En annan värld

För flera år sedan blev jag förälskad i en bok, det hände redan på första sidan och under några veckor en sommar så hängde vi ihop. De 900 sidorna var fyllda med dofter, smaker och synintryck, det var som att jag var där, på platserna ... en betraktare.

Det var inte första gången jag blev "fast" i en nedtecknad historia och knappast den sista heller. Boken jag tänker på lämnade spår och jag har gett den vidare till en av mina söner. Inte för att jag höjer huvudpersonerna till skyarna för moralisk klokhet, mycket av det som beskrivs tar jag starkt avstånd ifrån men för att det berättas en historia som känns "äkta". Den handlar om liv och död, om utanförskap och om kamp. En smutsig och rå verklighet fylld med mänsklig värme: lojalitet, vänskap och kärlek. Boken jag tänker på heter Shantaram och är delvis självbiografisk, skriven av Gregory David Roberts.

Anledningen till att jag skriver om just denna bok är att det getts ut ännu en tegelsten. Äventyret sägs fortsätta i uppföljaren Bergets skugga.

Så klart har jag redan köpt boken men enbart hunnit läsa något kapitel. Jag vill ha tid att återvända till Indien och Bombay i lugn och ro. Så i helgen har jag planerat in minst en längre date.

Latte, huvudvärk och en varm mage som boostar

Har en hatt att designa klart, ett mejl att författa och skicka iväg samt ett kompendium med arbetsinformation att läsa. Huvudvärken dunkar och jag har krupit upp i soffhörnet med en stor och välförtjänt latte. Koffeinet kan göra mig gott.

Smeker Tigers mage och känner värmen förflytta sig från fingrarna, genom hand och arm för att sedan sprida sig i hela min kropp. Snacka om boost, för oss båda.

Dagen som gått har varit bra, bättre än jag vågade hoppas på och all frustration från igår är borta. Läget är okey och jag kan slutföra mitt uppdrag, min utmaning.

Samarbete, fungerande kommunikation och en stor portion bondförnuft räcker långt i de flesta situationer, förutom det litar jag på min magkänsla och alla års erfarenhet. Den lilla utmaningen kan avslutas i ett segertåg men sen får det vara bra, då avvecklar jag mig själv. Denna tillfälliga arbetsplats är allt annat än mitt drömjobb. Oavsett hur lustfyllt jag tycker att arbetet är så kommer jag att göra mitt allra bästa. Idag var en bra dag och tro det eller ej men jag går gärna tillbaka!

I morgon är en annan dag, skrev jag igår. Lämna det som varit bakom den stängda dörren och gå in i rummet med ny fräsch blick. Vänd blad och se nya möjligheter, det fungerar. En gång är ingen gång, två gånger är en vana. Alla förtjänar en andra chans.

Det var allt för idag, nu ska jag softa.

I morgon är en annan dag

Vissa dagar är bättre än andra så enkelt är det. En snabbspolningsknapp vore att föredra eller ännu hellre en pausknapp så tid finns att reflektera alternativt hinna ikapp.

Idag inträffade något i mitt inre som nästan aldrig drabbar mig, det var en känsla av frustration. Tanken som dök upp i huvudet var att jag inte behövde vara på platsen jag just då befann mig på, att ingen kunde hindra mig att gå. Jag hade inte tagit på mig uppdrag att styra upp och planera denna dag. Allt blev så fel.

Jag lägger ingen "skuld" på någon i min närhet, alla gjorde mer än de förmådde. Vad jag lärt mig i livet är att det finns stunder då det är bättre att säga ifrån. Eller att vända på klacken och gå. Jag kan inte rädda världen ensam och i det läge jag var idag så hade ingen bett mig om det, allt handlade om att "släcka bränder".

Ni som känner mig vet att jag är lojal och att jag har svårt att lämna andra i klistret så jag går tillbaka i morgon. De dagar jag lovat bort mig kommer jag att genomföra men sen räcker det.  Jag väljer att se det hela som en utmaning. Nu kan det bara bli bättre, hoppas jag.

Sömn är en världslig sak

Lider av sömnbrist men det har inget att göra med min förmåga att sova. Än en gång drabbas jag av konsekvensen av att inte vara småbarnsförälder utan kattmänniska.

Resultatet är detsamma: upp i ottan!

Igår hade jag ett samtal med Tiger innan jag la mig. Talade klart och tydligt om när det är okey att väcka matte en helgmorgon. Han hade brutit mot vår överenskommelse på lördagsmorgonen och nu bad jag honom att respektera min önskan. Allt före kl halv åtta är för tidigt.

Han lyssnade ... inte.

Före klockan sex klev han på mig och jamade uppfordrande. Jag kollade tiden, muttrade och vände på mig. Somnade om.

Det gick en halvtimme så satte snoozekatten igång igen, buffade med tassen och jamade irriterat. "Inte än", stönade jag och vände mig, drog täcket över huvudet och somnade om.

Tredje gången alarmet ljöd var tio minuter innan min tidigaste uppstigningstid. Nu talade jag tydligt om att ingenting var förändrat och att det snart var dags. Somnade om igen och blev väckt exakt halv åtta. "Ja,ja", svarade jag och satte mig yrvaket upp. Morgonrock på och ut i köket med båda katterna runt benen. Två matskålar senare lämnade de mig i fred för att ta en lång förmiddagslur.

Men mannen då? Han kommer undan hela tiden och får sova klart. Våra fyrfotade familjemedlemmar gör skillnad. Jag är både matleverantör och förste magkliare, det är min lott här i livet. Oftast har jag inga problem med det förutom denna helg.

Gissa vilka som sover nu!?

I hemmets lugna vrå

Mannen har köpt en motionscykel, den monterar han på min yogamatta. Ja, han har fått lov, jag äger två stycken. Tagna av stunden sitter jag med en av våra katter i knät och tittar på som om monteringen vore ett spännande teveprogram.

Emellanåt utövar mannen omedvetet yoga, då han låser fast pedalerna med sitt underben för att kunna dra åt någon skruv. Det är lugnt och harmoniskt hemma hos oss. Spotify ljuder i bakgrunden och jag smeker katten över ryggen.

Det är som att bevittna en inspelning av Äntligen hemma: hur du monterar ihop ett träningsredskap. Funderar på om jag ska lämna soffan för att städa lägenheten men kommer fram till att jag sitter skönt. Dammsugaren och toaletterna finns kvar.

Lyfter blicken och ser några av mina hattar som väntar på dekor. Kanske jag ska hämta en av dessa och krypa tillbaka upp i soffhörnet och sy? Då skulle vi jobba båda två, vicka med tårna i takt till musiken och yttra några ord när vi har lust. Kanske. Jag sitter kvar och känner mig skönt avslappnad och lat, blir nog kvar i soffan en stund till. Känner på mig att detta kan bli en skön dag.

Avslutar bloggskrivandet. Mannen undrar om jag vill provsitta cykeln så nu lyfter jag på rumpan och lämnar soffan. Vem kan säga nej till ett sådant erbjudande?

Hoppas att du också har en skön helg

Sibirisk kyla och nya möjligheter

Kanske vänder allt nu med kylan som kommit?

Igår var jag på en trevlig intervju, strax kommer jag att prata i telefonen angående ett annat arbete och om någon timme så ska jag gå till mitt extra jobb. Life is good :)

Frågan är vad som blir av allt detta?

Den trevliga intervjun igår handlade om ett arbete som har både för och nackdelar, på minussidan finns detaljer som jag är mindre positiv till men jag stänger inga dörrar. Arbetet kommer att utveckla mig och det finns plustecken. I skrivande stund har jag lovat att fundera och skicka frågor på sådant vi inte hann diskutera. Här har jag chansen att förhandla, både lön och kanske arbetstider!? Finns ingenting att förlora, bara möjlighet att stå upp för mig själv och visa vad jag är värd.

Telefonintervjun som snart ska klaras av vet jag inte så mycket om för utom att en god vän till mig tipsat om just mig. Vi får se vad som sker? Personligen kan jag hoppa in och arbeta där så länge jag har möjlighet för att det krisar men i mina ögon är det enbart ett tillfälligt jobb.

Mitt hjärta finns annars på de två arbetsplatser där jag arbetat den senaste tiden. Tyvärr har de inga tjänster även om de säger att de skulle vilja trolla fram en till just mig. De extratimmar jag fått på schema är just nu heliga i alla fall tills dess att mitt drömjobb dyker upp.

Livet är spännande och varje dag bjuder på små överraskningar.

Ha det!

Hemarbete ...

Nu är jag på gång, äntligen! Mina hattar har legat i dvala ett tag och jag har vare sig haft tid, lust eller inspiration att ta upp min design.

Den väcktes på nytt när jag fick en hattstock av min svägerska. Hon som ägt och drivit en hattbutik har massor av hattstockar (nedpackade). På nyårsafton när vi träffades hemma hos henne och min bror stod två trähuvuden framme och jag fick äran att välja ett.

Det blev ett svårt val. Skulle jag välja den estetiskt vackra hattstocken eller det praktiska mer användbara när en hatt ska byggas upp? Båda var av trä och utstrålade flärd, kunskap och historia. Gissa vilken jag valde!?

Den estetisk vackrare, inte det jag kunde ha mer praktisk nytta av. Är jag smart? Kanske inte. I vilket fall som helst så knackade inspirationen på och motivationen kom hand i hand, dessutom har jag plötsligt haft tid nu när vikariatet är avslutat.

Det har varit filthattarnas vecka. Stärkelsesprej, sax, nål, tråd och alla knappnålar lägenheten har att erbjuda. Fram med strykbräda och strykjärn (jag som annars aldrig använder dessa, de är typ mannens).

Resultat: en blå filthatt har färdigställts, en grön hatt är klar att dekorera och till sist ett purpur färgat experiment vilket jag ännu ej har tänkt färdigt kring

Förutom att jag tagit upp hattdesignen igen så har ett mål dykt upp. Jag vill ha en utställning! Hur, var och när är frågor jag inte har svar på men motivationen önskar en belöning i form av exponering. Tips och förslag mottages tacksamt!