Långfredag, årets längsta dag? Det var i alla fall så det kändes när jag var liten så undertecknad döpte om den till "världens tråkigaste".
Ofta firade vi påsk i Kiruna, hos farmor och farfar. Skidåkning hela dagen och därefter mys med god mat. Bästa stället att vara på och det ena härliga minnet efter det andra knackar på dörren och vill att jag ska titta på dem, minnas.
Men påskfredagen skiljde sig från övriga dagar, det fanns inget roligt eller spännande att kolla på, teve utbudet visade främst högmässor eller annat som speglade den kristna traditionens högtid då Jesus korsfästes.
Allt var stängt. Möjligtvis gick det att handla en liter mjölk på bensinmacken eller så fick de nödställda snällt vänta till påskafton.
Bus och högljudda lekar skakades på huvudet åt, vi barn skulle hedra dagen ... vilket för mig var ett stort frågetecken. Och spela kort var förbjudet denna fredag. Suck.
Vad som var okey var att läsa, rita och lågmälda samtal, inte riktigt min grej, så om jag kunnat hade jag spolat fram långfredagen och landat direkt på påskafton då feststämningen inföll.
För att underlätta för oss barn så såg mamma och pappa till att vi var ute extra länge. Gick på tur på fjället och kanske pappa byggde en igloo åt oss att leka i när vi pausade för matsäck.
Idag är traditionen inte lika strikt och våra kids har aldrig "tvingats" leka lugna lekar. Bättre eller sämre, ja säg det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar