Jag har påbörjat en utmaning som undertecknad trodde skulle kännas "så där". Den förutfattade meningen var att känslan av motstånd skulle uppstå men att jag självklart förr eller senare skulle lära mig det som krävs.
I början var det invecklat men ändå logiskt, att sitta bredvid och se, lyssna och anteckna var enkelt. Jag trodde mig förstå. Så fick jag läxa och en testvy att leka i. Började och fastnade direkt, anledningen till stoppen handlade ofta om att jag glömde spara på rätt sätt.
I vanliga fall utformar jag ofta en egen manual när nya system eller apparatur ska nötas men faktiskt inte i detta fall. Hör och häpna, undertecknad gjorde/gör som mannen brukar uppmana mig till, jag testar efter den information jag minns. Inte en enda gång har blocket med instruktioner plockats fram, det ligger på sin plats på skrivbordet och är alldeles "osynligt".
.JPG)
Efter att ha gjort min läxa så kom den tillbaka rättad, 3/5delar var rätt, 2/5delar behöves ses över. Vad som missats fick jag själv klura ut. Min kollega hanterar min utbildning på helt rätt sätt, trycker på rätt knappar och plötsligt har jag radat upp ett tiotal bokningar.
Jag gillar problemlösning och plötsligt inser jag att lokalbokning faktiskt handlar en hel del om det och då blir det nästan roligt. Vem hade trott det, inte jag i alla fall!?
Bygga pussel och lösa gåtor har alltid varit sånt som roat mig och NU vet jag att lokalbokning är både snårigt och pyssligt men faktiskt helt okey.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar