar vi upp fallfrukt, vissa släpper för att de är mogna och andra av av okänd anledning. Vi plockar, tar med till jobbet och slänger de skadade eller skämda i stora sopsäckar.

Varje dag samma procedur, när vi är klara så är det bara att börja om igen. En heltidsanställd trädgårdsmästare vore inte helt fel!

Helt ärligt så skulle jag gärna vara den personen (som tog hand om vår tomt) framför allt om jag fick betalt för jobbet.

Nu fungerar inte alltid livet så enkelt. Jag går till REAkaoset istället ...

Ha en bra dag!

Kundreflektion

Planerar yogaklass med huvudvärk som spränger ... går så där. Helt plötsligt från ingen stans dök den upp, huvudvärken. Egentligen förvånar det mig inte eftersom vår arbetssituation är extrem. Att det börjar dunka när jag slappnar av är kanske helt normalt.

Igår sökte en kund upp mig i butiken och ville beskriva vad hon sett tidigare i veckan.

• Hur mammor låter sina barn använda butiken som en jättestor lekplats. 
• Kunder som sliter och drar i samma plagg. 
• Överfulla provrum trots att det finns hästar lättillgängligt att hänga ut sina provade plagg på ... om nu kunden orkar plocka upp plaggen från golvet, de kläder som hon trampat på och lämnat aviga
• Kunder som skrikpratar med varandra över en lång kö (som om andra inte var närvarande)
• Galgar som krasar under kunders fötter
• Galgar med kläder som faller till golvet när kunden vårdslöst rotar, som blir liggande i en hög eftersom kunden (som haft ner kläderna) INTE tycker att det är hennes uppgift att städa efter sig???

Kvinnan som tog kontakt med mig sa att hon haft svårt att ta in vad hon såg, att hon inte trott sina ögon. Hur beter sig människan emellanåt? Vidare önskade kvinnan att jag skulle förmedla ett stort tack till alla mina arbetskollegor som härdat ut i det krigstillstånd butiken liknats med. 

Kunden var fylld av beundran att vi står på benen, att vi orkar fortsätta arbeta. Hon sa också att hon beskrivit sin upplevelse för sin vänner vilka förvånat skakar på sina huvuden.

Så om DU är min kollega TACK!!! Vi är grymma! 

Vad är det som tjuter???

Det ena dramat avlöser det andra (i butiken) ...

Ett äldre par frågade mig om vi har hiss, frun hade ont i sina ben. "Javisst", svarade jag. "Den är upptagen nu men om ni väntar så är den strax ledig" Det äldre paret nickade glatt och gick bort mot hissen.

Själv fick jag fullt upp och glömde bort hissåkarna. Plötsligt börjar det tjuta, en vass och skärande ton. Jag fattade ingenting? Vad var det som lät så? Kunder drog i mig och jag släppte oljudet för någon minut. Så uppmanades jag hämta grejer i hissen.

En branddörr stod på vid gavel? En nödutgång som är förbjudet område, en dörr som finns men som vi aldrig använder. Får inte. Varför?

Så minns jag det äldre paret, hade de gått in? Av vilken anledning? Jag kunde inte se eller höra någon men gick ändå in i korridoren och ropade. Inget svar. Gick ut i butiken igen och drog igen branddörren. Tystnad ... ljuvligt.

Efter någon minut söker en kvinna upp mig, hon påstår att hennes föräldrar fastnat i hissen. Detta är omöjligt eftersom jag precis då öppnade dörren. Kvinnan håller sin telefon mot örat och säger att hennes pappa inte vet var de är?

Då minns jag paret som ville åka hiss. Jag berättar vad jag vet och säger att branddörren stått vidöppen, att alarmet tjutit ordentligt, att jag gått in och ropat men utan resultat. Självklart fick kvinnan utforska det förbjudna utrymmet på andra sidan dörren. Alarmet gick igång igen. Efter några minuter kom kvinnan tillbaka med sina föräldrar.

Alltså vad skulle gamlingarna in där och göra? De skulle ta hissen bredvid. Om det varit barn eller nyfikna ungdomar så skulle jag förstå men ett äldre par?

"Jag lämnade dem en sekund", stönade kvinnan "och då händer det här."
"De har varit på äventyr", säger jag och stängde branddörren så att tjutet tystnade.

Behöver ge min kropp lite extra kärlek idag

Vaknar i en kropp som signalerar att den är trött, ungefär som att jag skulle tagit ut mig ordentligt på ett svettigt träningspass. Känslan i musklerna är "överansträngd" som de kan bli när träningsvärk knackar på.

Bara det att jag inte tränat ...

Visst, jag yogar varje dag men har inte testat nya asanas och inte heller utmanat min kropp på det viset.

Jag har arbetat!

Lyft tunga kartonger, burit klädtyngda galgar, plockat, staplat, släpat och hivat berg av sopsäckar och det sätter sig i kroppen.

Idag blir det mjuk och snäll Yinyoga innan det är dags för mig att åter ta mig till arbetet. Behöver ge
mig själv lite kärlek denna lördag.

Ha en bra dag

Alltså ... hallå!?!

Min kropp är sååå trött och mitt huvud vill vila. En reaktion på veckans halva rea pris i butiken. Dagar av fullkomlig kaos där jag och mina grymma kollegor har försökt att inte hamna ett par steg efter kunderna.

Helt allvarligt så förstår jag mig inte på den speciella reakund som dyker upp och vänder upp och ned på allt som kommer i hennes väg.

Vett och etikett, sans och förnuft samt normal hänsyn är en bristvara hos denna speciella kund. Hon (för det är en vuxen kvinna!!!) sliter och drar, tar med sig ett berg av kläder in i provrummet. Kanske hämtar hon mer? Vad kunden gör är att lämna efter sig kläder som är aviga, galgar som ligger på golvet ... ja  även de plagg som hon inte ORKAR plocka upp (kanske trampar hon lite på kläderna också). Dessutom verkar det som att denna kvinna tycker att det är mitt ansvar att städa efter henne?!

Alltså, hallå!?!

Om du kära kund läser inne i provrummet så ber vi dig vänligt att hänga tillbaka kläderna där du tog dessa alternativt hänga upp galge med kläder på anvisad häst.

Om du städade efter dig själv så skulle jag och mina kollegor kunna hjälpa dig mer, vi skulle ha möjlighet att göra det vi är anställda för, det vi är bra på ... ta hand om dig, hitta storlekar och vara smakråd.

Faktiskt så är det DU som förlorar mest. Du handlar billigt men det är också allt. Skärp dig!!!

Blöta pussar och en objuden gäst på mattan

Det finns möjlighet för dig som vill att yoga med både getter och får. Jag har inte testat. Provade dock något annat igår.

Höll en klass utomhus med en yster hund som var ingenstans och över allt. Matten (min elev) hade svårt att hålla fokus, skulle hon övervaka sin hund eller vågade hon blunda och lyssna in sin egen kropp?

En annorlunda klass

Jag hade full förståelse för hennes "split vision". Min egen uppgift blev att försöka skapa en tillåtande miljö både för elever och hund. 

Vi löste situationen genom att koppla den spralliga jycken i ett träd helt nära. Nu blev det jag som fick full uppmärksamhet. Blöta pussar när jag lyfte upp i kobra och en kompis på mattan.

Mindfulness, tålamodtest och tillåtande lekfullhet ... ja ja det blir inte alltid som vi tänkt ... men det kan bli bra ändå.