Nostalgiskt seriealbum-/tidnings träsk

                                   

Igår fastnade vi i mannens gamla serietidningar, hela första upplagan av Bamse. Kalle Anka upplagor, hela årgångar från tidigt 70-tal och mycket mycket mer (Helan & Halvan, Finta, Pellefant, Fantomen för att nämna ytterligare några).

Som grädde på moset hittade mannen Kalle tidningar från innan sin födelse (tidigt 60-tal) måste ha varit hans äldsta brors?

Skillnaden mellan mig och mannen är kvalitén på det sparade. Jag lekte sönder mina grejer, mannen var rädd om sitt, mycket ser knappt använt ut, samma sak med alla dessa sparade seriemagasin.

Känns fel att slänga, mer rätt att göra något vettigt av dessa historiska klenoder som att rama in eller försöka sälja till riktiga samlare.

Det går inte att spara allt, jag vet ...

Så har vi mannens gamla seriealbum, några har egentligen gjort sitt och lever på övertid. Vissa Tintin, Lucky Luke och Asterixmagasin är mer eller mindre sönderlästa, knappast av mannen som vårdat allt sitt med kärlek, kan istället vara kidsen och deras kompisar som lämnat efter sig serieböckerna i detta skick men ... att slänga? Jag har svårt för det speciellt när utgåvan är komplett.

Alla seriealbum får bo i det som ska bli vårt nya bibliotek av nostalgiska skäl, för att de är värda den respekten. Serietidningarna däremot packas om, de som är i finast skick och lagras i förrådet.