Fick ett väldigt tidigt mess härom morgonen från en person som jag kände för många år sedan, då när undertecknad arbetade i skolan. Denne "någon" bad om hjälp och först visste jag inte vad som var rätt? Min magkänsla viskade en sak, mitt huvud en annan.
Så steg mannen upp och jag berättade, det räckte med blicken han gav samt den korta frågan som följde för att rätt svar tydligt skulle visa sig.
Att hjälpa någon i nöd ... i juletid kan ses som en gåva inte enbart till den nödställde utan även till mig själv, för det är väl just det julen faktiskt handlar om att bry sig om varandra.
Så jag svarade min tidigare elev och fick ett mess tillbaka som värmde mitt hjärta:
"Men du är totalt underbar Mia! Har tänkt flera gånger att jag vill skriva och höra hur du mår men har inte tagit mig den tiden ... tänkt mycket på våra pratstunder. De var guld värda och gjorde skillnad. Tänker på det, att jag var så liten och att Mias pratstunder lättade på känslorna. De tillfällena är med mig än idag och med jämna mellanrum minns jag."
Att få hjälpa någon annan är fint speciellt då det inte förväntas något tillbaka. Att få ge för att det känns rätt och riktigt och för att det är möjligt.
Genom att hjälpa någon annan så kanske du till och med hjälper dig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar