... har ingen lust att göra fler ... på ett bra tag

Vet inte om jag ska skriva om det faktum att alla utländska studenter (ja eller i alla fall de flesta) har dykt upp på campus eller om bloggen ska handla om hemmaträning?

Den sistnämnda har tillkommit denna vecka på grund av att träningsanläggningen nära oss har sommarstängt fram till nästa vecka samt att det inte funnits utrymme i min kalender att springa längre sträckor (eller okey då ... prioriterats).

Efter att ha sprungit hela sommaren så saknar undertecknad  andra varianter av rörelse med fokus på styrka och högintensiv puls. Mina löpturer ger mig uthållighet och kondition men låter främst ben och hjärta arbeta.

I brist på tid beslöt jag att stiga upp i ottan, gå ut till poolhuset, köra tabata alternativt kort högintensivt flöde med burpees, armhävningar och squat x 3. Belöningen efteråt: att simma i poolen och sen äta frukost.

Igår satsade jag på den senare varianten, den som verkligen ger pulspåslag. Halvvägs in i repetitionerna insåg jag hur mycket armstyrka som tappats under sommaren och när allt var klart så kändes armarna nästan bortdomnade, totalt kraftlösa ...

Shit! Träningsvärken borde komma som ett brev på posten ... även om den troligtvis inte anländer förrän ikväll eller möjligtvis imorgon.

Nuläge: alla burpees pausas, har ingen lust att göra fler ... på ett bra tag (haha)!

Gör om - gör rätt, till allt sitter

Jag har påbörjat en utmaning som undertecknad trodde skulle kännas "så där". Den förutfattade meningen var att känslan av motstånd skulle uppstå men att jag självklart förr eller senare skulle lära mig det som krävs.

I början var det invecklat men ändå logiskt, att sitta bredvid och se, lyssna och anteckna var enkelt. Jag trodde mig förstå. Så fick jag läxa och en testvy att leka i. Började och fastnade direkt, anledningen till stoppen handlade ofta om att jag glömde spara på rätt sätt.

I vanliga fall utformar jag ofta en egen manual när nya system eller apparatur ska nötas men faktiskt inte i detta fall. Hör och häpna, undertecknad gjorde/gör som mannen brukar uppmana mig till, jag testar efter den information jag minns. Inte en enda gång har blocket med instruktioner plockats fram, det ligger på sin plats på skrivbordet och är alldeles "osynligt".

Efter att ha gjort min läxa så kom den tillbaka rättad, 3/5delar var rätt, 2/5delar behöves ses över. Vad som missats fick jag själv klura ut. Min kollega hanterar min utbildning på helt rätt sätt, trycker på rätt knappar och plötsligt har jag radat upp ett tiotal bokningar.

Jag gillar problemlösning och plötsligt inser jag att lokalbokning faktiskt handlar en hel del om det och då blir det nästan roligt. Vem hade trott det, inte jag i alla fall!?

Bygga pussel och lösa gåtor har alltid varit sånt som roat mig och NU vet jag att lokalbokning är både snårigt och pyssligt men faktiskt helt okey.

Kostar ingenting men är värt massor

 

                                     

Nu börjar en del av de studenter som pluggar på campus att komma tillbaka (för omtentor). Härom dagen, precis när jag skulle åka iväg för att handla så upptäckte jag en tjej med packning. Två stora väskor med ytterligare väskor ovanpå samt en rejäl ryggsäck. Stegen var långsamma och flera gånger pausades det för att vila eller ändra ställning/grepp.

Jag ropade över allmänningen, ingen kontakt. Stegade iväg, korsade gräsmattan och ropade igen, ingen reaktion. Ett par meter ifrån tjejen kunde jag ställa frågan: behöver du hjälp?

Nej fick jag till svar, det gick bra.

"Men det ser jobbigt ut. Låt mig få dra en av dubbelväskorna", sa jag och sträckte mig efter den närmaste. "Den är tung, bara så du vet", svarade tjejen och jag kunde konstatera att hon hade helt rätt. Blytung ...

Vi småpratade och jag fick reda på att studenten kommit med nattåget och därefter buss. Kunde inte hålla tillbaka utan sa: "Hur fick du av alla dessa väskor från tåget?" 

"Helt ärligt så minns jag inte", svarade tjejen.

När vi rullat packningen hela vägen till hennes dubblett så tackade hon, om och om igen. För mig räckte det att veta att hon kommit fram och slapp dra hela vikten själv, att den unga kvinnan dessutom var tacksam gjorde min dag. Det kostar ingenting att finnas där och stötta men det ger en skön och fin känsla i magen. 

Vem vet, nästa gång är det kanske jag som behöver hjälp? 

Same, same but different

För sex år sedan fick vi extrema mängder frukt, det var det året vi flyttat in i vårt paradis, ungefär samma läge då (med fruktskörden) som nu eller så var det faktiskt mer att ta hand om den sensommaren? Svårt att säga, det är lätt att skarva i efterhand. 

Bjuder på en blogg från augusti 2018, då vårt liv vänts uppochner och kaoset hela tiden höll sig tätt intill. Häpnar dock fortfarande när jag minns det årets päron

På tomten står även ett gammalt och högt päronträd. Under den extremt heta sommaren brakade först en och några dagar senare en annan stor gren och föll till marken med massiva brak, dessa drogs till plattorna vid komposten för att vid lämpligt tillfälle fraktas till sopstationens trädgårdsavfall. På de gigantiska grenarna vimlade det av minipäron, lite större än kart. Trist tänkte jag, att så mycket av skörden aldrig skulle få växa till sig. 

Sårskorporna på päronträdet var väldigt stora och oron att det skulle dö fanns ständigt närvarande. Är det möjligt att överleva när 1/4 knäcks, det är torka och hett?

Igår när jag plockade äpplen så upptäckte jag till min förvåning att de små päronen vuxit till sig och mognat!!!!

Trodde inte detta var möjligt på knäckta grenar. På något sätt har frukten fått näring och kraft att bli just färdiga päron???!!! För mig är detta ett mirakel. Magi! Goda päron med tuff uppväxt som klarat sig själva, typ som maskrosbarn.

Den "uteboende"

Två vilda katter som blivit tama och en rådjursbock som frivilligt flyttat in och tydligen bosatt sig i vår trädgård. Audrey tittar på bocken inifrån och kanske han ser henne? Svårt att säga annat än att katterna har full koll.

Rådjuret sägs bo på alla tomter i kvarteret men vi är skeptiska, de sista veckorna är han här när vi vaknar, under dagen och när vi säger god natt. Han vilar på olika ställen, vid lekstugan, i stora rabatten, vid komposten eller som igår uppe på dammens platå av murgröna och andra växter.

Mat lider han inte heller brist på då äpplen och päron faller från träden.

Antagligen mår råbocken som en prins. Han gör som han vill och vi låter honom vara, säger hej när vi möts och pratar lite. Emellanåt blänger han på oss som om han undrar vad vi gör i hans trädgård???

Så länge som rådjuret inte förstör gräsmattan så är mannen nöjd och att han äter frukt gör ingenting, vi har i överflöd.

När rosorna anfaller

På mina och mannens händer syns sår, några efter mindre eller större stickor, andra mer liknar klösmärken.

Att gallra ur och klippa ner är inget vi gör oskadda. Vi blir bokstavligt talat överfallna av den enorma rosen som vakar över vinbärsbuskarna. Den otämjda härskarinnan som kväver allt i sin väg så hon själv kan växa sig ännu vildare och större.

Spegel, spegel på väggen där ... säg vem som vackrast i landet är?

Lite känns det som att brottas med Snövits styvmoder den onda drottningen vilken inte tål att någon annan får minsta uppmärksamhet eller bekräftelse. 

Visst är hon vacker, ståtlig och magnifik, på sitt sätt, rosen, MEN i min värld så är alla värda lika mycket och ingen får trampa på någon annan! 

Rosen får leva men behöver backa, lämna utrymme och plats för de som nästan kvävts och kastat in handduken. Hemma hos oss arbetar vi för jämlikhet vilket just nu betyder allians med sågar, sekatörer och toppsax/trädsekatör för att hjälpa de svagare att hjälpa sig själva.

Men ostraffat ... nej. Taggarna greppar tag i oss, i kläderna, håret och händerna. Rispar och biter. Lämnar taggar i gåva och skrattar skadeglatt när vi fastnar. Men skam den som ger sig, vi ger inte upp!

Informationsdusch

Vi har möjligheten att lära så länge vi lever och om vi är öppna så finns det alltid något nytt varje dag att ta till oss och memorera. Mina två senaste veckor har erbjudit betydligt mer än en ny kunskap per dag, jag har fullkomligt duschat i information. Troligtvis har undertecknad ökat inlärningskurvan minst tiofalt, vilket inneburit en viss trötthetskänsla. Älskar ändå detta, eftersom jag gillar utmaningar samt känslan att utvecklas. 

Helgen som nu påbörjats är sååå välkommen. All ny in put behöver få möjlighet att sjunka in och lagras. Jag loggar ut och checkar istället in i hemmalivet för att vila samt batteriladdning, balans är A och O för mig.

Önskar dig en skön lördag och att den blir precis vad du behöver samt hoppas på!