Hoppas, hoppas, hoppas

Med mindre än en vecka kvar till jul så har all vinterkänsla försvunnit. Gräset är grönt och jorden är lerig, den vita högtid jag längtar efter är med andra ord långt borta.

Förhoppningen är att nästa veckas utlovade minusgrader ska trolla fram rimfrost för det kan också ge en magisk natur ... näst bäst efter snö.

Eller så drar jag ner alla rullgardiner och tänker att träden är tyngda av vitt och att den som önskar kan bygga snölyktor eller göra snöänglar?

Går det att önska sig snö i en för tidig julklapp? Hoppet är det sista som dör så jag försöker. Hoppas, hoppas, hoppas vi får en vit jul i år!

... det är väl just det julen faktiskt handlar om

Fick ett väldigt tidigt mess härom morgonen från en person som jag kände för många år sedan, då när undertecknad arbetade i skolan. Denne "någon" bad om hjälp och först visste jag inte vad som var rätt? Min magkänsla viskade en sak, mitt huvud en annan.

Så steg mannen upp och jag berättade, det räckte med blicken han gav samt den korta frågan som följde för att rätt svar tydligt skulle visa sig. 

Att hjälpa någon i nöd ... i juletid kan ses som en gåva inte enbart till den nödställde utan även till mig själv, för det är väl just det julen faktiskt handlar om att bry sig om varandra. 

Så jag svarade min tidigare elev och fick ett mess tillbaka som värmde mitt hjärta:

"Men du är totalt underbar Mia! Har tänkt flera gånger att jag vill skriva och höra hur du mår men har inte tagit mig den tiden ... tänkt mycket på våra pratstunder. De var guld värda och gjorde skillnad. Tänker på det, att jag var så liten och att Mias pratstunder lättade på känslorna. De tillfällena är med mig än idag och med jämna mellanrum minns jag." 

Att få hjälpa någon annan är fint speciellt då det inte förväntas något tillbaka. Att få ge för att det känns rätt och riktigt och för att det är möjligt. 

Genom att hjälpa någon annan så kanske du till och med hjälper dig själv?

Ingen jul utan pappas tomtar

                                   

När julen nalkas så kliver min pappa in i huset på ett helt annat sätt än under resten av året. Visserligen är han ständigt med mig men under december månad så blir känslan fysisk.

Alla de tomtar pappa målade, under min uppväxt och fram till sin död påminner mig. Jag har flera. Några som pappa målade direkt till mig, andra som jag ärvt efter farmor och/eller mamma.

Till jul kommer de fram och bidrar till den magiska känsla som min pappa spred kring sig denna högtid. Han var "det största barnet". Mannen som älskade överraskningar, både att ge och att få. Den ende pappan i kvarteret som byggde snöigloos till ALLA. Som skapade de största snögubbarna, fyllde huset med doften av knäck och designade annorlunda pepparkakshus.

Vår pappa hade kunnat vara tomten!

Hur som så fick jag äran att restaurera den tomte som varje år sattes upp på staketet. Den tomte som alla grannar längtade efter och som på långt håll visade var vi bodde. Att restaurera den var inte lätt, duken var skör och bar spår av fukt/mögel men på något vis lyckades jag rengöra och fylla i där oljefärgen bleknat. Idag vaktar denne tomte vår inomhus trapp.

Så finns den gamla målningen av mig och syrran när vi är små, i skogen med små djur runt ikring. Den bonad som farmor och farfar ägde och som jag och syrran senare beslöt att dela på. Idag är den min, tack vare att min godhjärtade syster lät mig få hela vårdnaden av tavlan.

Mammas tavla med två tomtar vid en lägereld, den hon tyckte var pappas sämsta var också hans första. Den andra tavlan han målade var till mig, den är till och med signerad pappa. Tomten i sin släde vilken dras av en ren.
Den sista av pappas tavlor (som pryder vårt hem) är något så ovanligt som en akvarell (alla andra tomtetavlor är målade i olja). Samma motiv som vi har i trappan, ett tomteansikte.

Tack älskade pappa för all magi du spred och för att du planterade julens själ i alla oss barn!

Nu är det dags att hänga upp dina tavlor igen.

Baka eller köpa?

 

Härom dagen knöt jag på mig farmors gamla förkläde i rött med broderat julmotiv i vitt, tomte med släde dragen av ren. Det finns två söta små fickor som också har broderade inslag: hjärtan och stjärnor. För mig är detta förkläde barndom och sprider enormt mycket julkänsla!

Dagen till ära hade jag själv kommit på att jag ville baka. Jag åkte till ICA och handlade sötmandel, vit choklad, saffran och ägg. "Vad ska du göra för gott?", frågade kassörskan. Det tog en stund innan jag fattade att det var mig hon tilltalade. Den unga tjejen hade jag inte sett förut och var därför mest inställd på att enbart säga hej. "Saffransbiscotti", svarade jag. "Tror att vi säljer sådana i butiken", svarade tjejen. "Ja det gör ni. Jag tänkte baka egna", svarade jag och log. Egentligen hade det varit mer lönsamt att köpa på plats även om skorporna kostade över 50 kr/påsen.

Hemma började jag hacka mandel och choklad. Mannen kikade in i köket och höjde på ögonbrynen samtidigt som han nickade gillande. Den stackarn är van att själv köpa hem fikabröd eftersom jag så sällan bakar och han typ aldrig gör det.

I köket spelades det julmusik, gamla klassiker och jag tänkte:

Mindes när kidsen var små och sen ännu längre tillbaka när jag själv växte upp, det har funnits tider då jag bakat mycket. Så kom nästa tanke:

Styrkt av mitt goda självförtroende huserade jag i köket och sjöng med i julsångerna. Konstigt att jag aldrig bakar? Syrran säger att baka ger energi och glädje åt själen!? Tveksamt, fast just denna dag kunde jag nästan hålla med henne.

Så in i ugnen. Glömde sätta igång timern vilket nästan resulterade i övergräddade skorpor. Suck. Hamnade pladask tillbaka i mitt normaltillstånd vad gäller husmoderliga aktiviteter, inget för mig ...

Egentligen hade jag INTE misslyckats men för mig var denna första plåt långt ifrån perfekt, skorpornas utseende matchade inte den inre bild jag målat upp. Nästa plåt gick bra men det spelade ingen roll, mitt goda självförtroende hade fått sig en törn. 

Ja ja så är livet, det går att köpa bröd också.

Puss & kram

Inte en utan två nattliga stalkers

Så har vi det där med drömtydning igen ...

Två björnar hemsöker mig, typ jagar mig ... eller? En brun och en vit och de verkar vara kompisar. Om den bruna är en grizzly eller inte framkommer inte men att den vita är en isbjörn är lätt att förstå. 

Det lustiga är att drömmen borde vara en mardröm, den innehåller samma känsla men undertecknad är inte rädd enbart oförstående samt frustrerad.

Vad vill björnarna mig? Varför känner jag mig förföljd och hur kommer det sig att de dyker upp på de mest osannolika platser, det vill säga sådana ställen som björnar normalt sätt borde undvika?

Björnar som stalkers ...

Har liksom ingen chans att komma undan eftersom den bruna kan klättra i träd och isbjörnen springa både fort och långt samt simma. 

Något viskar till min intuition och magkänsla att björnarna inte vill mig illa och antagligen är det därför jag aldrig blir rädd.

Vad betyder drömmen? 

Lucia

I år blir det ingen fysisk Lucia hemma hos oss, i vart fall inte vad jag vet eller planerat. Kanske kollar jag en stund på tevens firande? Vi får se.

Tänkte att jag ska bjussa och frossa i Luciabilder dagen till ära, en del gamla och en del halvgamla för att ev avslutas med något nyare foto?

Under min uppväxt så lussades det varje år, först för den äldre generationen under ledning av mamma och moster sen tog vi systrar över och lussade främst för föräldrarna. I vuxen ålder har jag väglett och joinat sönerna, det fungerade till låg- mellanstadieålder sen satte de sig på tvären.

Jag, syster Ingrid och kusin Anna har tjafsat om vem som egentligen skulle vara Lucia, typ varje år när vi var små. Utfallet varierade.

När jag gick i sexan beslöt vi i klassen att överraska vår älskade magister Erik. För att maxa tåget bytte vi roller. Jag minns inte vem som fick äran att vara Lucia, bara att killarna var tärnor och tjejerna stjärngossar. Upp i ottan och ut i många minusgrader för att glädja majjen innan han hunnit stiga upp.

När jag senare arbetade på fritids i Mälarhöjden och skulle hålla i husets Luciatåg var det inte många killar som var så sugna på att vara med, de tyckte att allt var skämmigt och trist. Den stökigaste grabben kom med ett förslag, kunde en kille få vara Lucia? Nej, skrek tjejerna men jag sa: Vi röstar.

Alla skulle ha samma chans. Så det skrevs lappar och stoppades i en mössa. Någon läste upp varje kandidat och räknade antalet röster. Killen med förslaget som heter Mats vann, alla killar hade röstat på honom. Tjejerna tjurade men Luciatåget blev av och ALLA engagerade sig. Det blev en lyckad Lucia. 

För mig är alla varianter tillåtna, det ska vara lustfyllt och roligt att överraska.

Ha en härlig Luciadag!

Halvvägs ...

Igår skrev jag om att dela och det var exakt vad undertecknad valde att göra ... igen. När det var dags att krypa till sängs så sa jag godnatt till Audrey. Hon tittade på mig och rusade därefter iväg. Stanley låg vid min huvudkudde och hon la sig bredvid, som en markering att det var upptaget.

Ja ja, tänkte jag och borstade mina tänder, de går när jag kommer men icke sa Nicke, de låg kvar. Kändes fel att störa dem så jag kröp ner i fotänden och la mig skavfötters. Ingen kudde men å andra sidan så brukar de enbart stanna en liten stund. Fel igen! Audrey försvann men Stanley sov kvar, först kl 02 fick jag sängen för mig själv.

Tredje advent. Så snabbt tiden går ...

Idag väljer jag därför att slappna av, gå omkring i myskläder och fixa hemma. Baka, pynta och fira advent med man och katter.

Helt ärligt så är det den första adventssöndagen detta år som jag är både hemma och ledig, bara det är värt att fira.

En lugn skön dag utan några som helst "måsten". 

Igår undervisade jag och därefter fikades det för fullt och dracks glögg med bror samt sambo. Hela eftermiddagen satt vi runt matbordet och pratade ... med andra ord en bättre lördag. 

Önskar dig en njutbar tredje advent!