Konsten att vara oplanerat planerad

Solcellslampor, FLYoga i jeans och yinklass utan direkt planering så kan delar av min fredag beskrivas.

Det här att delvis arbeta hemifrån är fortfarande en oerhörd lyx. Vakna, meditera innan frukost och därefter utföra min egen yogapraktik, helt utan stress är mina bästa morgnar.

Eftersom jag inte hade några klasser inbokade igår så beslöt jag och mannen att vi skulle åka på inköpsrunda, då solcellslampor behövs till vår trädgård.I samma veva fick jag ett mess, det behövdes lunchvikarie till en studios yinklass. Diskuterade med mannen och tackade ja till klassen, en dag kan det vara jag som behöver hjälp.

Trots det hann vi både kolla in och köpa solcellslampor. Tog en sväng in till ICA för att handla. Drog kortet och plockade med mig en självscanner. "Hinner du verkligen handla?", undrade mannen. Tiden var knapp och jag delitade varan jag plockat i korgen och ställde tillbaka scannern. Hem med solceller och man för att därefter vända bilen och köra till studion. Dags att besluta vilken yinklass jag skulle hålla! Koka te och planera.

Yogisar droppade in samt ett äldre par som ville köpa yogamattor. Trots att det inte fanns någon dötid innan klassen så flöt allt både smärtfritt och felfritt. Yogamattor inhandlades och te såldes. Någon yogi hade varit på min vinyasaklass tidigare i veckan och var lyrisk över att fått prova andas ner till sin bäckenbotten. Hon undrar om jag har kurser i det? Nej ... kanske borde? Hon arbetar tydligen på Gyn. Hur som helst så uppskattades yinklassen och jag kunde åka hem för en senare lunch.

Så en ny tur till ICA, denna gång den närmare hemmet. Drog kortet för att ta en scanner men fick meddelande att mitt kort redan var upptaget för köp! Gick till informationsdisken för att be om hjälp och fick veta att jag behövde ta kontakt med butiken jag besökt under förmiddagen. Lånade mannens ICAkort, handlade och beslöt att ringa behörig butik senare.

Hem igen och ut till min hemstudio för att ge mig själv lite flygtid. I baggy jeans med hängslen lekte jag i min gunga. Spelade in nästa veckas Youtube video och kunde därefter ringa ICA. Lotsades runt mellan tre personer innan den sista lyckades låsa upp mitt kort.

Trevlig helg!

"Gammal" vänskap som inte rostar

Den som väntar på något gott, väntar ibland onödigt länge!

I alla fall när det gäller nära vänner och vänskap. Hur kan det vara så att livet bara fortgår och jag tillåter mig att pausa några av de människor som står mig nära??? Tänker att de finns kvar för att vår grund är så stadig ...

Visst har mitt/vårt liv inte alls varit sig likt det senaste året och mycket har skalats av, periodvis ur ren överlevnadsaspekt men NU ljusnar det och mörkret lättar.

Så vad väntar jag på? Ingenting.

Emellanåt kan livspussel vara svåra att få ihop, hitta tider då alla alternativt några kan, kanske på grund av arbetstider, familj eller annat som "stör"? Men skam den som ger sig, finns viljan så går allt!

Äntligen, äntligen fick jag möjlighet att äta lunch med en för mig väldigt kär vän. Kort sammanfattat kan vi enkelt säga att det var ett kärt möte.

Den komprimerade tiden gör att fokuseringen blir desto starkare, precis som närvaron. Känslan att vilja få ut så mycket som möjligt, hinna uppdatera och blicka framåt, allt i ett. Och än en gång lova att träffas snart igen, för att vi båda mår bra av det!

Sittande solhälsnings flow

Usch, fy och blä ... men äntligen check på den!

Att få en hel dag hemma är emellanåt både nödvändigt och skönt. Slippa ge sig ut i stormvindarna och istället kunna fokusera på mer skrivbordsliknande uppgifter, exempelvis pricka av punkter på min todolista:

• bokföring
• deklaration (usch, fy och blä! men äntligen check på den)
• redigering av denna veckas Youtube video

Dessutom ges det möjlighet för längre "egen praktik" och förberedelser/planering inför nästa veckas hatha vinyasa klass, med andra ord vila och energi påfyllnad när den fungerar som bäst.

Hann fixa lite med mitt yogaspace i vår källare, tema vitt och svart. Känns välkomnande och jag känner mig både glad och nöjd. Mattan fungerar perfekt för mina behov.

En lyxig arbetsdag hemma avslutas alltid (på onsdagar) med en vinyasa klass borta ... men det blir liksom pricken över i:et tack vare mina laddade batterier.

Önskar dig en skön dag!

När en slöja av lockar hindrar sikten

Stormvindar friska har dragit fram genom vår stad, så där så att vi måste ta ett ordentligt grepp om dörrhandtaget när vi vill in eller ut ur huset.

Kastvindar. Ensamma och udda snöflingor som faller horisontellt och inte lodrät!?

Med utsläppt hår ser jag ingenting, det är överallt och en slöja av lockar hindrar sikten, det finns därför enbart en sak att göra sätta på sig en "basker/keps"

Ullkofta, yogatights under jeansen, halsduk, vantar och lång täckjacka ... trots det fortfarande nerkyld och frusen.

Aprilväder.

Dagar som igår vill jag enbart krypa ner under en filt och kolla på en bra film med en stor kopp te men emellanåt är det omöjligt. Istället för mys förflyttade jag mig mellan hemmet och yogasalar. Ut i kastvindarna igen och igen för att senare komma hem med intentionen att tina upp och fylla på energidepåerna.

Kändes som högvinst när jag slutligen verkligen fick krypa in i min morgonrock, dricka den där stora koppen te med mannen och skratta till vår Netflix serie.

Borta bra men hemma bäst!

Vill inte gärna strippa under klass

Det finns stunder då jag tänker att min kropp inte är rätt dimensionerad. Ja du hörde rätt. Många gånger handlar det om att armarna känns för korta. Jag har visserligen lång rygg och kortare ben, vilket eventuellt kan innebära att även mina armar är kortare? Eller???

Oavsett så har jag slutat tänka så, min kropp är som den är och det är okey. Att mina armar emellanåt har upplevts korta kan också bero på att spänningar sätter sig i nacke, skuldror, axlar samt övre rygg på mig. Vi skulle kunna säga att jag generellt mer fungerar som en man (haha). Kvinnor samlar oftare på sig stress i höfter.

Igår planerade jag veckans hatha vinyasa klass. Tema är våra olika chakran och idag börjar vi arbeta med vattenelementet, center strax under naveln. Skapelse och kreativitet. Det blir flöden, flow och mycket höfter. Hur som så får jag emellanåt skrattattacker när klasser spånas fram, denna gång på grund av att jag arbetade i underkläder. När jag pulserade mellan uppochnervänt bord och dandasana så klädde jag ofrivilligt av mig. Varje gång jag skulle dra rumpan bakåt mellan händerna så snuddade den golvet och trosorna drogs nedåt. Oj! Vill inte gärna strippa under klass ...

Måste jag skapa ny sekvens?

Så igår körde jag igenom klassen i yogakläder och då satt plaggen där de skulle utan att jag behövde komma upp på fingertopparna eller sätta händerna på en förhöjning, typ block.

Kroppsnära kläder är med andra ord smart att använda just i denna veckas flöde ... om du som jag har "korta" armar.

Nej, jag gråter INTE

Det där att få damm av sågspån in i ögonen är inte att rekommendera. Mikroskopiska partiklar som inte syns men som känns desto mer.

Som pyttesmå stickor av illvilja och irritation.

Det vänstra ögat loggade ut, ville liksom inte vara med längre. Det värkte och tårar rann när ögat behövde fukta sig.

Jag gjorde ögonbad och droppade in ögondroppar men inget verkade hjälpa.

När jag senare la mig för att sova så kunde jag enbart ligga i vissa ställningar på grund att tryck i ögat. Det fanns enbart en sak att göra: andas, försöka slappna av och tänka att ögat förhoppningsvis skulle självläkande sig självt under natten.

Och tack och lov så sov mitt öga gott. När jag vaknade fanns ingen irritation kvar.

Lärdomen är att det vore smart att använda någon form av skyddsglasögon när jag ska tillbaka upp i trädet för att såga fler grenar, regnande spån är inte min grej.