Fyra tentor på samma vecka men ...

sen kom han äntligen hem igen, Lejonkungen! Den yngre, den psykologistuderande och den son vilken säger att han är sååå lik sin pappa samtidigt som jag ser hur en del av mina egna personlighetsdrag helt tydligt förts över till just denne unge man.

Visst är killen lik sin pappa på många sätt men inte på alla. Det ombytliga, impulsiva och lustfyllda är en del av Lejonkungen, precis som det är en del av mig, att inte alltid tänka efter först, att gå på känsla och emellanåt klanta sig totalt. Att behöva lära sig av sina misstag och erfarenheter, typ städa upp efter sig själv. Tur att mannens integritet, lojalitet, trygghet och humor kompletterar.

Så nu är vi tre hemma och om ytterligare några dagar ännu en. Astronauten anländer till veckan. Familjeliv igen. Härligt! Hur mycket vi sen får hänga med sönerna är en annan historia, de har egna liv och massor av vänner.

Så jag planerar att njuta så länge möjlighet finns, varje dag fram till det är dags för grabbarna att fortsätta sin liv i andra städer och för Lejonkungen annat land. Då om ett par veckor kommer jag att vara nöjd och välkomna lugnet då det enbart är jag och mannen hemma.

Kaos kommer före ordning

Under två års tid har vi startat REAn i butiken på Luciadagen, alltså innan jul??? Billigare för kunden som kan handla julklappar till halva priset men stökigt för oss som arbetar.

Allt ska hängas om och mycket ska märkas ner. Samtidigt ska vi finnas för kunder ute på golvet och bakom kassan.

Det ÄR mycket nu ...

Själv hänger jag om (och bara DET är ett kaos i sig innan strukturen faller på plats). Simultankapacitet är en bra egenskap samt att kunna hålla många bollar i luften samtidigt.

I stunder som dessa frågar många kunder om vi ska slå igen?

Balansen har rubbats, för många artiklar i ett trångt reaområde samtidigt som spjut gapar tomma fram till dess att nya varor (eller äldre) hängs ut/om.

Ja, ja, det ÄR mycket nu men kaoset blir ordning och förhoppningsvis blir alla nöjda.

Förlåt tomten men jag har öppnat ett av dina paket ...

Härom dagen när jag klev in i yogastudion för att hålla klass så låg det prydliga paket med kuvert instoppade under presentbandet, på ett stod mitt namn! Visste först inte om jag skulle våga stoppa det i väskan eller om jag borde invänta en signal att det var okey att lyfta upp julklappen som bar mitt namn sen insåg jag att tomten ville ge mig en gåva redan nu.

Måste erkänna att jag vet innehållet ... Öppnade paketet när jag kom hem. En bok. Känns som gåvan är noga genomtänkt och det gör att mitt bröst blir alldeles varmt av tacksamhet.

"Tillitens väg" Konsten att lita på livet av Sofia Siverstdotter

Känns som boken talar till mig! Som att den vet vad jag/vi gått igenom de sista sex månaderna och än en gång så fylls mitt hjärta av kärleksfull tacksamhet till den person som valt och gett mig presenten.

För två år sedan fick jag en lapp under min yogamatta. Vi var många som fått den typen av gåva innan vår lärare skulle lämna oss för nya äventyr. På min stod det: Du lyser i mörkret.
Jag kan ärligt säga att det är en av de absolut finaste presenter någon gett mig, att någon tänker och tycker så ... kanske finns det någon sanning i det?

Under de sex månader som mannen kämpat med sitt mående, att försöka förstå när ingen läkare gör det. Att på alla sätt försöka göra det som han behöver för att hitta "problemet" och sen stegvis jobba sig tillbaka, det är som att bestiga Mount Everest utan syrgas. Jag vet att han upplever att jag varit ljuset i det mörker som slöt sig runt oss men i ärlighetens namn så har min låga inte enbart lyst med en stark låga. Emellanåt har den flackat och fladdrat MEN den har aldrig slocknat.

Jag ska läsa min bok från pärm till pärm flera gånger! Därefter ska jag låta mannen låna den för jag tror att just denna bok kan göra någon form av skillnad. Tack Julia!

Finns en nörd inuti mig

När det gäller julen så finns det flera saker jag nördar in på, en är SVTs adventskalender. Sedan jag var liten så har jag sett de flesta (inte exakt alla år men som sagt väldigt, väldigt många).

I år kände jag mig skeptisk, hade läst en recension i vår lokala dagstidning och tänkte att jag kanske skulle frångå min tradition och strunta i tevens kalender? Så pratade jag med min ena syster som menade att jag borde ge årets upplaga en chans.

Okey då

Tur att SVT play finns, tror att jag sett i stort sätt alla avsnitt där, den tid på dygnet när jag känt att jag haft tid och lust.

Tack syrran för att du bad mig tänka om. 13 minuter om dagen myser jag och ångrar inte en sekund att jag gav mig in i "julkalender följetongen".  Ger mig feel good känsla i varje cell

Från dröm till verklighet, ja eller i allafall på väg med stapplande steg

Gårdagen var lång och intensiv. Jag började med att göra en efterlängtad återkomst. Två timmars buisness booster på Hera Hub med rubriken "Ditt mentala bokslut 2018" Så bra!!!

Även om jag haft stor frånvaro denna höst så har jag lagt ned massor med tid på min egen sidoverksamhet, mitt registrerade företag: Mias Yoga Uppsala.

För mig har 2018 varit en färd från ide' till verklighet. Även om jag är en riktig rookie och har massor att lära mig så har jag på stapplande ben påbörjat min alldeles egna resa. Wow! Äntligen!

Att få hänga i den tryggaste och mest kreativa miljö jag vet, med människor jag beundrar och kan kalla mina kollegor är utvecklande. Varje gång jag kliver in genom dörren så känns det som jag kommit hem (till mitt andra "hem") och när jag går ut genom dörren så har jag något nytt och spännande med mig.

Resten av dagen tillbringade jag på det arbete som betalar ut månadslön, det ställe jag ska pausa från efter nyår för att testa mina vingar och se om jag kan lära mig att flyga ... på riktigt?!

Ett "problem" av vikt

Ställde mig på vågen igår, det skulle jag kanske inte gjort? Eller?

Har visserligen både förstått och vetat att min vikt inte är som tidigare, det känner jag i kroppen. Inte så att kläder är för trånga eller för små (vilket är underligt???), det handlar mer om att jag märker. Känner att midjan har någon extra cm och kan se att mina överarmar är annorlunda.

Ja ja, i mitt fall är det ett I-lands problem ...
Ingen övervikt men hör och häpna, jag väger nästan 4 kg mer än tidigare! Det är mycket på lilla mig, faktiskt just 4 kg för mycket.

Anledningen är enkel, den uteblivna pulsträningen. Jag rör mig för lite och äter mer choklad än jag kanske borde. Så i mitt fall behöver den enkla vardagsmotionen: att cykla och promenera mer (så som jag gjort tidigare) få välkomnas tillbaka. Och springa ... jag längtar efter att få knyta på mig löparskorna.

Men varför har jag hamnat där jag hamnat?

Känns fel att skylla ifrån mig men de sista 6 månaderna har inget varit som vanligt. Jag har skalat bort aktiviteter utanför hemmet, jobbet och yogaklasserna, både för att jag velat och för att det varit av största vikt. Livet.nu Har svettats mer mentalt än fysiskt

Därför tas beslutet att utmana mig med ett nyårslöfte, brukar normalt sätt aldrig sätta upp sådana men om jag byter ut ordet löfte till utmaning så känns det mer inspirerande. Kilona ska bort! Jag vill må bra i min kropp, känna att den är nöjd med mig.

Visst yoga och meditation är välgörande men kroppen vill toppa med pulsträning och så måste det få bli.

Hysteriskt kaos

Andra advent och två ljus att tända. Mys!

Pepparkaksbaket är avklarat och julburkar fyllda. Igår gjorde jag ett par timmars besök i det totala kaoset, vårt stora köpcenter med massor av butiker under samma tak. Reflektion: hysteriskt.

Jag skulle fika med en vän och hon föreslog just denna plats, tänkte att det var enklare med gratis parkering samt att vi slapp promenera i regnet mellan citybutikerna. Helt okey för mig.

Vaddå parkering? Hysterin startade utomhus. Bilar snurrade runt, runt och letade tomma rutor, själv hade jag tur och kunde glida in på en plats som precis blev ledig när jag dök upp.

Folk överallt och tyvärr få som ser sig för eller bryr sig om att visa hänsyn. Attityden var mer "jag först". Mitt mål var ett par timmars uppdateringoch häng med min vän. Vi flanerade, shoppade lite och gick sen för att njuta av varsin stor latte. Runt oss härjade kaoset men det bekom oss inte, vi behövde komma ikapp och prata om vad som hänt sedan sist vi sågs.

Helt ärligt förstår jag mig inte på den stress som "hänger på" julens förberedelser. Tror fortfarande att vi hinner det vi behöver och vill även om allt görs i ett lugnare tempo. Var sak har liksom sin tid.

Idag bjuder jag och mannen brorsan med sambo på adventsfika, det blir mysigt!