Årets längsta fredag ... vilket nu för tiden inte betyder så mycket, i det här fallet var det faktiskt skillnad på DÅ och NU. Om du undrar vad jag syftar på så räcker det att vi backar bandet 30-40 år (kanske kortare).
Under min uppväxt firade vi varje påsk i Kiruna, det var där farmor och farfar bodde och dit reste inte bara vår familj utan även syskon till pappa med sina närmaste. Att vara i nordligaste delen av landet innebar skidåkning. Hela dagarna åktes det "på tur" och när vi blev äldre även utför.
Påsken med släkten var magisk, att få hänga med kusiner, äta god mat och åka just någon variant av skidor. Som att bo på lyxhotell beskrev en av syrrornas man (långt senare), då vi kunde bära skidorna på axeln eller i bästa fall åka från tomten till spåren (tänk dig att farmor och farfars hus låg mitt inne i staden!)
Dock fanns det en dag som var mindre rolig, framför allt när vi var yngre och det var långfredagen. DÅ skulle vi vara lugna? Inget stojigt bus, inget tjafs eller bråk, inget spring eller åkande på ledstången från över- till undervåningen och på teven visades typ enbart högmässor i det redan knapra utbudet av program.
Mamma och pappa fattade att vi hade spring i benen och ägnade därför fler timmar ute i fjällspåren än andra dagar så att vi skulle vara lagom trötta när vi kom tillbaka. Smart. Dock infann sig känslan att denna långa fredag var den tråkigaste dagen på hela året ...
Långfredagen då och nu är olika. Redan när våra kids var små så mindes jag min egen känsla och målet var att de skulle slippa stämpla denna dag som undertecknad gjort.
NU vet jag inte längre vad som finns kvar? Butiker håller öppet och allt är mer eller mindre detsamma oavsett vilken högtid eller dag det är. Kanske var det inte bättre förr men kanske är det inte bättre nu heller?
Hos oss innebär långfredagen en skön vilodag, en mysfredag och helt ärligt så tror jag att den har lika många timmar som andra dagar och dygn (i alla fall nu för tiden).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar