Tjuvstartade innan, bara för att jag kunde

Helg. Jippi, äntligen! 

Jag är ledig och nu är planen att bara vara, hela helgen. Tjuvstartade igår. Fredagar är min "ta hand om mig själv dag". Arbetar visserligen mer än halva dagen men sen försöker jag avsätta tid "att göra ingenting", alltså låta kalendern förbli blank.

Träna och egen yoga är okey. Läsa. Promenera. Pyssla hemma. Hänga med mannen. Fika. Handla inför helgen (oftast ett måste) men eftersom det vankas fredagsmys så känns den vardagssysslan trevlig.

Har upptäckt att jag (de senaste veckorna) varit både trött och seg på fredagar. Tolkar informationen som att det är extra viktigt att logga ut från jobbet och logga in 100% privat.

Som egen företagare är jag aldrig ledig, det finns alltid saker att göra. Någon faktura som ska betalas eller skrivas. Klasser att planera och mejl att skriva. Gäller därför att vara observant på mig själv.

Så mycket det går, lovar jag mig själv, att pausa jobbet lördagar och söndagar. Emellanåt leder jag klasser, då är det ok att arbeta (just dessa timmar) men sen bör jag koppla från, för att vara och förbli hållbar.

Ett helt annat tänk och samtidigt svårt när det mesta jag gör är sååå roligt men vila och återhämtning behöver prioriteras, det bara är så.

Önskar dig en skön lördag!

Hallå! Var är alla?

Igår skulle jag leda en tidig företagsklass för ett gäng målare. Vi har träffats vid flera tillfällen och de har kommit fram till att yin är vad de önskar.

Jag förberedde mig på rätt sätt, la mig tidigt och somnade faktiskt direkt, vilket innebar att jag vaknade av mig själv redan kl 05:15 ... en kvart tidigare än jag tänkt. Valde att stiga upp med vetskapen att ifall jag somnade om så skulle jag eventuellt vara betydligt tröttare.

På morgonen är det emellanåt svårt att veta hur mycket tid som behövs? Om rutorna på bilen måste skrapas eller exakt hur hårt isen sitter? Hur trafiken flyter samt om jag hittar parkeringsplats.

Klassen skulle börja kl 06:30 men innan målarna dök upp så skulle teet vara klart, ljusen tända, rummet förberett och musiken igång. Jag var på studion kl 06, vilket var i väl god tid.

När klockan var fem i halv så hade ingen kommit???
Hmn, konstigt. Var var de? Hade jag tagit fel på dag? Nä ...

Fyra minuter i halv kom den förste mannen, en ny bekantskap eftersom just han inte varit med tidigare. Jag visade honom runt och därefter någon minut i halv kom resten.

Klassen blev någon minut försenad men sen flöt allt och när timmen var slut såg de nästan tröttare ut än när de kom. Så där yogastoned som jag kan bli, vilket är en härlig känsla. Nöjda vinkade de hejdå och jag kunde ta mig hem för att starta morgonen en andra gång.

Första gången, kan det ses som en ny vana?

Det finns dagar då jag är extra stolt över mig själv, igår var en sån dag.

Trots att jag har massor av tid (eftersom jag styr mycket av den själv) så är det svårt att hitta tid för egen träning som inte är yoga. Att gå på pulshöjande pass som är så kul har varit mer eller mindre omöjligt på grund av att jag arbetar samma tider.

För mig återstår därför gymmet ... vilket inte riktigt är min grej. Mitt huvud viskar: tråkigt.

Förra veckan beslöt jag att schemalägga träningstid, d v s gymtid, så att undertecknad verkligen skulle komma iväg. Blocka tid i kalendern, märka den för egen träning.

Igår var det dags. Gymmet kallade och jag packade min väska. Inget sällskap, ingen mobil men med en plan. Bland alla seniorer så hittade jag först en roddmaskin och där avverkades 3000 meter. Sen fick jag hämta andan någon minut innan jag fortsatte till löpbandet. Tanken var att varva ner genom rask promenad, så rask att jag nästan sprang och det var precis vad jag gjorde ... efter de många väldigt hurtiga stegen.

Riktigt nöjd över mig själv! Utan Lejonkungens sällskap men tillsammans med mig själv gjorde jag precis det jag planerat. Nästa gång kanske jag springer på löpbandet (efter rodden)? Vi får se.

En extra bonus ... eller?

Nu har vi kommit till den delen av året då vi unnar oss en semla, varje tisdag fram till Fettisdagen eller kanske påsk, beroende på när vi väljer att starta och när vi känner oss nöjda.

Mannen inhandlade våra på ett tidigare prisbelönat konditori. Nybakade och riktigt mumsiga. Vi har lite olika tycke och smak när det gäller semlor men denna gång var vi helt överens. Gott bröd, god grädde och en mandelmassa som var perfekt.

Det som däremot var ovanligt och som vi aldrig varit med omtidigare var att mannen hittade en hel mandel i sin semla?!

Ungefär som på julafton när någon får mandeln i gröten.

Skulle han önska sig något? Hade han vunnit något? Vad betydde den skållade och hela nöten? Eller var det enbart en miss i mandelmassans konsistens?

Tankar på det?

Win - win för oss båda

Idag står det skriv och planeringsdag på mitt schema, det är tisdag. Just denna veckodag fyller jag hela köksbordet med högar av litteratur och egna anteckningar. Planen är att knyta ihop trådar av tankar, kunskap och information och skapa nytt.

Idag ska jag planera, strukturera och utforma material samt övningar (så de är noga genomtänkta) inför mötet med veckans PT-kund.

Varje fredag förmiddag har vi en fast tid då vi träffas. Hittills har vi arbetat ihop två gånger och än så länge är vi nöjda. Målet och syftet är tydligt vilket gör arbetet både roligt, lärorikt och spännande.

För att vara ärlig, en win-win situation för var och en av oss. Jag lär mig massor av processen och kunden får det den efterfrågar.

Så efter att ha undervisat min vanliga morgonklass, gör jag i ordning en stor kopp te och kavlar upp ärmarna. Dags att skriva!

Kanske tar jag en sväng till gymmet (när huvudet behöver vila)? Kanske pausar jag med en långpromenad? Vi får se. Vad som däremot är säkert är att kvällen avslutas med en yogaklass, vilken jag leder och då blir det avkopplande yin.

Ha en skön dag!

Min vardagshjälte

Mina stora bild och filmfiler har nära på fått min laptop att ge upp. ICloud har konstant påmint mig om att mitt lagringsutrymme varit för litet och att det inte funnits plats för fler filmer. Jag överdriver inte om jag skriver att jag levt med dessa meddelanden i över ett år.

I min dator och mitt tänk så har det aldrig varit: en in - en ut, snarare spara ALLT. Matematiken i mitt resonemang går så klart inte ihop. Medveten om detta har jag trotsat sanningen och försökt spara ner ytterligare en video och sen ännu en ...

Vid vissa tillfällen har jag tvingats insett faktum, vilket inneburit nödvändigheten av att stanna upp, rensa och slänga. I ärlighetens namn har jag mest skrapat på ytan.

Mannen tog saken i egna händer, köpte in en extern hårddisk (till mig) och har därefter ägnat mycket av sin lediga tid till att spara ner alla bilder, filmer och större dokument. Min dator blir nu lättare och lättare och utrymmet att spara nytt, större och större.

Vilken hjälte! Så oerhört snäll och omtänksam. Som extra bonus: ännu mer struktur samt ordning och reda. Jippi!!!

Igår fann vi varandra direkt

Igår var det återigen dags för Sagoyoga på ett av stadens bibliotek. Packade därför en stor kasse med ett gäng yogamattor, tog den valda sagoboken och min planering till bilen och körde iväg.

Om fredagen var energilös så var även lördag fm det. Jag boostade mig med vila, meditation och egen yin, vilket innebar att lagom till lunch så hade batteriet full kraft igen!

På plats i ett rum inne i biblioteket placerade jag ut mina mattor, åtta stycken i olika färger. Jag fick veta att alla platser bokats och att det fanns barn på kö ifall någon inte dök upp.

Så droppade kidsen in, några hade mammor med sig. Nyfikna och glada flickor och pojkar, faktiskt 2/3 grabbar och 1/3 flickor!!! Vi småpratade och kom överens om att mammorna kunde få stanna ifall de var tysta och inte störde. Ville de yoga så var det okey men de fick hålla sig på golvet längst bak i salen.

Wow! Så mycket härlig energi! Vi höll på i 40 minuter och när tiden var ute så ville inte barnen gå hem. Men det jag bär med mig är minnet av de små, sittandes i meditationsställning. De två yngsta pratade lite men ingen annan brydde sig, de landade och såg oerhört fridfulla ut. Mitt hjärta fylldes med värme och munnen kunde inte låta bli att le.

Helt ärligt så visste jag att den korta meditationen kunde vara överkurs, presenterade därför den som ett experiment och sa att vi skulle prova att sitta tysta i en minut. De satt betydligt längre. Wow!

När jag åkte hem igen så studsade energin i mig. Den fritidspedagog som bor inuti mig, hon som älskar att leka, utforska, sjunga, lyssna och berätta tar över när jag får chansen att hänga med barn. De är magiska, alltid närvarande och kan lära oss vuxna sååå mycket. Igår fann vi varandra direkt.