Den hade ju stått ... vad var skillnaden?

Nytt år 2024 och ny vecka, vardag för vissa och semester för andra men tisdag och inte måndag. Så vad har egentligen hänt sedan jag pausade bloggen för att ta ledigt och tillbringa mina dagar med hela samt senare delar av familjen?

Jag har njutit, vilat, ätit, spelat spel, sett film, vistats utomhus i det vackra vinterlandskapet samt firat både jul och nyår ... precis som kanske du gjort. Allt har dock inte varit rosenskimrande, vissa moment har krävt det tålamod jag/familjen kunnat frambringa samt envishet och en stor dos kreativitet. Jag börjar med granen:

Vi köpte en vacker rödgran, Disneyaktigt ymnig och tät, kring Lucia. Placerade skönheten i vår källartrapp där det var ordentligt svalt men glömde att ge den nytt snitt och vatten på en gång. Granen flyttades senare in i poolhuset med nät på men då friserad och placerad i sin "fot" där den fick rikligt med vatten. Så här långt gick allt planmässigt.

Så skulle vi lyfta in granen i huset dagen innan julafton, mannen och jag bar den med fot på men när vi ställde ner den innanför ytterdörren hade nedre delen av stammen ändrat läge. Hur vi än skruvade och försökte hitta "rätt" så ville granen inte stå rakt, den fick slagsida, typ "lutande tornet i Pisa". Mannen lät Astronauten byta av honom och jag stod kvar, balanserade och tog djupa andetag. Det gick inte ...

Men? Den hade ju stått, vad var skillnaden?

Mannen och Astronauten bytte plats igen, jag stod kvar med barren irriterande mot alla delar av kroppen de kom åt. Vi började åter om från början. Skruvade, rätade upp, skruvade lite till och plötsligt såg det bättre ut. Tog av nätet och lutningen återkom. WTF

Andas! Jag ställde mig vid granen igen, rätade upp. Mannen hämtade kilar. Skruvade. Justerade. Skruvade ännu mer. Justerade. Bad mig släppa granen och äntligen! Men vågade vi lita på att alla våra ansträngningar skulle hålla?

Tydligen, för den valde att stå kvar, först med belysning och senare med alla kulor samt andra julgransdekorationer vilka hängdes upp. Vacker men barrande ...

I år hade vi inte lika tur som förra året. Dagligen har vi sopat för att slippa barr under fötterna, emellanåt flera gånger. Visst har granen druckit (en hel del) men den har inte varit så samarbetsvillig som sina företrädare och gissningsvis så försvinner den ut genom dörren inom en rätt snar framtid.

Vi är dock tacksamma för all frid och skönhet den bjudit på och lovar att aldrig mer glömma att snitta samt vattna (direkt vi bjuder in nästa gran att fira jul med oss).

PS. Katterna älskar den (med eller utan barr i pälsen)! DS