Det måste väl vara jag, vem skulle det annars vara?

Tidigare denna vecka hade jag en tid att passa, bokad, inte alls något jobbrelaterat utan en mer personlig (typ tandläkar-, frisör, sjukgymnast, läkare, optiker ... ja du fattar). Då schemat var fullspikat så visste undertecknad att tiden var knapp mellan de olika "aktiviteterna", frilade därför lite extra luft mellan mitt mentorsuppdrag och den bokade tiden, för att slippa eventuell stress.

Kände mig nöjd och tog det lugnt. Mannen försvann ut på promenad och undertecknad ordnade med det sista innan det var dags att åka iväg med bilen. 

Har alltid min bilnyckel på samma ställe men just denna eftermiddag så var den borta? Plockade ur hela skålen. Ingen nyckel? Letade i varje väska och alla jackfickor ... ingen nyckel??? Var kunde jag ha lagt den?

För det måste väl vara jag, vem skulle det annars vara?

Letade uppe, nere och återigen på samtliga ställen jag redan tittat. Tiden gick och min marginal försvann. Beslöt att ringa mannen och fråga om jag kunde låna hans nyckel? Hoppades samtidigt att han inte skulle ha den i sin ficka och vara långt borta från hemmet.

"Oj!", svarade han när jag berättade. "Det kan vara jag. Kolla om din nyckel finns i någon av mina jackfickor?"

Det gjorde den. Tanken hade aldrig slagit mig att mannen använt min, varför skulle han då han har en egen? Helt ärligt brukar han aldrig låna eftersom han har full koll men tydligen denna gång.

Säger som jag brukar shit happens. Hann till min bokade tid så slutet gott, allting gott.