Lång eller kort, det kan göra skillnad

En dag kvar på årets påskhelg, så nu gäller det att njuta fullt ut på alla plan. Dagen till ära ska jag flyga till onlineklass. Rigga upp min gunga och använda projektorn så att jag får storbild i vårt lilla poolhus. En egen variant av event, nästan som om Milla vore i rummet med mig och inte femtio mil bort i Göteborg.

Under helgen som gått har vi bland annat haft vår traditionella skattjakt där det gäller att hitta det ägg som bär det egna namnet. I år försökte jag få familjen att flytta letandet utomhus men jag blev nedröstad då de övriga hävdade att det finns fler och bättre gömställen inomhus (just nu innan allt blir grönt och lummigt). Så vi letade på bottenvåningen och i källaren. Tog ett bra tag innan jag hittade mitt ägg. Sonen som gömt det meddelade efter ett tag att jag skulle koncentrera mig på fågel och att han kanske varit lite taskig då det i efterhand slagit honom att jag eventuellt kunde ha svårt att se skatten.

Mitt ägg hittades sist. Om jag haft Lejonkungens längd så hade jag antagligen lyckats bättre. Med ledorden: "tänk på var du vill vara om det är varmt" så antog jag att sonen syftade på vår trädgård, vilket var rätt bara det att jag inte fattade HUR?

Visade sig att han öppnat vårt källarfönster och lagt ägget ute ... bara det att när jag stod vid fönstret så syntes inte skatten (inte för mig), däremot kunde både mannen och sonen se ägget. Haha

Önskar dig en härlig påskmåndag!

Ovälkommen snyltgäst

Det finns de som INTE är välkomna hos mig. De som aldrig för något gott med sig och som enligt mig är lite som coronaviruset ... du vet inte innan hur det går om de hälsar på.

Oftast händer ingenting men har du otur så blir du riktigt sjuk.

Jag pratar om fästingar. Igår upptäcktes en liten svart prick mitt på bröstkorgen då jag duschade. Den spolades inte bort av vattnet och visade sig efter närmare studier vara en snyltgäst som absolut INTE är välkommen att bita sig fast på min hud.

Lustigt ställe att sätta sig på, bröstkorgen. Inget hudveck att gömma sig i utan helt öppet. Fästingen finns inte mer, den är död. När det gäller denna typ av varelser så funderar jag aldrig mer än en gång.

På nära håll har undertecknad upplevt konsekvensen av borrelia och hur sjuk någon kan bli. Fästingar är inte att leka med och därför ovälkomna hemma hos oss.

Fattar dock inte hur den lille parasiten hamnat på mig? Visst, jag har varit mycket ute men med heltäckande klädsel eftersom det fortfarande är vår. Har klättrat i träd och beskurit grenar men det känns inte som rätt ställe för fästingar.

Kanske när jag plockat upp alla kvistar från rabatt och gräsmatta eller då jag och mannen promenerat i skogen? Ingen aning och spelar egentligen ingen roll, vad som händer nu är daglig kontroll av kroppen, åtminstone de dagar jag vistas utomhus.

När ALLA hör ...

Vi har en granne, en man som lever själv och bor i det enda huset som förtfarande ägs av Akademiska hus och som han således betalar hyra till. Denne man är i åttioårsåldern och gillar att meka med motorer.

Vad han också gillar är att ställa upp sin ytterdörr på vid gavel och spela elgitarr på hög volym. I mina öron trevligt och mysigt. Varför han ställer upp dörren vet ingen? Och att det är han själv som spelar förstod jag härom dagen.

Annars har vi lärt oss att mannen låter hela kvarteret lyssna på den radiokanal som han väljer, troligtvis tänker han inte på att ALLA involveras. Hörseln är knappast vad den varit. För mig spelar det ingen roll, jag tycker fortfarande att det är trevligt eftersom det betyder att någon är hemma och faktiskt LEVER sitt liv precis som vanligt.

På vår tomt, nere vid komposten, står en liten båtmotor (som antagligen inte fungerar). De tidigare ägarna sa att de funderat på att ge motorn till den äldre mannen men att det inte blivit av. Kanske ville vi ge bort båtmotorn som ett mekarptojekt?

Har inte frågat. Har istället kollat med brorsan om han vill ha ... han kan också fixa det mesta ... men han sa nej??? Så den lilla motorn står snällt kvar bredvid komposten och väntar på bättre tider.

Den mytomspunna dagen

Långfredag, årets längsta dag? Det var i alla fall så det kändes när jag var liten så undertecknad döpte om den till "världens tråkigaste".

Ofta firade vi påsk i Kiruna, hos farmor och farfar. Skidåkning hela dagen och därefter mys med god mat. Bästa stället att vara på och det ena härliga minnet efter det andra knackar på dörren och vill att jag ska titta på dem, minnas.

Men påskfredagen skiljde sig från övriga dagar, det fanns inget roligt eller spännande att kolla på, teve utbudet visade främst högmässor eller annat som speglade den kristna traditionens högtid då Jesus korsfästes.

Allt var stängt. Möjligtvis gick det att handla en liter mjölk på bensinmacken eller så fick de nödställda snällt vänta till påskafton.

Bus och högljudda lekar skakades på huvudet åt, vi barn skulle hedra dagen ... vilket för mig var ett stort frågetecken. Och spela kort var förbjudet denna fredag. Suck.

Vad som var okey var att läsa, rita och lågmälda samtal, inte riktigt min grej, så om jag kunnat hade jag spolat fram långfredagen och landat direkt på påskafton då feststämningen inföll.

För att underlätta för oss barn så såg mamma och pappa till att vi var ute extra länge. Gick på tur på fjället och kanske pappa byggde en igloo åt oss att leka i när vi pausade för matsäck.

Idag är traditionen inte lika strikt och våra kids har aldrig "tvingats" leka lugna lekar. Bättre eller sämre, ja säg det?

En kexchoklad är väl också godis?

(Blogginlägg i repris från Skärtordagen 2019)

Idag inleddes påsken och mannen viskade: "Det kommer påskkärringar! De har sett mig så vi kan inte låtsas att vi är borta ..."
"Har vi godis hemma?", undrade jag.
"Nä ... inte till påskkärringar," svarade mannen och skakade på huvudet.
"Ingenting?"
"Nä eller jag har en kexchoklad"
"Det har jag med", svarade jag.
Ingen av oss hade tänkt tanken att vi kunde få oinbjudna gäster. Vi brukar köpa in ett litet lager varje år, "ifall att" men just denna skärtorsdag hade vi inte ens hunnit handla påskmat. Tanken har varit att dra på roadtrip men så kom värmen och vi har MASSOR att göra i trädgården. Planerna ändrades.

Dörrklockan ringde. Mannen räckte över sin kexchoklad och viskade att jag fick öppna, vilket jag gjorde. Utanför stod fyra små gummor och vid staketet deras mammor.

Jag sa som det var, att allt vi hade var en kexchoklad och ifall de ville ha den så var det deras. Skeptiska blickar mötte mig. Synade chokladkakan. Gummorna kollade in varandra och så plötsligt nickade den äldsta gumman. Vårt godis okeyades. Jag fick ett litet handmålat kort och gänget sin choklad.

Hade de hellre velat ha citroner? Morötter? Eller tomater? Kanske bananer?

Men då ...

I måndags under årets första riktiga vårdag med 15 graders värme och sol så lyckades jag spilla kaffe på ett av våra fårskinn. Suck

Om du någon gång försökt tvätta ett sådant så vet du ...

Jag sköljde av de bruna fläckarna och hängde upp skinnet över en stol utanför vårt sovrum och tänkte att där torkar ullen bäst.

Glömde bort fällen.

Kom ihåg den dagen efter då ett häftigt regn (helt oplanerat) vräkte ner. Istället för torrt var nu fårskinnet genomblött. Att torka en fäll inomhus är mindre kul, det luktar blöt kofta (!) och tar oändligt mycket längre tid. Dubbelsuck.

Men som jag bäddar får jag ligga. Det som försvinner ur minnet får sina konsekvenser och den "blöta koftan" påminner oss om mitt misstag, haha.

Check på citronfjäril

Vem vill sitta inne när fåglarna kvittrar och solen skiner? Inte jag, inte när det på riktigt känns som om våren anlänt.

Såg den första citronfjärilen när jag och mannen tog en eftermiddagspromenad genom skogen. Den flög lekfullt framför oss och visade vägen. Ovanför blåsipporna som brer ut sig som ett blått hav och över de knoppiga buskarna som bitvis blivit gröna.

Just nu är jag bra på att pausa, ta med mig kaffekoppen eller temuggen ut. Landa med rumpan mot altangolvet och ryggen mot husväggen så jag kan vända ansiktet mot solen och suga i mig all energi den bjuder på. Bara vara och göra ingenting. Livskraft. Livskvalitet.

Det är också så mycket enklare samt roligare att beskära träd och buskar när jag slipper isiga vindar. Så mycket trevligare att lyssna på den musik som grannen spelar genom sin öppna dörr. Hela jag blir mer effektiv, inte enbart utomhus utan även inne när jag behöver förbereda, planera eller på annat sätt arbeta.

Hoppas att du har möjlighet att njuta lika mycket som jag.