Motivation och känsla

Vissa dagar får jag oerhört mycket gjort och andra betydligt mindre. Antar att jag inte är ensam om den känslan.

Är i alla fall tacksam över min förmåga att fokusera när det gäller och faktiskt leverera. Återigen tack till Hera Hub och mina härliga kollegor där!

Att komma till en writers lounge utan någon egentlig plan är ingenting som stressar mig. En minut eller två så faller bitarna på plats. Plötsligt har jag levererat en företagssidan på LinkedIn (ett första utkast) och hoppat rakt in i en 14 dagars utmaning vad gäller egen marknadsföring.

Bra där!

Hade tänkt hoppa över utmaningen, det är mycket annat som tar min tid och energi ... men vad sjutton?! Hur svårt kan det vara? Jag kör!!!

Bra känsla i magen. Behöver kicka igång mig själv emellanåt och det är verkligen lättare när det sitter stimulerande och inspirerande människor bredvid.

Tack, tack, tack!!!

I nöd och lust

"Den friske har tusen drömmar och den sjuke en", ett gammalt ordspråk som verkligen är sant.  Nu är det inte så att jag är dålig men trots det är jag som den sjuke, har en enda önskan: att mannen ska bli frisk!

Det tär att se honom bita ihop, kämpa och att se honom lida. Han har fått stå ut länge nu och vi tycker båda att det räcker med ambulansturer och "akutenbesök".

Det jobbigaste är att allt är så ovisst. Inga svar. Alla prover bra men inte han ...

Igår testade vi restorative yoga hemma, vilande och återhämtande. Om jag får som jag vill så ordinerar jag en klass per dag denna vecka. Annars är min roll att kärleksfullt finnas nära. Enkelt när jag är ledig men svårare om jag arbetar.

Så vi fortsätter att ta en dag i taget, emellanåt har vi fått backa ett antal steg för att börja om, komma ifatt och sen backa igen. Snacka om att prövas. Så fort läget sett ljust ut så har nya hinder tornat upp framför ögonen.

I nöd och lust sa prästen när vi gifte oss. Japp, så är det.

Valdags yoga

Varje gång jag kommer till studion och håller en klass så känner jag glädje. Spelar ingen roll om dagen varit tung, om jag känner mig ledsen eller arg ... känslorna släpper.

Så var det även igår då jag vikarierade. En softyoga klass vilken kanske inte är mitt signum. Är tacksam och glad att jag får chansen att testa och prova på fler delar av yogatårtan.

Softyoga kan betyda mycket och att planera en sådan klass ger frihet att utforma den som det passar mig. En lugn typ av yoga, svettfri.

Jag valde att närma mig klassen med "Yinyoga tänk". Att mjukt stretcha och landa i sin egen kropp. Andas. Hålla positioner i en eller två minuter. Flöda långsamt. Soft och mjukt. Blev en lyckad kombo.

Med humöret på topp samlade jag ihop mina grejer och körde visslande hem. Det här är verkligen det jag vill göra!

Just nu är det ovisst när jag håller min nästa klass, kanske inte denna vecka eller så blir det som planerat på torsdag.

Ha en bra dag!

Äpplet faller inte långt ifrån päronträdet

"På vår gata i stan ..." (vet att vi inte bor i city längre men du förstår vad jag menar) är det fullt med fruktträd. På vår lilla tomt så har vi sju stycken!!!

I år är dessa fulla med frukt. Träden dignar av godsaker. Vi lever i ett överflöd. På gott och ont.

Grenar har brustit på päronträdet på grund av tyngd och torka. Jag har varit allvarligt orolig att trädet skulle dö med tanke på de öppna sår det fick efter brotten men än så länge står det stadigt och låter päronen växa sig stora och saftiga.

Vad vi brottas med är fallfrukt. Varje morgon är gräsmattan full av ruttnande alternativt mogna äpplen och päron. Skatorna jublar. Getingar kalasar och i komposten bor en svärm av blomflugor.

Efter att ha arbetat en hel vecka så låg vi efter med trädgårdsarbetet, detta innebar två turer till sopsorteringen. 22 backar fyllda med äpplen och päron! Vid det första besöket så var kärlet för fallfrukt nästan tomt men då jag återkom en eller två timmar senare så var det överfullt. Säger en hel del.

En grön gräsmatta igen ... någon timme. Faller frukt konstant så arbetet har inget stopp, fick ihop ytterligare en låda på eftermiddagen men den får just nu bo bredvid komposten.

En timme till godo

Jag blir som ett litet barn på julafton när jag fick veta att det var okey för mig att sluta kl 16 (igår fredag)! Normalt sett inträffar detta aldrig. En gång i månaden slutar jag kl 17, en kl 18 och de övriga två mellan sju och halv åtta.

Denna lyxiga timme innan min lediga helg tillbringades i väntan på att få den sushi jag beställt att ta med hem.

Kaos ...

Kom därför hem samma tid som om jag hade slutat kl 17. Nåja, vi fick en god fredagsmiddag. Var bara att hälla upp ett glas vin och duka fram godsakerna på bordet. Mums!

Efterrätten (för mig) bestod av något som jag inte ätit på väldigt länge. Köper aldrig hem men är väldigt förtjust i ... ostbågar. Åh vilken njutning!!! Vin och ostbågar

Annars var gårdagen bra. Jag stylade om i butiken och hängde om i ett av skyltfönstren, sånna arbetsuppgifter som jag älskar. Dekorera, kombinera färger och mönster samt presentera köpförslag på ett attraktivt sätt för kunden ... love it.

Må gott och ha en bra dag oavsett om du är ledig eller arbetar.

Egentligen var du okey MEN ditt beteende är det inte

Det finns människor som skapar konflikter. En del av dem verkar njuta av detta, några kan kanske inte stoppa sig och andra har dålig självinsikt.

Så finns det människor som undviker bråk. En del är konflikträdda, några önskar lugn och ro och andra vill hitta fredligare och schysstare lösningar.

Själv försöker jag undvika konflikter (trots att jag är temperamentsfull). Tänker att det är bättre att ställa en fråga än att tro mig veta svaret. Myntet har två sidor och om vi kommunicerar så kan bråk oftast undvikas.

Men alla personer är INTE intresserade av att förstå motparten. De finns de som drivs av att ha RÄTT ... oavsett vad det kostar.

Hur länge ska vi försöka jämka? Vända andra sidan till? Försöka förstå?
Jag tänker att det finns tillfällen då vi måste sätta ned foten och säga NEJ! Att bli trampad på är NO NO. Kanske vänder jag på klacken och går (bort från situationen).

Just nu skulle jag vilja stänga dörren framför näsan på en person som under åratal hotat, förtalat och bettet sig allmänt otrevligt gentemot en hel grupp (när vederbörande inte fått sin vilja igenom). En person jag egentligen tycker om men som just nu beter sig så illa att jag fått nog. Sorgligt men sant ... jag vill/orkar inte mer.

Uppförsbacke som förhoppningsvis planar ut snart

Emellanåt funderar jag på hur jag ska ta mig ur det ekorrhjul av arbetstider jag sitter fast i? Känns inte alls kul ...

Nu när mannen är hemma så blir det än tråkigare, att jag alltid kommer hem så sent. Vår tid tillsammans blir minimal och så vill varken han eller jag ha det.

Att dubbeljobba är okey om jag själv kan styra mina tider men så ser inte mitt liv ut just nu. Strävar åt det hållet men fötterna rör sig i myrsteg (så är i allafall känslan)

Så hur kommer jag vidare? Att helt säga upp mig känns fel då jag behöver inkomst.

En tankenöt värd att vrida och vända på. Försöka se nya mönster och möjligheter. Ett steg i taget med en förhoppning att snubbla över en kvarglömd cykel som jag kan låna så farten ökar.

Japp, idag är det uppförsbacke men förhoppningsvis planar den ut och ger mig medvind när jag mår backkrönet.