Sol i mitt ansikte och kärlek i mitt hjärta

Känner mig fulladdad med energi efter en magisk helg. Sommarvarmt, en man som sovit två hela nätter i rad (eller förhoppningsvis tre, nu när du läser detta), kompisfika ute på altanen och en söndagsförmiddag i YOGAHUSET studio.

Gårdagens masterclass var precis vad jag behövde. En efterlängtad lärare som gjorde gästspel och spred sin kärleksfulla värme över oss alla. En klass som hade temat Sadhana - egen hängiven praktik. Vi utgick ifrån Ashtangayogans första serie. Att själv få vara elev, tillsammans med en kär vän var verkligen boost för både kropp och själ.

När jag senare kom hem hade mannen monterat ihop och installerat vårt nyinköpta element (fristående) så att jag kan yoga i min hemmastudio när det blir kyligare. Yes!!! Bara älskar poolhusets alla möjligheter!

En underbart härlig söndag, att bara vara och lapa sol. Få hänga med mannen och en av mina närmaste vänner. Äta god mat och mysa. Bästa, bästa söndagen!!!

Ett oväntat besök

Igår hade vi en BRA dag! En härligt ledig lördag då vi hann en hel del (läs: främst jag). Efter en god natts sömn med sovmorgon mår nog de flesta av oss bra, min älskling gör absolut det.

Vår todolista kortades av och min energi som varit låg i slutet av veckan var åter på topp. Mår familjen bra så mår jag bra, känns det igen?

Trädgårdsarbete i 18gradig värme i mitten av oktober (!) gör livet ljuvligt. Att plocka äpplen, städa bort utemöbler och åka till återvinningen blir ren njutning. Hann dessutom ge min studio både kärlek och omvårdnad.

I samband med middagsfix ropade mannen på mig, vi hade fått besök. En gäst som dök upp utan minsta förvarning eller presentation. En svart hankatt. Francis, stod det på halsbandet.

Mannen kände sig iakttagen och när han vred på huvudet så satt den svarta katten utanför vår sovrumsdörr, den påkallade uppmärksamhet. Mannen som av naturen är en sann djurvän öppnade dörren och hälsade. Ropade på mig som lämnade middagen för att säga hej.

En stund senare inspekterade katten hela vårt hus, gick på husesyn. De är polare nu, mannen och Francis. Det är bra för vänner är en underbar krydda i livet.

Har du tur är du som Skalman och fiskar upp ett paraply innanför skalet

Vissa stunder när livet känns tyngre än andra och stigen framför oss är snårig och ogenomtränglig så fladdrar det förbi tankar som jag inte vill släppa in, att vårt liv pausat.

Tänk dig Kalle Anka som springer för sitt liv men inte kommer någon vart, han har hamnat på ett löpband (för att översätta). Eller att solen skiner, det är vackert väder men över just dig har ett litet regnmoln placerat sig och tömmer sig fullkomligt, har du tur är du som Skalman och fiskar upp ett paraply innanför skalet.

Det är av motgångar vi lär oss ... sant och kanske är det vi just nu går igenom något som vi kommer att vara tacksamma för senare?

Samtidigt så vill jag inte klaga för i mörkret lyser ljus; människor, idéer, förfrågningar och stunder av fullkomlig lycka.

Kanske och förhoppningsvis har vi lämnat den tuffaste stigningen (av branten) bakom oss? Så en dag i taget, ett steg följt av andra ... så tar vi oss vidare.

Så plötsligt blev det otänkbara ett alternativ

Emellanåt måste tiden få sin gång, det betyder att du måste vänta på rätt tillfälle. Ett sådant inträffade härom dagen hemma hos oss.

I vår familj tror vi olika. Mer än hälften av oss är traditionellt vetenskapliga medan en minoritet är öppen åt alla möjliga håll. Gissa vem?

Så när livet är som det är och mannen inte tillfrisknar som vi önskar så har jag med jämna mellanrum föreslagit alternativa lösningar. Vet att dessa är "no no" och upplevs som flummigt hokus pokus. Jag respekterar åsikten eftersom jag är övertygad om att det är viktigt att vi själv tror på det vi testar.

Så kom kramperna igen ... de hemska, kraftiga och förödande ... de som suger ur all energi (som mannens kropp så väl behöver). Ingen eller väldigt dålig sömn under två nätter = kollaps.

Hur kan jag gå till arbetet när sådant händer? Omöjligt. När allt lugnat sig frågade jag om det var okey att ringa en person som hjälpt mig när den svenska sjukvården inte hittade något fel. Och igår sa mannen ja! Vi måste prova alternativ nu när det är som det är. Inte välja bort vår läkare eller annat utan öppna en ny dörr och söka efter en "second opinion" (Pratade även med vår läkare på telefon som okeyade testet)

Österländsk medicin med helhetstänk och utan en massa biverkningar på syntetisk medicin. Tog taxi(!) och knackade på dörren. Mannen fick öppna munnen och visa sin tunga, utifrån denna utseende ställde läkaren en diagnos. Ritade och förklarade.

Svag microcirkulation med för dålig produktion av ATP (energi till cellerna), mage-/tarmar och njurar som underpresterar. Låg energinivå i hela kroppen. Allt detta beskrevs utan att mannen sagt annat än att han INTE mår bra. (Ingen läkare har varit i närheten av att ringa in eller förklara min älsklings mående).

Det blev akupunkturbehandling och koppning. En trött men ändå piggare make åkte med mig hem och sov hela natten. Nu hoppas vi på att behandlingen kickade igång kroppens eget system. Ny behandling nästa vecka. Hoppas, hoppas att allt vänder nu!

Och så var det här med hatten ...

Det man lovar ska man hålla, det är något som jag alltid strävar efter. Egentligen har jag i just detta fall inte lovat annat än att jag ska kolla upp vad som är möjligt.

Men ... jag VILL ju så gärna lösa "problemet", fixa förfrågan, inte säga nej till det som jag verkligen tycker om att göra, det som fyller mig med energi.

Förra veckan när jag promenerade till arbetet så kom svaret, ja eller det som förhoppningsvis är startpunkten för mitt lilla extraknäck.

I en gammal hattkartong (original från 50- eller 60-talet) så har jag haft två tovade basstommar. Dessa fick jag i present av en kollega för något år sedan. (Släng inte bort det som en dag kan komma till användning!)

Letade reda på den tovade ullen och har format samt skulpterat två hattar. Fotat och skickat till kund för att se om basen är intressant. Får jag klartecken så blir det dags att dekorera varje hatt enligt önskemål.

Du ser, jag arbetar bäst mot en deadline!

Vad kan vänta? Och ... vad kan jag stryka?

Sex veckors skrivutmaning, ska jag hoppa på den?

Varför inte?! Om jag gör det så kan jag få en del gjort som just nu rinner ut i sanden för att annat prioriteras. Att ha en deadline passar mig, behöver därför sätta upp mål över skrivandet.

Har en brevmall att fundera över, en uppgift som jag länge borde tagit tag i men som kommit i skymundan på grund av livet själv. Prioritet ett.

Så finns visitkort att skapa, hemsida att flytta och eventuell logga. Planera utkast till workshop för mina hattar? Kanske hoppa på en novellutmaning jag fått presenterad? Får börja med att göra en lista, vad är viktigast och mest akut? Vad kan vänta? Och ... vad kan jag stryka?!

Sex veckor känns som en lång tid. Minimum för detta arbete är 2 timmar i veckan vilket blir 12 timmar. När ska dessa planeras in om inte på tisdags förmiddagar, då jag redan har avsatt tid för skrivarbete.

Ha en bra dag!

Hatha morning glow

Det här att vara yogalärare och memorera sin klass är inte helt enkel, att komma ihåg allt så det sitter som muskelminne, framför allt med tanke på att jag sällan upprepar en klass.

1. Planera och sekvensera klassen
2. Yoga igenom den, flera gånger
3. Klocka klassen

Sen är det väl bara att åka till studion och hålla lektionen. Ja typ men jag vill trots allt ha med en fusklapp ... i fall att jag skulle få hjärnsläpp.

När du läser detta blogginlägg har jag precis hållit min första egna schemalagda morgonklass, den jag "ärvde" av en kollega.

Det var som att komma hem, att hålla morgonklass på YOGAHUSET. Det pass jag själv varit elev på under ett par år, nu är rollerna omfördelade. Känns härligt, motiverande och inspirerande.

Puss & kram!