Åtta meter och blekgul ... på rymmen

Igår ägnade jag halva dagen åt att leta tyg, ett som jag vet existerar men just nu inte var? För undertecknad slänger sällan något som är oanvänt, kan ge bort men inte slänga. I lådor och garderober har jag kreativa "bra att ha" gömmor, material till hattar, kläder och inredning. Om du fick inventera hos oss så skulle du kunna göra fynd.

Ett blekgult åtta meter långt gardintyg har rymt!

Den stora kurbitsmålade kistan i "vardagsrummet" har packats i och ur fyra gånger eftersom det är den troligaste platsen för tyget att arkiveras i. Har kollat alla garderober, byråer samt lådor men ingenstans finns detta stora gula tyg ...

Och varför, undrar du kanske? Vad är det med tyget som gör att undertecknad totalt fastnat och har svårt att släppa?

Så här är det, i vår källare där det nya biblioteket tagit form så har vi en vägg med tylldraperi, det fanns när vi flyttade in och gömmer proppskåp och fula ledningar. Det tunna tyget tillåter ljuset från slingor av lampor och ger en varm samt behaglig atmosfär. När vi tänder ljusslingorna så får vi en alldeles egen variant av galaxen Vintergatan.

Tyvärr så har katterna busat i och runt tyget så att revor bildats, med andra ord är det hög tid att byta ut det vita mot något annat. Minnet av mitt oanvända gula tyg på åtta meter dök upp. Vet inte om det fungerar men tanken var och är att det vore bra att kolla innan jag köper nytt. 

Återvinning är mer min grej än nyköp, därav mina gömmor. Verkar dock som att jag stångar huvudet i väggen. Kanske är det dags att släppa tanken på det gula tyget och hitta annat alternativ. Vi får väl se hur det går och vad det i så fall blir?

Sprid ljus

Att skriva ett blogginlägg när det mesta känns uppochner är svårt ...

Därför tänker jag inte skriva om det svårbegripliga, det skrämmande och det otäcka. Om att vår demokrati långt ifrån är självklar och att våld enbart föder mer våld. 

"Ju mer våld i världen, desto viktigare att stå upp för ljuset genom att göra det vi kom till jorden för att göra, utan tvivel och distraktioner.  

Ju fler krig utanför oss - desto viktigare att välja tillit, en dag i taget. 

Ju fler som hatar, desto viktigare att skicka kärlek, för ingen som mår bra beordrar att döda. 

Ju oroligare världen känns, desto viktigare att ge bort kärlek"

Jag tror på vikten att ta hand om sig själv, precis som direktiven innan en flygrutt: sätt först på dig  syrgasmasken innan du hjälper någon annan. Möjliggör den trygghet som går att skapa, den vi kan påverka. Allt för att orkar vara "den bästa versionen av oss själva" tillsammans med familj, vänner, arbetskollegor samt alla vi möter. 

Oops, det blev en blogg om det jag inte skulle skriva ...

Synopsis

Har du någonsin skrivit ett sådant? Eller kanske flera? Helt ärligt så tänker jag att det är något som är nytt för mig, i alla fall under detta namn.

Så hur närmar jag mig denna uppgift på bästa sätt? Har fått både beskrivning samt tillvägagångssätt skickade till mig och har så smått påbörjat min läxa. 

En synopsis är en sammanfattning, ett kortfattat koncentrat av en bok eller ett manus. Det övergripande, det som är nödvändigt för att du snabbt ska förstå vad, vem, hur och varför. 

Tror att jag har en hum, (hoppas!) vilket alltid är en start.

Nu återstår att koka ner, vrida och vända på idéer, sortera bort det som inte behövs just nu samt slänga och/eller spara till senare. Kort sagt kreativt skapande i form av skrivande.

Fortsättning följer ...

Nostalgiskt seriealbum-/tidnings träsk

                                   

Igår fastnade vi i mannens gamla serietidningar, hela första upplagan av Bamse. Kalle Anka upplagor, hela årgångar från tidigt 70-tal och mycket mycket mer (Helan & Halvan, Finta, Pellefant, Fantomen för att nämna ytterligare några).

Som grädde på moset hittade mannen Kalle tidningar från innan sin födelse (tidigt 60-tal) måste ha varit hans äldsta brors?

Skillnaden mellan mig och mannen är kvalitén på det sparade. Jag lekte sönder mina grejer, mannen var rädd om sitt, mycket ser knappt använt ut, samma sak med alla dessa sparade seriemagasin.

Känns fel att slänga, mer rätt att göra något vettigt av dessa historiska klenoder som att rama in eller försöka sälja till riktiga samlare.

Det går inte att spara allt, jag vet ...

Så har vi mannens gamla seriealbum, några har egentligen gjort sitt och lever på övertid. Vissa Tintin, Lucky Luke och Asterixmagasin är mer eller mindre sönderlästa, knappast av mannen som vårdat allt sitt med kärlek, kan istället vara kidsen och deras kompisar som lämnat efter sig serieböckerna i detta skick men ... att slänga? Jag har svårt för det speciellt när utgåvan är komplett.

Alla seriealbum får bo i det som ska bli vårt nya bibliotek av nostalgiska skäl, för att de är värda den respekten. Serietidningarna däremot packas om, de som är i finast skick och lagras i förrådet. 

... som om det vore olika världar

Vad lustigt det kan vara, den snöstorm som stängde in oss totalt under måndagen samt tisdag morgon syntes knappt spår av ett par timmar senare. Vinden la sig och vinter hade återvänt. En alldeles underbart solig och stilla dag.

Helt ärligt så tror jag inte att alla har samma upplevelse av ovädret, beroende på hur och var du bor. Vi hade vinden vinande över allmänningen, mot infarten till huset samt ett staket som bromsade den drivande och virvlande snön. Otur för oss. Tror att de som bor på andra sidan inte alls haft samma bekymmer då de befunnit sig i lä. Skönt för dem.

Ett dygn var vad metrologerna förutspådde och de hade rätt. För oss innebar det en halvmeter snö att skotta så vi överhuvudtaget kunde lämna tomten och som jag skrev tidigare, väl utanför upphörde alla bevis på snöoväder ... ganska spännande, som om det vore olika världar.

Igår var det skönt att få återgå till vanlig vardag, få njuta av solen, möjligheten att kunna handla mat och åka iväg på jobb.  

Insnöad ...

Det skulle visst bli vinter ännu en gång, från barmark till ihärdigt snöande. På det ordentlig blåst så att snön kommer från sidan, blöt tung snö. Ett dygns snöande utlovades och när du läser detta så borde tiden gått ut (för stormen). 

Igår beslöt jag att ta en långpromenad direkt efter frukost, hinna ut innan det "värsta" checkat in. Tog mig ett tag att sopa av bron på vägen ut. När undertecknad avslutat uppgiften och blickade uppåt mot ytterdörren så syntes det inte att jag sopat ...  

Jag gick iväg på mjukt underlag. Snön blåste in i ögonen, vilket gjorde ont och det blev svårt att titta rakt fram. Blicken sänktes därför mot fötterna och marken. Inom tio minuter så såg jag ut som en vandrande snögumma.

Trots det var temperaturen helt okey och så länge som jag vandrade i rätt riktning så slapp jag snöpiskandet i ansiktet. Efter sju kilometer var jag hemma igen och fick återigen sopa av många centimeters snö från vår bro. Klev in genom dörren, ordentligt blöt om både fötter och händer. Min täckkappa behövdes sopas av och hängas upp på tork precis som båda mina byxor. 

Upprepade gånger fick jag och mannen gå ut, sopa av bilar, pooltak och bro. Skotta uppfart och gång till poolhuset men å andra sidan så fanns detta i vår planering, vi visste att både snö och stormbyar skulle komma på besök. 

Tro nu inte att detta hjälpte, en timme innan jag skulle åka iväg för att hålla måndagens vinyasa gick mannen ut för att kolla till bil och uppfart. Ute stormade det och efter en stund bad han mig att komma ut. Flera decimeter nysnö låg som vallar längs vår lilla väg, förståligt eftersom all snöröjning koncentrerats till de större bil samt cykelvägarna. Hur mycket jag än ville så var det omöjligt för mig att ta mig ut, bilen skulle fastna direkt.

Alla bussar var inställda och att gå till och från studion i snöstorm blev aldrig ett alternativ. Visst gillar jag att promenera men inte i snöstorm. Försökte få vikarie men även det sket sig. Receptionen fick ställa in klassen och jag stanna hemma ...

Samma sak gällde denna morgon, ingen plogbil, ingen tidig morgonklass ... känns surt och snopet men snöstorm är snöstorm.

Tillsammans är bäst!

Med en tung och nytränad kropp tog jag mig till den studio som erbjöd öppet hus samt gratis "prova på" klasser. Undertecknad skulle undervisa, inte testa nytt. Egentligen var min motivation låg (just då), hade hellre vilat hemma eftersom det var vad kroppen önskade men ett uppdrag är ett uppdrag. Jag kopplade på leendet och tänkte att allt ger sig.

Studion som badade i sol var överfylld med glada människor. Innan det var dags för mig att erbjuda aerial stretch/yin, aerial yoga och yoga så utforskades silks genom guidning av en av mina kollegor. Ögat uppfattade både kaos och glädje.  

Så plockades silktygen ner och aerial yoga gungor sattes upp. Jag hälsade alla välkomna på engelska då flera av de närvarande inte pratade svenska.

Alltså vad kul vi hade! Med tre vid varje gunga så fick vi upprepa sekvenser så att de som var på plats fick testa samma sekvenser. Jag demonstrerade, släppte min gunga och guidade verbalt. Lyckan var att se hur alla hjälpte alla, för även om jag gled runt för att assistera så är det svårt att vara överallt på samma gång.

Alla mina tre klasser gick bra. Ingen ville gå hem ...

Kändes som succé och det var med ett stort leende jag tog mig hem igen, för att vila och äta. Tack alla ni som kom!