Igår hände det som jag hela tiden vet är möjligt men som undertecknad till varje pris försöker undvika. Gäller att ha fokus, vara tillräckligt uppmärksam samt ha koll på fötterna.
Jag kraschlandade ...
Antagligen en rot som stack upp (finns massor, precis som stenar men de brukar inte hindra mig). Kände stoppet och fallet ...
Sträckte fram händerna och upplevde kontakten då handlovarna gled över barren innan hela kroppen landade på marken. Ungefär som ett flygplan som fäller ner hjulen, bromsar med vingklaffarna innan det mjukt landar och bromsar farten. Bara det att min landning knappast såg kontrollerad ut.
Höger knä skrapade i marken och jag tog mig snabbt upp för att fortsätta löpturen. Checkade av händer samt knä, de var smutsiga men verkade förvånansvärt okey. Då så, kanske jag trots allt lyckats landa någorlunda mjukt?
Precis innan fallet hade tankarna gått kring detta att jag varken slår i rötter eller stenar (längre) samt att jag lyfter fötterna högre. Jag mindes också löpturen i tisdags när en annan löpare sprang precis bakom, tänkte då: "spring om ifall du vill" men vederbörande valde att ligga efter. Antagligen fick detta mig att omedvetet springa fortare och kanske tyckte personen att det var ett bra tempo? Då hörde jag vid flera tillfällen hur löparen bakom sparkade ner i gruset (som om personen inte orkade lyfta fötterna högre) vilket är ett tecken på trötthet samt att det finns risk att falla.
Igår trodde jag mig ha kontroll men tydligen inte och kanske var detta en läxa, att inte slappna av för mycket? Vem vet du kanske får en ofrivillig flygtur och har du otur så kanske du skadar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar