Dags att hylla alla grymma kvinnor

Internationella kvinnodagen står det i almanackan. Jag tänker inleda den med att gå på workshop på hubben. En kollega som djupdykt i professor Brené Browns gedigna arbete kommer att hålla i denna spännande förmiddag med temat: Kraften i vår sårbarhet

Media kommer att närvara vilket innebär vår lokala tidning. Ska bli oerhört intressant att lyssna till Kathleen Andersson de Miranda på Hera Hub Uppsala. Lovar att jag ska reflektera över hela workshopen i morgon.

Om du inte vet vem Brené Brown är:
Brené Brown – Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Brené_Brown

På rätt plats, i rätt tid???

Min hjärna är inte 100% inloggad i verkligheten, tyvärr, det verkar ta tid. Igår efter meditation och frukost tog jag bilen för att tillbringa förmiddagen på hubben. Digital lounge stod på schemat ... trodde jag.

Hittade ingen parkering. Fick snurra runt. Fann en till slut men betydligt längre bort än jag planerat så min redan långa promenad blev ännu längre. Tiden rann iväg och först en eller två minuter för sent ringde jag på dörrklockan, ingen öppnade?

Kollade in och såg knappt några ytterkläder?

Tog upp telefonen och kollade mejl. Japp, torsdag = digital lounge. Skickade mess eftersom jag visste att det fanns kollegor på plats. Fick vänta men blev insläppt.

Var var alla?

Det var inte torsdag ... det var onsdag!

Snopet, jag som ansträngt mig så för att hinna i tid. Stannade kvar och fixade lite eget arbete från den laptop som jag ändå hade med mig.

Kanske dags att logga in ordentligt igen? Få koll på veckodagarna nu när vardagen trots allt kommit ikapp mig efter min härliga utbildnings weekend.

Idag går jag till hubben igen, för idag ÄR det torsdag.

Lyckan att få testa på att vara gästbloggare

Jag har blivit publicerad i tidningen Yoga World! Wow, hur stort är inte det? Om du frågar mig så väldigt, typ som en dröm jag inte funderat så mycket över.

För cirka ett halvår sedan frågade vår yogalärare Veronica Jäderlund om någon hade lust att försöka skriva ihop ett gästinlägg till hennes blogg? Tanken var att reflektera över den 200 h lärarutbildning vi klarat av samtidigt som vi uppmanades att ge en personlig beskrivning av vår resa. Fyra stycken anmälde sig (jag var en).

Text skrevs och bilder skickades och sen "glömdes" gästbloggsinlägget bort, det var först för ett par veckor sedan som jag fick reda på att tiden närmade sig för publikation. En av mina kursare var först ut. Avklätt, modigt och naket delar hon med sig runt ett viktigt ämne, kroppsfixering och att acceptera sig själv.  Jag länkar hennes inlägg här:

https://vevve.yogaworld.se/2019/02/20/att-ga-fran-att-hata-sin-kropp-till-att-respektera-och-acceptera-den-precis-som-den-ar/?fbclid=IwAR0fNkb7bKJs1Q02fscnXGTdyJDbUZLBt7GFi3EIlX9MUC57lzyKd2kdh18

Senare mitt under min flyogautbildning publicerades min text. Om du inte redan läst den och är nyfiken så kommer den här:

https://vevve.yogaworld.se/2019/03/03/tankar-fran-en-yogalarare-sa-ar-det-att-ga-en-utbildning/?fbclid=IwAR2oiOf_kwi_f4BJEH-KzPnW7tn2DzO-ZXdkY_f4ne4RXXUku5MZ8mTpA5M

Vad jag vet så är det två gästinlägg kvar, när de publiceras är för mig oklart. Jag kommer självklart att nyfiket läsa mina vänner/kollegers bidrag.

Det är både häftigt och stort att vi får berätta våra historier och i en tidning som har många läsare. Tack Vevve för chansen du gav oss.

Dags att logga in i vardagen igen

Har checkat in i "verkligheten" igen, genom att börja morgonen med en tidig morgonklass. (Kom hem sent igår, för lite sömn och så upp i ottan ...) Allt är möjligt.

För att vara snäll både mot mig själv och mina elever så erbjuder jag samma klass som förra veckan. De får göra flöden de känner igen och jag hinner landa i hatha vinyasa, efter fyra dagars intensiv FLYoga praktik.

För dig som undrar så gick vår examensklass med riktiga elever bra. Min fjärdedel flöt. Energinivån var hög och jag kände att yogisarna var med mig. De hade roligt och mina instruktioner landade som jag önskade. Mina kursare gjorde lysande ifrån sig och den röda tråden löpte genom de 90 minuter klassen varade. Ett härligt avslut på en bra utbildning.

Äntligen får jag pussa och krama om mannen igen samt hänga med son nummer 2, Lejonkungen. Olika världar.  Jag har älskat varje minut i Göteborg men nu är det över. Min vardag ger sig tillkänna och jag älskar den med, allt runt ikring mig som verkligen betyder något.

Så tack Astronauten, roomisen, Milla, mina härliga kursare och Göteborg för underbara dagar! Nu byter jag om och landar i mitt vanliga liv, DET känns rogivande.

När känslan av att "inte riktigt räcka till" slår mig i huvudet

Så är det dags för den sista och avslutande dagen av mitt nuvarande äventyr, utbildningen som ger mig kompetens som lärare i FLYoga. Känns både sorgligt, roligt, spännande och skönt.

Tre dagar med intensiv närvaro där minuter, timmar och sekunder flutit ihop. Ingen av oss har riktigt vetat vilken veckodag det varit. En konstant resa av utforskande, träning och nya kunskaper.

Samtidigt har vi levt i en parallell verklighet. Jag har kommit "hem" till Astronauten och hans roomie där jag serverats middag. Vi har hängt under ett par timmar varje kväll varpå jag sovit och sen tagit bussen tillbaka till Korsettfabriken och nästa utbildningsdag.

Lek och skratt har varvats med allvar. Nya klasser har planerats och efter det hållits med kursare som elever. Igår var det dags för dag 3s lektion. Jag kände mig förvirrad och blev inte alls nöjd med min insats. Mina kursare var lysande, jag haltade. En känsla som skavde.

Att vilja leverera men inte kunna ...

Samtidigt tänker jag att genrep inte bör vara felfria, att det är bättre att de misslyckas än premiärföreställningen.

Jag vet att mina egna förväntningar är stora och att jag är den som kritiserar mig, ingen annan. I morgon kommer elever utifrån, då ska vi "leverera" på riktigt. Hoppas att jag har mer flow då än jag hade igår.

Puss & kram

Kvalitetstid på olika håll

Denna magiska helg innebär förutom all flygande yoga att jag har äran och möjligheten att hänga lite med min förstfödde, vilket är ren och skär lycka.

Hemma är det ombytta roller, mannen får chansen att vara med Lejonkungen. Familjens psykolog har studieuppehåll en vecka och kommer hem (när jag är borta!).

Så vi får egentid med var sin son, nice 🙏

Och det är alls inte synd om mig, jag hinner träffa vår yngste när jag kommer hem vid midnatt på måndagkväll. Lejonkungen stannar en vecka.

Tänk att jag är mamma till "vuxna" söner?!? De är grymma båda två, ett hopkok av sina föräldrars egenskap och gener men med massor av eget driv och klokskap. Att få vara med på deras resa är spännande. Självklart förstår jag att det endast är en del av deras liv vi bjuds in till och det är precis så det ska vara. I botten finns en öppen kommunikation, tillit och tonvis med kärlek och när livet bjuder på uppförsbacke så vet de att vi ALLTID finns för dem, precis som de finns för oss.

Tanken att mannen har Lejonkungen hemma när jag är borta fyller mig med glädje. Familjelivet visar sig från sin bästa sida.

Missade tåget och fick tänka om

Dag 1 är avverkad och idag fortsätter äventyret. Utbildningen är precis så underbar som jag trott! Vi är dessutom ganska få vilket innebär massor av tid att öva, observera, reflektera, sekvensera och sen visa. Redan igår satte var och en av oss ihop vår första FLYoga klass!

Första tanken när Milla sa att det var dags (efter lunch dag 1!) var: Va??? Redan ... Oj
Det kändes som att jag knappt fattade vad jag gjorde men en timme senare hade jag en klass färdig. "Glad ryggrad". Bakåtböj, rotationer och framåtfällningar, 360 grader, dessutom massor av bats (hängande uppochner i fladdermusställning) och andra inversioner.

Idag bjuds vi på nya utmaningar. Underbart.

Tänk jag som faktiskt MISSADE tåget till Stockholm i torsdags, den avgång som skulle ge mig lämplig marginal för att hinna med snabbtåget till Göteborg. Mannen bar ut min väska till bilen och jag antog att ryggsäcken hamnat i bagageutrymmet eftersom jag inte kunde se den. Väl vid tåget upptäckte jag att ryggsäcken saknades?

Nej, mannen hade aldrig tagit den ... Fanns ingen tid att hinna hämta. Jag scrollade nya avgångar till Göteborg då jag inte kunde se något annat alternativ. Vi fick stresspåslag båda två. Jag frågade om mannen kunde köra mig till Stockholm? Svar nej.

Då såg jag snabbtåget, det som gick 45 minuter senare till Stockholm och som skulle ge mig 13 minuter att ta mig från en plattform till en annan, borde gå (om tåget gick enligt tidtabell). Vi åkte hem, hämtade ryggsäcken och sen sa vi hejdå en andra gång.

Shit happens! Pust. Tågen skötte sig utan anmärkning och jag hann till och med stå vid spår 10 och vänta på snabbtåget till Göteborg. Allt ordnar dig alltid, på något vis.