Lugnet före det utlovade kaoset

Du har hört att det ska bli snökaos och vet att morgonen kommer att vara kall, står du ändå fast vid den planerade löpturen? Himlen är klarblå i ottan men när du tittar på termometern så visar den inte på 3 utan på 13 minusgrader ...

Lätt att ställa in träningspasset. 

Du minns också all förrädisk is (inne i skogen) som gömmer sig under det centimeter tunna snötäcket. Hur ska du göra? Visst det är möjligt att springa på uppvärmda cykelvägar. Halkrisken är minimal men om det blåser så blir det ännu kallare.

Lätt att ställa in löpturen.

Så hur gör du? Inte vet jag men undertecknad drog på sig lager på lager och gav mig ut i skogen. På lätta och försiktiga fötter kollades underlaget. Isen under var inget problem inte så länge jag höll mig i kanten av stigen. Det blev en härlig morgon, den enda svårigheten var att se då solen steg och bländade. Varken vind eller kyla besvärade.

Så glad att jag tog mig ut, att löpningen inte ställdes in och att undertecknad hann njuta innan det blev dags att arbeta.

 

Relevant undran

 

När jag kommer hem så byter jag om. Kanske byter jag ned mig? (Beror visserligen på vilken typ av jobb undertecknad utfört samt känsla.)

Av med "arbetskläder" och på med mys. Att glida runt i tights, linne och långkofta är det bästa jag vet. Inga kläder som stramar, allt är mjukt och skönt. Jag kan röra mig obehindrat och rulla ihop mig som en liten boll i soffhörnet, because I'm worth it!

Helst går jag barfota, är ingen strumpmänniska och speciellt inte strumpbyxor som stänger in fötterna  och håller dem fängslade. Jag gillar att känna greppet under foten och njuter av att kunna vifta på tårna.

Gårdagskvällen till ära var jag lite frusen. Letade fram ett par "overknee stockings" i ull och drog på, lite stora vilket gör att det går utmärkt att just vifta på tårna .

Längst upp på strumporna sitter ett flätat garnband som fungerar som någon variant av strumphållare, typ dragsko. Justera hur tight du vill knyta och strumporna låter bli att glida ned. I varje ände på bandet hänger en garnboll, sammanlagt har jag fyra dansande garnbollar när jag rör mig. Mannen påstår att det ser ut som om jag ska dansa folkdans a' la knätofs.

Katterna undrar varför matte har leksaker fästa i strumporna? Borde inte bollarna vara deras?

Den ofrivillige klottraren

Det finns blogginlägg som kan vara värda att publicera igen, som dagens. Skrev detta i september 2015 så det har några år på nacken, åtta för att vara mer exakt. Var så god  här kommer mitt alter ego in action: 

Ibland står jag inte så högt i kurs hemma. Min man suckar och säger att leva med mig är som att ha ett litet barn, faktum är att emellanåt så förstår jag honom. Även om jag just i denna situation hade mer otur än tur.

Vi har haft gröna streck på klädkammardörren i hallen. Jag märkte dessa för någon vecka sen och undrade vad Lejonkungen hade gjort? Ett slags svagt klotter i form av något som såg ut som kritstreck, högt och lägre på dörren. Han måste omedvetet kommit åt dörren med en penna eller?

"Måste ta ett snack med sonen", tänkte jag och tittade av någon anledning ner på mina fötter. Mörkgröna tånaglar hälsade glatt på mig och nu började jag ana att sonen var oskyldig.
Det var enkelt att lägga ihop nagellacket med dörren och inse att boven i dramat, den ofrivillige klottraren var jag!

Men hur undrar du kanske?
Säger bara Power intensive, min yogautmaning. Jag tränar handstående, bryggor, plankor och hundar även mot vägg, ja eller fram till nu mot vitmålad klädkammardörr.

Denna lördags förmiddag upptäckte mannen strecken. Jag sa som det var, att det nog är mina tånaglar som klottrat lite. Han stönade "Du är ju som ett barn...tänker du inte?"

Mannen började skura, putsa och gnida med alla sorters snällare medel, inget hjälpte. Jag hämtade nagelborttagningsvätska och han skakade på huvudet och menade att även dörrfärgen skulle försvinna.

Det blev en promenad till färgbutiken där jag sa som det var och tjejen som expedierade mig plockade fram en slags mirakelsvamp. "Blöt med lite vatten och gnugga" sa hon. Mannen såg yttest skeptiskt ut men lät mig köpa svamparna. Nu har jag fått bort klottret men tyvärr även lite av den blanka ytan. Stämningen är något bättre hemma men jag får INTE göra handstående mot klädkammardörren längre...

Sköna söndag, välkommen!

Idag ska jag vila (förutom det intensiva träningspass som står på schemat denna förmiddag). Efter gårdagens lååånga tentamenspass (8 timmar i samma sal) så är detta vad jag behöver, vila och rörelse.

Följa vasaloppet och de släktingar som åker från soffan samt hoppas att våra hejarop hörs hela vägen till Dalarna.

Är grymt imponerad över alla studenter som skrev, de flesta två, några tre och ett fåtal enbart en tenta. Att hålla hjärnan igång under så många timmar utan att få gå annat än på toaletten är värt respekt. Högst förståligt att studenterna kände sig mosiga i huvudet efteråt. 

Förutom att ha suttit många timmar så 

• jagade jag(vi) papperslådor som blåsten tog tag i på väg till rätt byggnad. Måste ha sett komiskt ut på håll då vi nästan fick tag på lådan/lådorna ... innan de flög vidare ... men till slut så.
• räknade antalet inlämnade blad och kollade att koden stämde samt fanns med på alla papper
• drog isär och möblerade om
• iordningställde rummet efteråt

Idag är tanken att njuta, hoppas att även du kan göra det

... något min kropp inte gillar men som huvudet accepterar

Hej hopp du helglediga varelse. Hoppas att du har en skön dag och hinner njuta av din ledighet (om du nu är ledig), det är inte jag. 

Upp i ottan för att hinna ta en morgonpromenad (i blåsten) så att undertecknad är pigg och fylld av energi inför den mastodont tentamen som ska gå av stapeln idag. 8 timmar i mer eller mindre stillhet (något min kropp inte gillar men som huvudet accepterar). Ser dock fram emot att jobba eftersom jag trivs med både uppgifter och kollegor.

Har en väska fylld med lunch, mellanmål och dryck samt en varm kofta (de stora salarna kyls ner på grund av välfungerande ventilation). Ingen bok, inget korsord eller tidning (ej tillåtet), istället fullt fokus på de studenter som skriver. 

Om du senare frågar mig så får de gärna lämna in sina tentor före klockan fem 😜. Att sitta tiden ut en lördagkväll borde vara något varken de eller jag är sugen på.

Må gott!

NU vill jag ...

Har blivit så där berörd igen ... av en bok. Började med att jag läste om "filmen" (den som gjorts utifrån boken) och tänkte att den vill jag se!

Men så funderade jag lite till, skulle det vara så smart? En bok som låg 100 veckor på den amerikanska bästsäljare listan, vore det inte bättre att läsa den?

Sagt och gjort, kollade bokreans utbud och fann titeln. Beställde hem och läste ut. Sååå bra! Fastnade direkt och kunde knappt släppa taget. Historien landade i mig, berörde på djupet och blev en bladvändare.

Men säg då! Vilken bok?

Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Den hänger sig kvar och NU vill jag se filmen. Inte för att egentligen jämföra för bok är bok och film är film. Utan för att se hur den presenteras. Regissören och manusförfattarens version. Står filmen sig? Jag vet att den mottagits väl och fått fina recensioner men vad tycker jag?

Det lär visa sig för en dag kommer undertecknad att se filmen, när det inträffar är en annan fråga.

Önskar dig en skön fredag!

Hur sprider DU ditt ljus?

 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något ...

I den tid som är just nu när världen är uppochner så har jag funderat en del på vilken som är min roll? Vad är rätt för mig? Hur kan undertecknad bidra till en fredligare och vänligare tillvaro?

Förutom att ta hand om mig själv, sålla flödet av information och finnas för de som är i min närhet (går bäst om undertecknad är i balans) så har jag hittat mitt svar.

I mötet med andra människor kan jag försöka skapa en frizon, en plats där tillit bor och där det är helt okey att vara den DU är, att få känna och "må" utan att bli ifrågasatt. Möjlighet att bara vara, att pausa och återhämta sig, på yogamattan är detta enklare (samt med de studenter jag är mentor för) , i andra situationer kan det vara något (eller ibland betydligt) svårare. 

Tänker att om vi lyssnar utan att avbryta. Om vi tränar på att vara mer tillåtande (försöker att låta bli att döma eller bedöma) så blir livet enklare, för vem säger att jag har rätt och du fel? Eller tvärtom. Helt allvarligt så vet undertecknad att jag kan ha fel ... och det är okey. Om vi verkligen lyssnar blir vårt helhetsperspektiv större och tillsammans kan vi lyfta varandra.

Lätt? Nej men viktigt. 

Hur gör du för att sprida ljus och värme runt dig? Vilka är dina förmågor? Bär du en aura av trygghet? Får du andra att skratta? Delar du generöst med dig av det du har (även om det inte är mycket)? Kanske är du den människor längtar efter att få vara nära när livet känns tungt? Och hur tar du hand om dig själv för att orka?