Det som inte dödar ... härdar

"Det är blåsdag idag!", sa Nasse

"Är det?" sa Puh. "Åh, då tror jag att jag ska önska alla en glad blåsdag! 

I går blåste det och blåste hela dagen, kall isig vind som visar att hösten anlänt. Styrkan i vinden fick mig att tänka på just Nalle Puh och Nasse och hur framför allt den senare nästan blåste bort. En halsduk runt Nasses hals repades upp och i Puhs tass fanns tillslut enbart ett tunt garnsnöre. Lilla Ru trodde att Puh flög drake ...

För mig var det dock ingen risk att blåsa iväg, det enda undertecknad behövde göra var att klä på mig ordentligt i nordanvinden. Inifrån värmen i huset hade dagen verkat ljuvlig, med sol och begynnande höstfärger, vacker men skenet bedrog till viss del.

Nåja äpplen ska plockas oavsett väder och det som inte dödar härdar ... sägs det.

Hej hopp!

När leken känns som det enda rätta

                                                     

                                          

Emellanåt dyker det upp bilder på sociala medier som är påminnelser från en tid som varit. Ofta tycker jag att det är spännande att se vad jag skrev just då, den dagen och om det på riktigt känns som en annan tid.

För någon dag sedan ploppade foton från 2014, det år då Desigualbutiken stängdes och lades ner i vår stad. Jag hade arbetat där i ett par år, först extra på timmar, sen halvtid och slutligen full tid som visual merchandiser/vice butikschef. Jag älskade det kreativa arbetet, att få styla, hänga om och att få träffa så många olika kunder, hade dessutom lyxen att uppskatta alla mina kollegor.

När vi fick det tunga beskedet att butiken skulle läggas ner trots att vi lyckats vända alla siffror så valde vi att göra ALLT vi kunde för att ha en så rolig sista tid som möjligt och tro det eller inte men vi fick okey från både ägare och högre chefer.

Vissa veckor fylldes av teman och vi klädde ut oss (i butikens kläder eventuellt med accessoar hemifrån, som extrem lång lösfläta för att kunna vara prinsessan Ranunkel eller röd clownnäsa). Vi förvandlades oss till Disneyfigurer, cirkusartister, barn ur Astrid Lindgren sagor, superhjältar och annat som jag just nu inte minns. Arbetsdagarna blev lekfulla, skratt fyllde butiken och kunderna fick något att prata om.

Väljer att dela en del av de bilder som kommit upp i mitt flöde och ler. Jösses så roligt vi hade!

Är du redo? Jag är

Nu har hösten anlänt och träden börjar sakta ändra färg. Luften är krispigare och temperaturen har sjunkit. Om september serverade sensommarvärme så startar oktober mer traditionellt. Mörkret är här och det är dags att växla ytterplagg.

Älskar hösten! Bladen i gul/orange/rött som virvlar i luften och så småningom kommer att lägga sig i drivor. Det är både magiskt och vackert på samma gång. Dimman över ån på morgnarna och oväsendet från alla gäss som samlas för att flyga söderut. Naturen förbereder sig inför vintern.

Jag är redo. Tänder ljus. Varvar ner. Kryper ihop under en filt på kvällarna och kollar på serier. Mysigt!

Vår grävling verkar acceptera situationen, armeringsjärn kombinerat med stenbumlingar gav oss seger denna gång men vi vet att han/de kommer att komma tillbaka och hoppas på bättre lycka nästa år, det tillhör liksom naturens lagar. 

Har en del pyssel kvar i trädgården som att vinterstänga poolen, klippa ner humle samt vildvin, fortsätta ta hand om de äpplen som sitter kvar i träden samt de som faller till marken och sist men inte minst räfsa löv när de lägger sig i ett tjockt lager över hela gräsmattan. 

Nåja, idag är det fredag och helgen närmar sig. Önskar dig en skön dag!

Inte för att jag vill utan för att jag bör

Känns konstigt att söka arbete när jag trivs så bra där jag är men nöden har ingen lag. Under tiden förhandlingar sker och alla stenar vänds så måste nya stigar utforskas, därför letar undertecknad och skickar emellanåt in CV samt personligt brev.

Inte för att jag vill utan för att jag bör ... men främst håller jag tummarna att situationen löser sig. 

Ja, ja. Hinner plötsligt med trädgården även på vardagar. Fallfrukten har minskat men lyser röd eller gul varje morgon. Typ dagligen åker jag till återvinningen för att dumpa i deras container. En del av den frukt som fortfarande hänger på träden plockas till vår korg på staketet så att de som önskar kan förse sig när de passerar.

Igår skördades våra morötter, lite lök och någon potatis som gömt sig nere i jorden. Gillar verkligen att laga mat av egna råvaror! De kommer inte att räcka länge, innan vintern anländer så lär de vara slut men fram till dess njuter vi.

Hej svejs!

 

Det står INTE i pärmen ...

Fortsätter på samma spår som igår, "hantverkare", i detta fall de som utför grävarbete för att byta ut rör. Igår väntade vi mer än halva dagen och när de sent om side dök upp så pratade mannen med männen tre gånger. Försäkrade att de visste var och hur de skulle gräva. Mannen påtalade att ritningarna inte stämde och att grävandet därför borde ske utifrån den överenskommelse som gjorts muntligt så att elen och kopplingarna hamnar på rätt ställe. 

Visst svarade var och en av de han pratade med men trots det kände vi oss inte säkra på att de lyssnat då de hävdade att allt de behövde veta stod i deras pärm.

Så lyfte arbetarna bort plattor på vår tomt för att förbereda grävning ... på fel sida om källarfönstret! Jag som varit hemifrån upptäckte detta och påtalade att de inte hittar elkoppling på den sidan. Undrade snällt om det inte vore både enklare och bättre att gräva rakt fram (inte i vinkel) så som bestämt?

"Allt står i min pärm", fick jag till svar.

"Fast det står fel, det togs ett nytt beslut för att underlätta för er och oss. Ni kommer att hamna på fel sida", svarade jag.

Förmannen höll hårt i sin pärm och svarade att han skulle dubbelkolla. Kändes som vi inte kunde göra så mycket mer, mannen hade pratat med tre personer, en av dessa hade dessutom följt med in och ner i vår källare för att få se svart på vitt så att han lättare skulle kunna förstå anledning till ändringen. Jag hade därefter pratat med samme arbetare vilken fortsatte att hävda att pärmen innehöll den enda sanna informationen.

Suck ... vi lät dem hållas. 

Tidigt igår anlände männen och grävarbete påbörjades, trots att mannen åter visade på de problem de skulle möta om de grävde enligt pärmen så fortsatte arbetarna att göra på sitt sätt efter den gamla ritningen. De valde att gräva "fel"!? Det innebär att när de borrar (genom ytterväggen så hamnar hålet bakom en väggfast hylla. Blir tufft för elektrikern att slutföra arbetet.

Fattar inte varför det är så svårt att lyssna och tänka själv? Det besked som vi fått från entreprenören gällde inte längre, kanske för att denne "glömt" att ändra i pärmen?

Jösses ...

Mannen fotade och mejlade entreprenören. Nu får vi se vad som händer.

Var tog "de" vägen?

Det är spännande med "hantverkare", eller så är det inte det. De verkar vistas i en egen tidszon och förvänta sig att andra ska vara hemma och finnas till hands när de behöver men åt andra hållet är det mindre viktigt? Jag fattar inte logiken i detta.

Igår skulle ett företag komma för att göra ett grävarbete, något som inte vi utan vår vägförening beställt, det hela gäller ett rörarbete. Våra är okey medan hus har anmärkningar och behöver åtgärdas. Alla rör byts ut på samma gång och den tanken motsäger vi oss inte, det blir enhetligt i vårt lilla villakvarter. Enligt utskick och mejl skulle "arbetarna" dyka upp direkt på måndagsmorgonen och behöva en dag utanför oss, innan de fortsätter till nästa fastighet. Mannen svarade att det fungerade då han kunde arbeta hemifrån.

Tror ni att de dök upp? Nej.

Saker kan inträffa och planer behöver emellanåt ändras men i vår värld så meddelas detta, åtminstone via mejl eller ett kort telefonsamtal. Gjordes det? Nix.

Att vänta innebär ofta att sätta annat på "vänt", vilket blev precis vad som hände hemma hos oss. Plötsligt fick även jag ändra mitt schema eftersom mannen hade digitala möten inbokade och dessa kunde enbart genomföras från hans kontor i källaren.

I morgon (vilket kommer att vara idag när du läser detta) är mannen på arbetet och jag måste styra om hela mitt schema ifall grävarbetet skjuts fram. Känns sådär. Tycker att agerandet är både nonchalant och oschysst, så långt ifrån hur vi skulle bete oss. Just nu spelar det dock ingen roll (... vad vi tycker). Gilla läget och acceptera situationen är vad allt handlar om och det fixar vi.

Ja, ja så kan det bli. 

Är du som Skalman och drar fram ett paraply?

Vissa stunder när livet byter riktning och stigen framför är snårig och ogenomtränglig så fladdrar det förbi tankar som vill tränga sig in: vad händer nu och kommer allt att lösa sig?

Tänk dig Kalle Anka som springer för sitt liv utan att komma någon vart, bara för att han har hamnat på ett löpband. Eller att solen skiner, det är vackert väder men över just dig har ett litet regnmoln placerat sig och tömmer sig fullkomligt, har du tur är du som Skalman och drar fram ett paraply ur dina gömmor.

Det är av motgångar vi lär oss sägs det,  vilket kan vara sant. Kanske kommer vi dessutom att vara tacksamma längre fram över den nya erfarenheten? Men i ovissheten finns tvivel och en undran hur mycket jag själv kan påverka eller om det är bättre att leta upp en ny riktning med annan stig? 

Finns inget rätt svar och i min värld så kommer det att lösa sig, kanske inte som jag tänkt men som det är menat. Låter det flummigt? Ja, kanske. Jag mår bäst av att välja tillit. I allt mörker finns ljus; gäller bara att hitta lampan samt tända den.

Hej hopp!