Det finns de som INTE är välkomna hos mig. De som aldrig för något gott med sig och som enligt mig är lite som coronaviruset ... du vet inte innan hur det går om de hälsar på.
Oftast händer ingenting men har du otur så blir du riktigt sjuk.
Jag pratar om fästingar. Igår upptäcktes en liten svart prick mitt på bröstkorgen då jag duschade. Den spolades inte bort av vattnet och visade sig efter närmare studier vara en snyltgäst som absolut INTE är välkommen att bita sig fast på min hud.
Lustigt ställe att sätta sig på, bröstkorgen. Inget hudveck att gömma sig i utan helt öppet. Fästingen finns inte mer, den är död. När det gäller denna typ av varelser så funderar jag aldrig mer än en gång.
På nära håll har undertecknad upplevt konsekvensen av borrelia och hur sjuk någon kan bli. Fästingar är inte att leka med och därför ovälkomna hemma hos oss.
Fattar dock inte hur den lille parasiten hamnat på mig? Visst, jag har varit mycket ute men med heltäckande klädsel eftersom det fortfarande är vår. Har klättrat i träd och beskurit grenar men det känns inte som rätt ställe för fästingar.
Kanske när jag plockat upp alla kvistar från rabatt och gräsmatta eller då jag och mannen promenerat i skogen? Ingen aning och spelar egentligen ingen roll, vad som händer nu är daglig kontroll av kroppen, åtminstone de dagar jag vistas utomhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar