Sömn är en världslig sak

Lider av sömnbrist men det har inget att göra med min förmåga att sova. Än en gång drabbas jag av konsekvensen av att inte vara småbarnsförälder utan kattmänniska.

Resultatet är detsamma: upp i ottan!

Igår hade jag ett samtal med Tiger innan jag la mig. Talade klart och tydligt om när det är okey att väcka matte en helgmorgon. Han hade brutit mot vår överenskommelse på lördagsmorgonen och nu bad jag honom att respektera min önskan. Allt före kl halv åtta är för tidigt.

Han lyssnade ... inte.

Före klockan sex klev han på mig och jamade uppfordrande. Jag kollade tiden, muttrade och vände på mig. Somnade om.

Det gick en halvtimme så satte snoozekatten igång igen, buffade med tassen och jamade irriterat. "Inte än", stönade jag och vände mig, drog täcket över huvudet och somnade om.

Tredje gången alarmet ljöd var tio minuter innan min tidigaste uppstigningstid. Nu talade jag tydligt om att ingenting var förändrat och att det snart var dags. Somnade om igen och blev väckt exakt halv åtta. "Ja,ja", svarade jag och satte mig yrvaket upp. Morgonrock på och ut i köket med båda katterna runt benen. Två matskålar senare lämnade de mig i fred för att ta en lång förmiddagslur.

Men mannen då? Han kommer undan hela tiden och får sova klart. Våra fyrfotade familjemedlemmar gör skillnad. Jag är både matleverantör och förste magkliare, det är min lott här i livet. Oftast har jag inga problem med det förutom denna helg.

Gissa vilka som sover nu!?