Vår femte familjemedlem

Det finns de som har en vakthund, det har inte vi ... istället har vi vår Tiger.

Han patrullerar runt vår tomt och hänger antingen på altanen där han oftast tittar på grannhuset efter Ramses eller så ligger han på entrétrappan. Utanför vår ytterdörr ser Tiger vår lilla gata, allmänningen och husen på andra sidan med andra ord bästa spanarläge.

I ärlighetens namn så vet jag inte hur bra vår katt är som vakt? Han har aldrig varit känd som slagskämpe, snarare tvärtom. Tack vare sin storlek så har Tiger inte behövt fightas. Han har istället suttit helt stilla alternativt lagt sig ned och kollat in sin motståndare som retirerat.

Idag hör vår katt dåligt vilket innebär att han slutat jaga och att klättra i träd tillhör (numer) en svunnen tid. På ålderns höst patrullerar Tiger runt vår tomt. Kollar in vad som händer och berättar sedan högljutt för de som är intresserade.

Vår katt kommer in för att gå på lådan(!!!), få maten serverad samt bli kliad på magen. Ett rätt behagligt liv.

Min kropp älskar mig ännu mer när den får gåvor som denna

Idag är det dags för mitt tredje besök och som jag längtat! Jag ska på Yogamassage.

Min kropp älskar mig ännu mer när den får gåvor som denna. En lång härlig massage, där jag får ta emot och inte behöver göra någonting.

Att få bli knådad, stretchad och ompysslad i två timmar är lyx. Muskler, bindväv och lymfkörtlar bearbetas och emellanåt kommer jag att få bita ihop då det kittlas ( ... jag är INTE kittlig!).

Min högra sida är tightare än min vänstra, den behöver lite extra kärlek och kommer säkerligen att få det idag. Stretchas lite mer.

Varje gång jag behandlats då har jag känt hur knutar släppt. Nuförtiden kan jag känna muskelfästena nere i ländryggen och hur de sitter ihop med muskler och bindväv längs ryggraden och hela vägen upp, det kunde jag inte för ett par år sedan. De strama områdena pratar med mig på ett sätt som de inte gjort tidigare då jag var betydligt mer okunnig om min muskulatur.

Så oh yes, nu är det dags! Jag är redo. Love it!!!

En drunknad groda

En ledig söndag, utan kids men med man och katt. En sensommardag i shorts och linne. En ledig dag då mycket hunnits med.

Efter att ha skjutsat Astronauten till sitt flyg så betades den ena uppgiften efter den andra av. Jag hann yoga i solen på altanen och äta frukost i lugn och ro innan det var dags att kavla upp ärmarna (hade inga ... hade linne men du förstår vad jag menar).

Äppel och päronplock. Fallfrukt. Vissa ruttnade och andra skadade. Allt hamnade i backar som senare fraktades till sopstationen där jag och mannen tömde den ena efter den andra i redan fulla kärl.

Sen mys i solen och planering av nästa senioryoga klass. Var på jag fortsatte att rensa ogräs, flytta krukor och ansa humlen. Varm och svettig tog jag ett bad, kanske det sista för denna säsong i vår pool och upptäckte en drunknad liten groda i filtret när jag skulle byta detta.

Storstäd av poolhus och sedan vårt eget. Allt gick som på räls tills jag skulle skura trappan och välte hela hinken så att vattnet rann ut över källargolvet. Vi kan säga att det blev ordentligt torkat.

När städningen och ett par maskiner tvätt var avklarade tog jag ledigt. Ett gott dagsverke. Känner mig riktigt nöjd över allt jag/vi hunnit med.

Nu dags för ny vecka: välkommen måndag!

En tår i ögat men en varm känsla i magen

Tidigt denna söndagsmorgon styrde jag bilen mot Arlanda för att skjutsa Astronauten till sitt flyg. Det kommer att bli tomt, det kommer att bli kännbart och han kommer att vara saknad.

Tidigare i veckan fick Astronauten köra sin lillebror till sitt flyg, då Lejonkungen behövde åka för att hinna ordna med sitt boende i London inför höstens fortsatta psykologipluggande.

Kidsen, en naturvetare och en humanist. Så lika men så olika. Det blir konstigt utan deras skratt. Ingen middag som står färdiglagad på bordet då jag arbetar sent (Astronauten). Ingen Lejonkung som höjer ljudet så vi kan digga ännu bättre i bilen.

Åh andra sidan slipper jag tvättkorgar som är överfyllda och matkostnaderna kommer att halveras. Vi har återigen haft våra kids till låns, denna gång under en förlängd sommar, maj-augusti. De är vuxna och har sina egna liv.

Hur sorgligt det än känns att de åker så är det också precis som det ska vara. Livet går sin gilla gång och på ett sätt välkomnar jag vardagen då det enbart är jag och mannen ... samt Tiger (inte att förglömma!)

Så bye bye älskade ungar! Vi ses igen. Vet inte när? Och det är okey.

Personlig kick off

Min kropp har tackat mig genom att skicka ut överskott på endorfiner två kvällar i rad. Först i torsdags efter pulspasset då jag tokhög av lycka hade svårt att somna. Det var som att kroppen signalerade: ÄNTLIGEN!

Sen igår när jag fullkomligt genomsvettig öppnade ytterdörren efter flera timmar av intensivt dansande. Du som känner mig vet att just dans är mitt livselixir.

Min kropp har fått en rejäl vitamininjektion.

Samtidigt så ska jag erkänna att på väg nedför vår källartrapp (skulle slänga varje plagg jag burit i tvättkorgen) så anlände de första symtomen på träningsvärk. Torsdagens pass skickar kvitto på att jag arbetade både intensivt och hårt.

Idag vet jag inte vad som är vad, dansandet igår eller träningen för några dagar sedan? Troligtvis kommer jag att klara mig hyfsat bra. Min morgonyogapraktik lättar upp. Idag välkomnade jag återigen lugn yin, smörjande, avslappnande och mjukgörande.

Ha en bra dag!

Jag höll!!!

Igår skulle jag hänga med en vän till hennes gym, testa ett högintensivt träningspass och därefter  snacka med gymägaren. Det var med skräckblandad förtjusning jag satte mig i bilen och styrde mot ett gym som var alldeles nytt för mig ... så nytt att jag inte visste var det låg, bara ungefär.

Min kropp har varit trött och seg efter förra helgen. Oro och stress över mannens mående satte sig i muskler och mage. Jag checkar dagligen av min egen status. Funderade därför om högintensiv pulsträning egentligen var så smart?

Fast jag hade lovat ...

Laddade upp bra med ordentlig lunch och nyttigt mellanmål. Kroppen kändes okey. På gymmet sa jag som det var. Kanske jag borde hålla igen lite? Inte gå för fullt. Dessutom var det ett tag sedan jag pulstränat (har i stort sett enbart blivit yoga, långpromenader och cykling).

Så körde passet igång. Kroppen svarade direkt, den kändes förvånansvärt stark. Att hålla igen behövdes knappt, gjorde det enbart med kettelbell vikten. Så roligt! Så bra! Avslutande med burpees (5 minuter) och efter dessa (har ett hatkärlek förhållande till burpees) la jag mig ner på golvet med en rusande puls. Jag höll hela vägen in i mål. Jippi!

Tack underbara kropp!

Åh vad jag längtat efter pulsträning, ett perfekt komplement till yogan. Min kropp behöver både och, vilket jag tror många skulle må bra av. Som handen i handsken. Styrka, rörlighet, kondition, tre komponenter för välmående och en hållbar kropp.

Tanter med krut och en stor portion värme

Under två veckor ska jag vikariera som yogalärare för seniorer. Oerhört spännande och lärorikt. Att planera dessa klasser kräver lite annat upplägg, jag har därför frågat studioägaren om gruppen. Vad behöver jag tänka på och om det är någonting som bör undvikas? Fick till en bra klass på papperet och hoppades att den skulle fungera lika bra på mattan.

De mogna damerna, "tanterna" kom i god tid. Vi hann både hälsa och prata, vilket kändes bra. Tappad muskelstyrka och balans diskuterades innan det blev dags att starta yogaklassen. Jag hade placerat ut dubbla block till alla som vi använde i flera positioner. Tanterna som yogat i många år (tillsammans) gjorde sitt bästa utifrån sina förutsättningar och fick avsluta de 75 minuterna med vägledd mindfulness meditation. 

Efteråt verkade de nöjda (i alla fall inte missnöjda). En kvinna som legat bredvid musikanläggningen tyckte att det varit besvärligt att höra. Jag hade dragit ner volymen ordentligt så det knappt hördes men hon upplevde ändå att musiken störde och att hon haft svårt att höra mig, att jag skulle ha pratat tyst. Kvinnan hör dåligt så hennes "problem" blir ett dilemma. Visst kan jag prata högre. Kan även hålla klass helt utan musik om det underlättar men det är också så att kvinnan nog bör placera sig en bit ifrån själva musikanläggningen.

För att möta kvinnorna frågade jag om de önskade något inför nästa vecka? Svaret blev: fler mikropauser samt mer assistering. Check på det, inga problem. Frågade även vad de är vana med och om det är några asana jag bör undvika? Hunden? Rörelser utifrån alla fyra? "Nej, nej blev svaret. Vi lägger en filt under knäna ifall det gör ont. Och hunden brukar vi trampa runt i."

Plötsligt kändes det enklare att planera. Fick sen veta av annan lärare (som varit med) att klassen varit tuff men bra samt att jag fått bra betyg av seniorerna. Tydligen så säger de till direkt om det inte passar ... Kvinnorna vet vad de vill.

Kände enbart positiva vibbar. Till nästa gång så ska vi pausa i barnet flera gånger och jag ska assistera så gott jag kan. Längtar redan till nästa onsdag!