Vissa stunder när livet känns tyngre än andra och stigen framför oss är snårig och ogenomtränglig så fladdrar det förbi tankar som jag inte vill släppa in, att vårt liv pausat.
Tänk dig Kalle Anka som springer för sitt liv men inte kommer någon vart, han har hamnat på ett löpband (för att översätta). Eller att solen skiner, det är vackert väder men över just dig har ett litet regnmoln placerat sig och tömmer sig fullkomligt, har du tur är du som Skalman och fiskar upp ett paraply innanför skalet.
Det är av motgångar vi lär oss ... sant och kanske är det vi just nu går igenom något som vi kommer att vara tacksamma för senare?
Samtidigt så vill jag inte klaga för i mörkret lyser ljus; människor, idéer, förfrågningar och stunder av fullkomlig lycka.
Kanske och förhoppningsvis har vi lämnat den tuffaste stigningen (av branten) bakom oss? Så en dag i taget, ett steg följt av andra ... så tar vi oss vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar