Om du tvivlar så sänk blicken

Det är vår, om du tvivlar så kan du se det på mina tånaglar. För oavsett om det är varmt, kallt eller varannandags väder så närmar sig sommaren. Vår = målade tånaglar. Dagen till ära är de djupt himmelsblå eller ska jag skriva mörk kobolt. De gånger jag använder nagellack så hamnar det alltid som en färgklick på fötterna. Glada klara färger som rött, soligt grönt eller blått.

Fingrarnas naglar är och förblir kortklippta utan lack. Jag har lärt mig att det är omöjligt att försöka satsa på kvinnligt långa och välvårdade naglar. Min personlighet fungerar inte med dessa attribut. Tro mig jag har försökt ...

Efter fem minuter så är lacket skadat. Jag får smuts under nageln och min tid går åt till att försöka pilla bort någon smutsrand som vägrar släppa. Att bära linser underlättar inte. Kort sagt så känner jag mig handikappad.

Har svårt att använda handskar som skydd (vill inte) både i trädgård eller under annat "smutsigare" arbete. Vill kunna köra ned hela händerna och känna friheten av att ha full rörlighet. Detta gäller oavsett om uppgiften är att rensa filtret i duschen eller knåda en deg. Skydd ger sämre fingertoppskänsla på samma sätt som de långa målade naglar får mig att känna mig handikappad.

Kanske borde jag fötts som pojke? Är inte alltid så kvinnlig, det bara är så och det är okey, men maj månad kräver målade tånaglar, det klarar jag av.

Den ene vill rymma ut och den andre slinka in ...

För exakt fem år sedan flyttade vi in i vårt hus. Precis som i år hade det varit en kall vår och sen i mitten av maj slog det om och blev "sommar". Tänkte då att värmen i maj kanske var de soltimmar vi skulle få men ack vad vi bedrog oss. 2018 blev extremt het med undantag för en vecka runt midsommar.

Bjuder idag på hur det var då, för fem år sedan:

Den ene vill rymma ut och den andre slinka in ...

Min axel var ännu sämre igår när jag vaknade, så pass irriterad att jag inte kunde utöva min yogapraktik fullt ut. Jag försökte försiktigt att genomföra alla asana men kroppen vrålade nej när jag enbart tänkte chaturanga (= smal armhävning).

Taskig tajming inför flytt och lång utbildningshelg ...

Vårens/sommarens varmaste dag (28°) ägnades som sagt åt flytt. Ett tidskrävande åtagande trots att vi anlitade firma. 66 trappsteg utan hiss är ingen hit när 140 kartonger samt ett helt bohag ska bäras. Mycket kaffe och vatten gick åt.

Jag och Tiger blev utskjutsade till vårt nya hem på förmiddagen. Jag kunde börja packa upp matvaror och en del porslin. Katten fick nosa inomhus men försvann ganska snart in i tvättstugan som var det enda riktigt svala rummet. Kröp ihop bakom tvättmaskinen och tyckte att han låg bra där.

Jag premiär lunchade på vår stora altan, hann sätta mig ned, då dök förste grannen upp. En hankatt vid namn Ramses. Trevlig prick. Hälsade och slog sig världsvant ned bredvid mig. Han kurrade högt och jag åt. När jag sen skulle gå in igen tänkte Ramses (katten heter så) hänga på men då blev det stopp.

Gårdagen ägnades åt uppackning, bad i poolen och hämtmat. Vi har sååå mycket kvar men det gör ingenting, nu är vi på plats. Allt känns oerhört bra.

Vad gäller katterna så har de kollat in varandra genom altandörrens fönsterruta. En dag kan de få hälsa på riktigt men inte än ... för tillfället vill den ene rymma ut och den andre slinka in. En glasruta mellan de båda herrarna känns just nu väldigt relevant.

Tack och hej!

Sommarkänsla

Är grymt imponerad av Astronauten som sprang Göteborgsvarvet igår. Det är andra gången men förutsättningarna var annorlunda. Ett ord: hetta ... 

Att springa flera mil i innerstadsmiljö i tryckande värme är tufft och enligt sonen är detta det värsta han gjort. Trots allt gick han i mål två minuter senare än i fjol, i mina ögon väldigt bra. 

Hade inte velat byta med honom då jag tycker att temperaturer över tjugo grader är mindre lockande. Huvudet påverkas och du svettas ut alla salter du behöver.

Så heja Astronauten! 

Själv arbetade jag på tomten tillsammans med mannen och tillät mig att mellanlanda i solstolen för en stunds vila. Nu har vi nästan fixat klart vår utemiljö. 

På "att göra listan" finns dock massor kvar men som sagt några punkter är avbockade och klara. Idag fortsätter vi i samma anda. Blir en skön "sommardag" hemma. 

Vårt alldeles egna paradis

Vilken lycka det är när den sena våren förvandlas till sommar (just nu, fattar att det kommer att återgå till normalare temperaturer) men att få gå i shorts och linne de timmar jag inte arbetar är ljuvligt. 

I vår trädgård växer allt så det knakar och den stora rabarber är redan gigantisk.

När jag var liten hade vi en enorm rabarber på landet, den var så stor att det gick att gömma sig i den när vi lekte kurragömma! Den vi har på vår tomt är typ likadan.

Jag gissar att det är kombinationen regn och nu sol samt värme som ligger bakom vår frodiga tomt. Kaprifolen på altanen har ansats rejält och svarar med att bli grön. Humlen (årets) har redan börjat klättra uppför staketet, nu när de fjolårsrankorna klipps bort. Plommonträdet blommar och vinbärsbuskarna doftar underbart. Ett par smultronplantor har vita blommor men magnolian är speptisk, den håller fortfarande sina knoppar slutna. Känslan just nu är mer sommar än vår.

Med allt som växer ökar också arbetsuppgifterna. Gräset behöver klippas, fasaden rengöras, grusgångar rensas och rabatter hållas snygga (FY för kirskål!). Vår damm måste tittas till och poolen skötas om (är fortfarande vinterstängd). När jag/vi tror att vi är klara så är det bara att börja om från början.

Ha en skön lördag!

En ofrivillig kraschlandning

Igår hände det som jag hela tiden vet är möjligt men som undertecknad till varje pris försöker undvika. Gäller att ha fokus, vara tillräckligt uppmärksam samt ha koll på fötterna.

Jag kraschlandade ... 

Antagligen en rot som stack upp (finns massor, precis som stenar men de brukar inte hindra mig). Kände stoppet och fallet ...

Sträckte fram händerna och upplevde kontakten då handlovarna gled över barren innan hela kroppen landade på marken. Ungefär som ett flygplan som fäller ner hjulen, bromsar med vingklaffarna innan det mjukt landar och bromsar farten. Bara det att min landning knappast såg kontrollerad ut.

Höger knä skrapade i marken och jag tog mig snabbt upp för att fortsätta löpturen. Checkade av händer samt knä, de var smutsiga men verkade förvånansvärt okey. Då så, kanske jag trots allt lyckats landa någorlunda mjukt?

Precis innan fallet hade tankarna gått kring detta att jag varken slår i rötter eller stenar (längre) samt att jag lyfter fötterna högre. Jag mindes också löpturen i tisdags när en annan löpare sprang precis bakom, tänkte då: "spring om ifall du vill" men vederbörande valde att ligga efter. Antagligen fick detta mig att omedvetet springa fortare och kanske tyckte personen att det var ett bra tempo? Då hörde jag vid flera tillfällen hur löparen bakom sparkade ner i gruset (som om personen inte orkade lyfta fötterna högre) vilket är ett tecken på trötthet samt att det finns risk att falla.  

Igår trodde jag mig ha kontroll men tydligen inte och kanske var detta en läxa, att inte slappna av för mycket? Vem vet du kanske får en ofrivillig flygtur och har du otur så kanske du skadar dig. 

... känslan av att vara iakttagen satt kvar

Har du varit med om känslan av att vara iakttagen och sen upptäckt att det är precis vad du är? Härom kvällen vred jag på huvudet när jag satt på toaletten och borstade mina tänder. Min blick mötte en annans genom vårt källarfönster och jag hajade till. 

En stor vit hankatt satt på andra sidan och halva fönstret fylldes med hans gigantiska huvud. Tror inte att det var mig han spanade efter utan Stanley och/eller Audrey, framför allt den senare. 

Jag stirrade tillbaka och kanske blev det obehagligt för hanen backade och försvann men själva känslan av att ha blivit iakttagen satt kvar när jag kröp ner under täcket.

Tidigare samma dag hade jag stött på andra katter, två tvillinglika på promenad med sin matte i skogen, de gick fot med henne ... utan koppel! Betedde sig mer som väldresserade hundar? Vi stannade och pratade, jag och matten, eftersom jag blev så grymt imponerad. Hur är det ens möjligt? Svaret var något i stil med att hon tränat dem som hundar och att hon är deras stora trygghet. (En veterinär eller djurskötarstudent med stor förmåga att kommunicera med sina älsklingar.) 

Just nu syns djur lite överallt, vi har exempelvis en groda i vår damm. Mannen upptäckte och visade mig och varför skulle grodor inte vilja bo i dammen? Den är perfekt med näckrosor, insekter och skyddande blommande växter. Vi hälsade den välkommen.

Så har vi rådjuren, de i skogen samt råbocken på tomten, ödlorna och hararna plus alla de hundar och andra katter som bor runt ikring.

 

Att jag aldrig lär mig!?

Igår eftermiddag gick jag en brottningsmatch mot vår humle, den klättrar mot armeringsjärn på sidan mot vår lilla villaväg. För varje år som går blir den större. I höstas togs ett dumt beslut (precis som året innan - att jag aldrig lär mig!?) valde nämligen att lämna humlen till typ nu.

En humle som torkar är svårare att klippa ner, dessutom får jag fullt med små skrapsår (använder inga  handskar - vilket antagligen också är ett sämre beslut). Vår humle är ett enda trassel, då undertecknad lindar rankorna runt staketgallret. Allt sitter ihop. Situationen liknar kombinationen saltvatten - lockigt hår ... du sätter borsten i håret och fastnar.

Bestäm om du ska börja uppifrån eller från marken (med humlen) och klipp en eller ett par knastertorra rankor i taget. Tålamod är ett stort plus och en bra egenskap samt tid.

Jag vann brottningsmatchen även om den var seg. Nu ligger ett berg av fjolårshumle på gruset. Orkade inte slänga den idag, vill ha något att göra en "annan dag" också.