Blå backar som en mur mellan mig och äventyret

Den speedade varianten av mig lämnade oss igår efter graffitimålningen och har efter det knappast varit saknad. Att hon virvlar in och rör om i grytan är spännande men det räcker alldeles lagom med några månaders mellanrum.

Igår vaknade jag och såg solen återigen skina in genom vårt sovrumsfönster. Fick en stark lust att fixa frukost, öppna en av rutorna i köket och klättra ut för att mumsa, sittandes på byggnadsställningen. Dingla lite med benen  och titta ner från taket. Skapa lite magi i vardagen.

Steg in i köket och såg alla de blå backar vi fyllt med finare glas på fönsterbrädet, en mur ... tydligen inte meningen att jag skulle ut på äventyr (lusten att röja flyktväg var lika med noll).

Istället arbetade vi oss strukturerat framåt, betade av uppgift efter uppgift och även om todolistan fortfarande är lång så ligger vi i fas. Jag kunde till och med ta mig en timmes rast ute i solen och umgås lite med grannarna!

Mannen monterar ned allt som till exempel hyllor och sängar. Sedan några dagar så sover vi på golvet, det är som att vara på läger. Mysigt!

Under dagen får vi nycklarna till huset och kan köra någon vända med finare glas och växter. Göra en sista check och bestämma var möbler ska placeras så de kan märkas innan flyttfirman dyker upp på tisdag morgon.

Men konsistens som kladdmassa

She is back! Den där uppspeedade varianten av mig själv som glömmer bort att tänka innan jag agerar. Igår morse steppade hon in i lägenheten och tog över.

Vi har haft ett väggcollage med bilder på familjen i olika åldrar och skeenden ovanför vår öppna spis. Innan vi flyttar vill mannen att vi tar bort bilderna och målar ytan bakom. En hel del arbete men okey. Jag tog svamp, bunke och hett vatten med såpa för att blöta upp de tapetserade bilderna. Satt i squat på den öppna spisen så jag kom nära. Rev bort bit för bit av collaget och tvättade ytan ren från klister. En vit oregelbunden rektangel trädde fram mot den annars ljust grå väggen.

Mannen hade letat fram färg, det vara bara det att jag visste att det inte var väggnyansen av grått utan en annan färg som jag målat vår lilla hallsoffa i. Nåja, kanske trots allt bättre med annan grå ton än stor vit yta?

Öppnade burken och möttes av en halvt torkad färg, konsistens var samma som kladdmassa/modelllera. Jaha? Hur gör jag nu? Blandar ut färgen med något?

Äsch ... testar att spackla på kladdet. Gick hyfsat bra. Använde en spatel men det tog för lång tid och jag gillar att använda mina händer, ger bättre feeling. Kände mig både arty och kreativ, hade riktigt roligt. Graffiti på väggen. Rätt häftigt resultat. Coolt.

Men så ångrade jag mig. Borde kanske skrapa av allt och tvätta rent?

Började, så kom livet emellan och jag behövdes på annat håll. Lämnade väggen (dumt för nu hann färgen torka). Att tvätta rent fungerade inte, hade hoppats på att svampa ut färgen snyggt men nej.

Vet inte vad vi har nu? Modern konst utan foton. Shit happens ...

Chilla i solen ... only in my dreams

En vecka ledig från jobbet men inte från sysslor. Hälften av dagarna har jag semester och resten utbildning.

Chilla i solen är något jag längtat efter hela veckan när sommaren tagit ett fast grepp över landet men det är något som jag varken gjort eller kommer att ha möjlighet att ägna mig åt. Kör istället en annan variant:

A life in a box.

Fast inte i en låda utan ett oändligt antal. Från golv till tak och fler lär det bli under helgen. Vi är liksom inne på vår slutspurt nu. La grande finale.

Söker du mig så finner du mig hemma, i vårt hem sedan åtta år, det som inom snar framtid inte är vårt längre. Hur konstigt kommer inte det att kännas ... och samtidigt oerhört spännande att börja på nytt.

Ha en skön lördag!

Rapport från ett hem i flyttkaos

Klassplan inskickad ... check. Det gjordes under gårdagens morgontimmar.

Nu är planen att köra de 60 minuterna varje morgon, att öva in yogasekvenserna så att de memoreras i min kropp och jag kan fokusera på att leda klassen istället för att minnas den.

Hemma hos oss försvinner det grejer samtidigt som annat hittas.

När möbler monteras ned återfinns någon liten ring eller mindre pryl. Nycklar som borde hänga på sin krok försvinner oförklarligt? Finns ingenstans, varken i kläder eller väskor ... till dess att en helt annan familjemedlem kommer på att den kanske lånade av misstag.

Oops ... Borttappade lägenhetsnycklar är det sista vi önskar just nu.

Så har vi Tiger som kommit på att Lejonkungens hemkomst är bra på fler än ett sätt. Det lilla fönstret står ofta på glänt och ibland glömmer lillhusse att stänga sin dörr när han exempelvis går för att duscha.

Så Tiger glider ut och får sig en kvällspromenad på taket! Vi vet att det inte är lönt att ropa på honom, han hör ju ändå inget, döv som han blivit på äldre dagar. Vi får snällt vänta till Tiger kommer hem igen.

Som Lejonkungen säger, katten rymmer inte han skapar sig ett äventyr och Tiger vet var han bor. Förr eller senare kliver han in igenom fönstret igen.

Jag lät tio tårar rinna och sen bet jag i det sura äpplet

Visste stunder är jag mindre nöjd med mig själv ... som igår.

Min hjärna går på högvarv och hela mitt liv handlar om multitasking. Så länge jag själv styr mina åtaganden så fungerar tillvaron ... eller inte?

Härom dagen skickade jag in min uppsats/fördjupningsuppgift, i god tid! Kändes skönt att bocka av en större uppgift på min attgöralista.

Så läste jag ett inlägg från vår lärare på utbildningen när jag pausade från lådpackande. Hon funderade på hur någon skulle kunna arbeta i det varma sommarvädret. Själv skulle hon börja gå igenom våra klassplaner ... några saknades dock.

En känsla av iskallt vatten rinnande längs min rygg fick mig att studsa. Klassplanen, den hade jag INTE skickat in. Åh nej ...

Plötsligt insåg jag att den 8/5 passerat och att jag fokuserat på fel uppgift. Min klassplan låg fortfarande i sin linda, den som jag brottats med, som jag vill ska bli bra och ordentligt genomtänkt ... den skulle ha varit inskickad för tolv timmar sedan.

Multitasking verkar inte vara min grej, inte fullt ut, inte när perioden sträcker sig över så många veckor. Jag lät tio tårar rinna och sen bet jag i det sura äpplet. Svarade på lärarens inlägg och skrev precis som det var. Jag är den som inte gjort min läxa. Förlåt, förlåt, förlåt! Lovar skriva klart klassplanen snarast.

Mannen undrade om jag hade ett utkast som han kunde hjälpa mig att skriva rent? Nej, klassplanen är i mitt huvud, dessutom är det mitt ansvar att slutföra mina uppgifter. Kände ändå stor tacksamhet över hans vänliga och omtänksamma erbjudande.

Urladdad laptop, 30 minuter kvar innan arbete, inga ursäkter. Jag satte mig ned och hann en liten bit, packade sen ner allt i väskan och fortsatte på jobbet under min korta rast. Nu har jag en grund men är inte klar.

Fick ett erbjudande av min underbara lärare att få länna in senare, att hon istället kollar igenom min uppsats. Finaste Vevve! Tack!

Fast det känns inte heller rätt. Min klassplan ska in, så jag skriver på den varje ledig stund jag hittar. Kommer snart.

Plötsligt händer det

Igår gjorde jag något som knappt händer i mitt liv, något jag är mindre bra på.

Började morgonen med en promenad till studion. När klockan ringde så var jag ordentligt trött, oändligt mycket mer än vad jag brukar. Att gå till yogaklassen gjorde gott och själva passet flöt på. Kroppen var visserligen något stelare än vanligt men så kan det vara.

Sommarvarmt och soligt på vägen hem.

När jag låste upp lägenhetsdörren så kom tröttheten tillbaka, att gå till Hera Hub och skriva på min uppsats kändes som överkurs när det var möjligt att skriva ostört hemma. Istället valde jag att lyssna på kroppen.

Vila en kvart i sängen var vad min kropp önskade. Jag somnade. Mannen väckte mig och då tog jag beslutet: att sova lite till. 30 minuter borde göra susen.

Somnade direkt och vaknade av väckarklockan som mannen så snällt ställt åt mig (utan att jag bett honom). Sååå skönt! En riktig powernap.

Kroppen tackade mig och uppsatsen blev färdigskriven och inskickad innan det var dags för mig att gå till jobbet.

Men, hur hade han kommit dit? Jag kliade ju honom på magen nyss

Sådan matte ... sådan katt eller hur det nu fungerar?

Härom dagen var det jag som satt på byggnadsställningen och dinglade med benen. Jag som skapade äventyr i vardagen och njöt.

Igår kväll ropade mannen på mig från köket. Utanför fönstret på samma ställe som jag suttit låg Tiger. Rofylld och lugn, spanandes. (Det bor en stor duva i takrännan ovanför oss.)

Men? Hur hade han kommit dit? Jag som nyss kliat honom på magen ...

Mannen öppnade fönstret och Tiger hälsade glatt och klättrade tillbaka in. Nöjd över att ha fått lite frisk luft och känna vinden smeka pälsen.

Frågan kvarstod, hur hade katten hamnat på andra sidan glaset? Svar: en lite glipa i Lejonkungens rum, fönstret var inte helt stängt så DÄR hade Tiger pressat sig ut.