Dags att vända blad

Nu börjar mitt arbete (min tjänst) på riktigt, slut på extratimmar och vikariat. Äntligen! Även om det ironiskt nog är så att jag börjar med ett extrapass för att dagen efter tillträda min tjänst. Så nu kan vi säga att min semester är slut.

För att fira (inte bara mig utan oss alla) kickar vi igång med en AW. Jag stänger butiken, går av extrapasset, promenerar över till sportbaren, hänger med mina härliga kollegor för att dagen efter börja på riktigt.

Vi ska bowla, det är kul även om jag inte är någon expert ... bara en väldigt glad amatör, med betoning på amatör. Vi får väl se hur många som bowlar? Det går rykten om att vissa inte kan, de är rädda för att bryta naglar! Inga problem för mig, mina är kortklippta.

Hur det sen går är en annan femma. I vuxen ålder har inga knasiga episoder inträffat just mig. Jag gör så gott jag kan och mitt mål är att ha trevligt.

Minns en kväll i Newcastle. Jag hade rest runt i Skottland tillsammans med en kompis. På väg hemåt, båten skulle gå från just Newcastle till Göteborg, så beslöt vi att hälsa på hennes gamla kibbutz kompisar. Supertrevligt.

En av kvällarna började vi i en bowlinghall med öl och cider. Vet inte om jag någonsin tidigare testat bowling? Hur som helst tappade jag (av misstag) mitt klot i knät på en av killarna som utbrast: "No children for me!"

Oops ... inte meningen, kände mig jättedum. Killen fick typ trösta mig. Har aldrig gjort om det misstaget och har inga planer på att göra det denna kväll heller.

"Tänk att Tiger har ADHD ..."

Nya tider, nya mål och nya upplevelser, detta gäller även vår stora hankatt Tiger. Han har under en månad om inte mer, varit frustrerad och missnöjd över att bo i lägenhet. Hans frihet är berövad sedan länge och hans längtan efter äventyr stor.

Hemma visar det sig i att han jamar extremt mycket. Vi har en snackande hankatt och ju äldre han blir desto mer kommunicerar han verbalt. Otydlighet är inte Tigers grej, det är svårt att missta sig på vad han vill:

• Husse min älsklingsboll är försvunnen, hitta den åt mig!
• Öppna balkongdörren!
• Jag ska INTE smita upp på taket ...
• Öppna till trapphuset då om jag inte får gå ut på balkongen.
• Snälla ... jag ska bara sitta i fönstret.
• MAT! Du skulle serverat frukost för länge sen.
• Lek med mig husse.
• Klia mig på magen matte.
• Någon har stängt badrumsdörren, säkert lillhusse. Jag måste på lådan nu!

Männen i mitt liv, mannen och yngre sonen, blir emellanåt irriterade på allt jamande. Jag säger då: "Tänk att Tiger har ADHD" 

Det hjälper inte att bli arg eller stänga en dörr, killen behöver uppmärksamhet. Det händer att jag säger att vi ska gå ut, med koppel och härom kvällen var det dags. Tiger var sur och frustrerad, ställde sig framför de dörrar som går ut. Jag hämtar kopplet och ser direkt hur han gör sig redo att smita. "Nej du, nu ska vi ut", säger jag och klämmer fast honom mellan låren. Koppel på och in under min kofta. Så lämnar vi hemmet och går nedför de 66 trappstegen och ut genom entréporten. 

Tiger är med, avslappnad vrider han huvudet och kollar. Jag går över gatan till gräset och alla små sippor. "Vill du lukta på blommorna?", undrar jag och sätter mig på huk. Tiger hoppar ur koftan, det är första gången han gör det av sig själv. Så ser jag grannen med dvärgtaxen och ropar. De ska ut på promenad men vänder och kommer fram. Tiger sätter sig ned på asfalten och låter Roxan närma sig. Den lilla taxen är både nyfiken och lite rädd. Det är helt tyst och djuren nosar på varandra. Så undrar grannen om vi ska med på promenad? Tiger rör sig inte ur fläcken. "Kanske en annan dag?", säger jag och tänker att min katt har ett helt annat lugn över sig denna kväll. 

Vi möter granne nummer två, hon ska hem och nu tycker Tiger att det är dags att gå in genom porten så han hänger på, bara det att det är fel trapphus. Så vi går vidare ut på innergården och Tiger sätter sig ned för att lyssna in fåglarna. När han sen inte väljer att gå till vår port lyfter jag upp honom och knackar på fönstret hos ytterligare en granne på bottenplan. De sitter i köket och äter middag. Paret öppnar fönstret och hälsar på Tiger som tänker kliva in. Grannarna säger att han är välkommen men jag som vill träna säger att vi behöver gå hem.

När jag öppnar vår port och Tiger går över tröskeln så släpper jag kopplet. Han springer uppför halva trappan, väntar in mig. Jag tar av kopplet och han springer vidare, emellanåt stannar han och kollar så att jag är med. Jag låser upp vår dörr och så ska Tiger berätta för att som vill eller inte vill höra vad han precis har upplevt.

Dilemmat av att behöva vänta in andra ...

Att planera semester när jag inte har någon semester att ta ut och när de som jag vill vara med har semester andra veckor, det är knepigt.

Inte blir det lättare av att listor ska in och människor i periferin sätter sig på tvären bara för att de kan. Dominoeffekt uppstår och jag har ingen möjlighet att påverka hur "Kalle" (som jag verken känner eller ens har sett) spelar sina kort.

"Jag drar själv", tänkte jag men då sa mannen att han helst inte vill det. Det visade sig att en av mina vänner också tycker att det är ett mindre bra beslut. Men om nöden inte har någon lag? Jag klarar mig. Kanske blir det tråkigt men jag har lätt att skapa kontakter om jag vill.

Tur att jag har bästa chefen! Hon gör sitt bästa för att jag ska få möjlighet att komma loss.

Det blir som det blir och till viss del kan jag stå ut med det samtidigt som det skulle sitta oerhört fint att ha en enda vecka inbokad för sol och bad denna sommar. Jag laddar mina batterier bäst så.

Så is i magen 

och bilder i huvudet på vad jag önskar 

är vad som gäller denna vecka. 

Hej svejs!

Varmt i solen, kallt i skuggan

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår ...

Sådana dagar som denna i lä, är det lätt att tro att det är varmare än det faktiskt är. Jag är överhettad och önskar att jag hade mindre kläder på.

... än får ni gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar säger mor.

Våren ska svettas in och hösten frysas, eller hur nu talesättet säger? Annars blir vi sjuka? Helt ärligt hade jag gärna skalat av mig mer om jag kunnat men underkläder där går gränsen. Så jag svettades och njöt av vårsolen mot väggen. En meter ut erbjöds ett helt annat gradantal.

Så försvann både sol och grannar och jag skuttade hem, uppför alla våra 66 trappsteg, lite lagom solstingsflummig.

En bra bok, knoppande magnolia, lite kaffe och trevliga pratsugna grannar på vår innergård en eftermiddag i mitten av april. Nice! Om jag får önska så gärna fler dagar som denna, detta är livskvalité.

Vi hörs!

Lycka kan vara att se sin bror

En solig vårdag med fika på uteservering, kan man ha det bättre? Solbrillor på och kompis bredvid, dagen tillära hade vi sällskap av hennes hund.

Att sen få beskåda fullkomlig lycka när hundens brorsa plötsligt promenerar förbi och de upptäcker varandra. Valparna reste sig på bakbenen och stod ett par sekunder i kramställning innan de började tumla runt. Tassar och koppel överallt, ihoptrasslade, mattar som försöker parera och följa med så att deras älsklingar ska få gå upp i sin eufori.

Jag smälter, de flesta vid borden runt ikring och de som passerar på gågatan stannar till och ler. Vi beskådar ren och skär lycka!

Inga skall, det är tyst men brottningsmatchen pågick konstant och skulle säkert gjort det till en av hundarna eller båda somnat totalt utmattade. Denna gång planerades en lekdag in och mattarna vinkade adjö. Ses snart igen.

Några små kommer att sova gott.

Kolsvart himmel över City

I morse brann det, enbart något kvarter ifrån oss inne i city.

Det var mannen som såg och ropade på mig. Svart rök bolmade upp över taken mot himlen och vi funderade på exakt var elden härjade? Nära, enbart ett par kvarter bort. På hustaket såg vi brandmän.

Mannen gick ut på de sociala medierna för att få mer information, fanns inget att läsa så vi studerade från våra fönster. Arbetet med att släcka de stora lågorna och kväva den svarta röken var påbörjat och det kändes tryggt.

Röken ändrade färg från svart till grå och lågorna tynade bort. Efter ca en halvtimme såg elden ut att vara släkt. Männen på taket var fortfarande kvar och nu kom nyheten ut på de sociala medierna.

Branden hade börjat i köket på en favorit restaurang för att senare sprida sig via ventilationssystemet. Jag var på just denna restaurang häromdagen tillsammans med en vän för att äta lunch. Nu antar jag att det kommer att sitta en skylt på dörren: stängt

Eldsvådor är både fascinerande och skrämmande. Det värsta nu är tanken på förödelsen som elden lämnat efter sig och allt vad det innebär ... Vi får glädja oss åt våra lokala superhjältar/brandmännens arbete.

Önskar er en fortsatt trevlig helg!

Vattensportens mästarinna ... NOT

När jag var tonåring åkte vi ibland vattenskidor på sommaren tillsammans med kusiner. Vår egen båt var varken tillräckligt stor eller hade den motorstyrka som krävdes så vi väntade in de tillfällen som gavs.

Som yngre hade vi testat garderobsdörr. Antar att det var pappas påhitt? Vi stod på knä på någon gammal dörr som kasserats och jublade åt farten och vattnet som skvätte, gick väl så där lagom i slow motion, motorn hade 10 hästkrafter men vi var lyckliga.

Morbror bytte upp sin båt och så köpte de vattenskidor. Jag lärde mig starta från vattnet, gick inte att starta från deras brygga då vattnet var alldeles för lågt. Någon stjärna var jag inte men det spelade inte mig någon roll.

Den episod jag ska berätta om inträffade när jag var sjutton. Vi hängde ute på landet och sommarjobbade inne i stan, på kvällarna denna varma somrar umgicks vi med kompisar som hade sina lantställen bredvid. Denna kväll fick vi lust att åka vattenskidor. Killen som ägde båten hade större motor än jag var van vid. Alla startade från brygga.

När det blev min tur så gick det mindre bra. Tekniken fanns inte där, jag visste inte riktigt hur jag skulle göra? De andra instruerade mig snällt och jag provade igen. Denna gång kom jag upp, åkte tio meter men något hände?

Jag kände hur pinnen slog horisontalt mot låren, var på jag föll som en fura med huvudet först rakt fram, nästan som att jag gjort en volt. Frustande kom jag upp, gapskrattade ... min flopp måste ha sett hejdlöst rolig ut. De andra skrattade också. Jag avböjde fler försök att ta mig upp på vattenskidorna. Mina lår var röda och det sved ordentligt om dem.

Nästa morgon när jag skulle cykla in till stan upptäckte jag att de röda ömma låren hade ändrat färg, de var nu blålila! Jag drog på mig shorts och linne och gav mig av till Handelsträdgården där jag arbetade. Den dagen undrade folk vad jag gjort?

"Har du målat?"
"Nej, jag har vurpat på vattenskidor ..."

Trevlig helg!