Mount Doom eller bara en vanlig soluppgång en väldigt kall morgon i januari?

Isande kyla och gnistrande vackert.. Naturen är verkligen magisk och kan i alla fall få mig att dra efter andan. Mannen upptäckte en annorlunda soluppgång och fotade den, eftersom den inte såg ut som något annat så visade han mig och la sedan upp bilderna på Instagram. Idag hamnade dessa både i tidningen unt.se samt på deras Instagramsida. 

Nedan följer UNTs förklaring (av vad mannen och många andra sett):

HÄR GLÖDER UPPSALAHIMLEN IGEN 😮

Fenomenet kallas just för ljuspelare och uppstår på vintern när det är kallt och vindstilla. För att fenomenet ska uppstå måste det finnas små horisontella iskristaller i luften. Det händer ofta vid frostdis.

Och så måste det finnas en lågt stående sol förstås.

– Det är kylan, iskristallerna och solen som styr det, säger vakthavande meteorolog Emma Rosengren.

Läs mer - och se fler häftiga bilder på ljuspelaren - i appen eller på unt.se!

Foto: Ulf Haglöf/Läsarbild

Mount Doom eller bara en vanlig solnedgång en väldigt kall morgon i januari?

I hemmets lugna vrå

Det var en gång för 8 år sedan, tidig januari och precis som nu handlade allt om att chilla och softa inomhus:

Mannen har köpt en motionscykel, den monterar han på min yogamatta. Ja, han har fått lov, jag äger två stycken. Tagna av stunden sitter jag med en av våra katter i knät och tittar på som om monteringen vore ett spännande teveprogram.

Emellanåt utövar mannen omedvetet yoga, då han låser fast pedalerna med sitt underben för att kunna dra åt någon skruv. Det är lugnt och harmoniskt hemma hos oss. Spotify ljuder i bakgrunden och jag smeker katten över ryggen.

Det är som att bevittna en inspelning av Äntligen hemma: hur du monterar ihop ett träningsredskap. Funderar på om jag ska lämna soffan för att städa lägenheten men kommer fram till att jag sitter skönt. Dammsugaren och toaletterna finns kvar.

Lyfter blicken och ser några av mina hattar som väntar på dekor. Kanske jag ska hämta en av dessa och krypa tillbaka upp i soffhörnet och sy? Då skulle vi jobba båda två, vicka med tårna i takt till musiken och yttra några ord när vi har lust. Kanske. Jag sitter kvar och känner mig skönt avslappnad och lat, blir nog kvar i soffan en stund till. Känner på mig att detta kan bli en skön dag.

Avslutar bloggskrivandet. Mannen undrar om jag vill provsitta cykeln så nu lyfter jag på rumpan och lämnar soffan. Vem kan säga nej till ett sådant erbjudande?

                                                   Hoppas att du också har en skön helg 

Vi är redo MEN är vi överens?

Jag önskade mig snö i december / januari och snacka om att den presenten ankom i tid OCH har dessutom dröjt sig kvar. I vår stad är detta inte vanligt, vi kan lika gärna ha en grön jul.

Förundrat noterar vi att det singlar snöflingor från himlen varje dag (även när solen skiner), detta innebär konstant sopande av bro och bil samt skottning. Eftersom mängderna är små (den dagliga dosen) så hinner vi med och läget är under kontroll men känslan "det räcker nu" har börjat knacka på dörren.

Helgen sägs bli kylig, vi passar därför på att planera inomhusaktiviteter, som att exempelvis städa bort julen. Ner med alla julgransprydnader i sina lådor, tomtar, dukar, filtar och annat som spridit stämning under ett par veckor. Vi är redo, frågan är om katterna tycker som sin husse och matte?

Förbjudet eller ej - outforskat område

Härom kvällen när jag landat i soffan för att kolla ett eller två avsnitt av en serie så hördes plötsligt ett för mig ovanligt ljud. Katterna var i rummet och Stanley satt under granen, var Audrey befann sig hade jag ingen aning om? Min sista minnesbild var hur hon kollat in bokhyllan bredvid granen som om hon undersökte om hon skulle kunna hoppa upp i den (vilket hon aldrig tidigare brytt sig om).

Ljudet fortsatte, det kom ifrån granen och först trodde jag att Stanley försökte plocka ner en julgranskula (vilket katterna roat sig med) men han satt oskyldigt helt stilla under ... som om han funderade på något.

Jag höjde blicken då ljudet blev ihärdigare och kunde se att granen rörde sig, den svajade. Barr släppte från grenarna och landade på golvet medan Stanley satt kvar i det gröna regnet utan att göra något.

Var var Audrey?

Kunde det vara så att hon var i granen? Hur jag än tittade så såg jag enbart vår julgran samtidigt som min intuition viskade att lilla A måste vara där ... någonstans, typ som Piff och Puff i Kalle Ankas jul.

Den täta granen var inte lätt att se in igenom vilket borde innebära ännu större svårigheter att åla sig in mellan grenarna? Så till slut fick jag syn på Audrey eller kanske var det hon som såg mig för ett litet katthuvud tittade ut.

Grenar svajade, julgransprydnader rörde sig och jag undrade på om vår lilla tjej tänkte välta hela granen? Svar nej, hon hoppade smidigt ner på golvet och sen tillbaka in och upp igen. 

Suck ...

Audrey har hittat ett nytt spännande ställe att utforska och Stanley sitter snällt under och övervakar. Frågan är om granen kommer att stå upp de dagar den har kvar eller om hela härligheten välter?

Googla, sa han

Fick en julklapp av mannen, faktiskt en som jag önskat mig och som kändes både oerhört smart samt bra att få: en återanvändbar kaffekapsel till min Nespressomaskin. Att köpa engångskapslar är både dyrt och såklart sämre för miljön, på detta sätt kunde jag njuta ännu mer och med bättre samvete.

Trodde jag ...

Skulle testa (den dyra gåvan) på juldagen men det blev inte alls som jag tänkt mig, trots att varje moment följts så blev kaffet blaskigt? Försökte om och om igen men med samma resultat. Rådfrågade Lejonkungen (som arbetade som barista I Vancouver för ett antal år sedan) och han bekräftade att jag gjorde rätt men påpekade några detaljer, vilka jag följde.

Fortfarande blaskigt?

Mannen suckade eftersom han lagt ner mer pengar på presenten än jag förstod och tyckte att den borde leverera bättre kaffe, vilket vi alla höll med om. Han som enbart dricker te försökte klura ut "felet" men fick ge upp. 

Googla, sa han.

På YouTube hittade jag en bra instruktionsfilm, en som förklarar skillnaden mellan engångs- och de nya återanvändbara, en stor skillnad är att de nya i stål inte kan fyllas på samma sätt som en engångs-, med andra ord innehåller de en mindre mängd kaffepulver vilket påverkar resultatet. Vidare så trycks de miljömässigt sämre kaffekapslarna ihop i maskinen vilket de i stål inte gör, detta betyder att de återanvändbara är mindre. Trots all matnyttig information så har jag ännu inte lyckats få till den där perfekta kaffeshoten och det känns sorgligt.

Har du kunskap om detta? Kanske tips som fungerar och som du vill dela med dig av? 

Hjälp!

Igår skrev jag om en av skuggorna som vilade över vår inledande julhelg, det lutande tornet. Mannens uppfinningsförmåga och mitt tålamod gav oss segern och vi kunde efter många om och men till slut njuta fullt ut av en vacker gran som gav med sig och höll sig upprätt.

En annan skugga som på allvar la sig över mig är det faktum att undertecknad behöver avsluta all bokföring (NU!) som har med min firma att göra, den som legat i vila i stort sätt hela 2023 men som måste deklareras samt avslutas efter de regler som styr. Jag har under flera år haft samma e-bokföringstjänst och deras support har varit guld (alla gånger jag slitit mitt hår och inte fattat någonting).

Tidigt i höstas gjordes allt som var möjligt klart och under denna tid hade jag dessutom mycket kontakt med Skatteverket (för att säkerställa att jag inte snurrade till något). Supporten på e-bokföringstjänsten guidade mig så långt det var möjligt och undertecknad sparade och pausade. Bokslut, resultat- samt balansrapport genomfördes och nu i mellandagarna skulle det därför räcka med att fylla i NE-bilagan och skickas över till Skatteverket. Visade sig inte alls bli så enkelt som utlovat.

Usch, den här typen av uppgifter ger mig magont ...

I skolan var matte en av mina styrkor, framför allt problemlösning så egentligen är det knappast själva räknandet som sätter hinder för mig, snarare rädslan att göra "fel". Jag har stor respekt för myndigheter med alla sina lagar och förordningar (vilka jag lätt går vilse i) samt siffror vilka hamnar på olika konton, vet dessutom att mitt normala sätt att skjuta från höften inte passar i detta forum.

Först stämde inte mina uppgifter, vilket visade sig bero på att 2022s uppgifter dök upp. När jag startat om landade rätt siffror och NE-bilagan kunde fyllas i utan problem. Sparade ner en länk och loggade in på Skatteverket. Där ville de att jag skulle ha en speciell app. Skit i den sa mannen som hälpte mig i fjol och menade på att det borde gå att lösa. Förde istället över den fil som laddats ner och sidan svarar att det behövs ytterligare en??? Plötsligt från ingenstans så vill de ha två, inte en och jag fattar noll. En INFO.SRU ska också med men VAR hittar jag den?

Skickar mejl till bokföringstjänsten men eftersom det är storhelg så uteblev svar. Provade igen igår, samma resultat. Skickade nytt mejl med ny fråga (samma). Får ont i magen. Timmarna tickar och dagarna går, snart har jag inte längre tillgång till mitt bokföringsprogram.

Hjälp!!!

Har äntligen fått ett svar av supporten (som alltid är bra när den arbetar), tydligen räcker det med min nedladdade fil men den ska sparas till den dag deklarationen öppnas så jag får minnas alla turer och gör rätt om ett par månader.

Den hade ju stått ... vad var skillnaden?

Nytt år 2024 och ny vecka, vardag för vissa och semester för andra men tisdag och inte måndag. Så vad har egentligen hänt sedan jag pausade bloggen för att ta ledigt och tillbringa mina dagar med hela samt senare delar av familjen?

Jag har njutit, vilat, ätit, spelat spel, sett film, vistats utomhus i det vackra vinterlandskapet samt firat både jul och nyår ... precis som kanske du gjort. Allt har dock inte varit rosenskimrande, vissa moment har krävt det tålamod jag/familjen kunnat frambringa samt envishet och en stor dos kreativitet. Jag börjar med granen:

Vi köpte en vacker rödgran, Disneyaktigt ymnig och tät, kring Lucia. Placerade skönheten i vår källartrapp där det var ordentligt svalt men glömde att ge den nytt snitt och vatten på en gång. Granen flyttades senare in i poolhuset med nät på men då friserad och placerad i sin "fot" där den fick rikligt med vatten. Så här långt gick allt planmässigt.

Så skulle vi lyfta in granen i huset dagen innan julafton, mannen och jag bar den med fot på men när vi ställde ner den innanför ytterdörren hade nedre delen av stammen ändrat läge. Hur vi än skruvade och försökte hitta "rätt" så ville granen inte stå rakt, den fick slagsida, typ "lutande tornet i Pisa". Mannen lät Astronauten byta av honom och jag stod kvar, balanserade och tog djupa andetag. Det gick inte ...

Men? Den hade ju stått, vad var skillnaden?

Mannen och Astronauten bytte plats igen, jag stod kvar med barren irriterande mot alla delar av kroppen de kom åt. Vi började åter om från början. Skruvade, rätade upp, skruvade lite till och plötsligt såg det bättre ut. Tog av nätet och lutningen återkom. WTF

Andas! Jag ställde mig vid granen igen, rätade upp. Mannen hämtade kilar. Skruvade. Justerade. Skruvade ännu mer. Justerade. Bad mig släppa granen och äntligen! Men vågade vi lita på att alla våra ansträngningar skulle hålla?

Tydligen, för den valde att stå kvar, först med belysning och senare med alla kulor samt andra julgransdekorationer vilka hängdes upp. Vacker men barrande ...

I år hade vi inte lika tur som förra året. Dagligen har vi sopat för att slippa barr under fötterna, emellanåt flera gånger. Visst har granen druckit (en hel del) men den har inte varit så samarbetsvillig som sina företrädare och gissningsvis så försvinner den ut genom dörren inom en rätt snar framtid.

Vi är dock tacksamma för all frid och skönhet den bjudit på och lovar att aldrig mer glömma att snitta samt vattna (direkt vi bjuder in nästa gran att fira jul med oss).

PS. Katterna älskar den (med eller utan barr i pälsen)! DS