Än en gång har jag fått chansen att njuta av meditation på vår balkong. Min följeslagare, familjens prinsessa hängde med mig och såg till att allt flöt som det skulle.
Att meditera är både svårt och lätt. Förberedelserna innan med lugna yoga asanas och medveten andning är rofylld. För mig är det själva meditationen som går upp och ned.
Att släppa tanken när den kommer och låta den flyga iväg som en ballong är inte alltid det enklaste. Jag har lärt mig tekniker och klarar principen men vissa dagar är det som att tankarna står på rad, RN ballong seglar iväg för att snabbt följas av ännu en och så vidare. Strax ovanför huvudet flyger ett helt fång med ballonger!
En annan grej som jag brottas med är mitt vänstra ben. Foten somnar ofta nu när jag sitter i nästan tjugo minuter plus den förberedande tiden som troligtvis är lika lång. Jag får sträcka ut benet, känna sockerdrickan sprida sig genom foten och sen sätta mig i meditationsställning igen.
Min höft har slutat bråka och övrig kropp har accepterat min praktik, det är bara den vänstra foten som irriterar sig. Vet inte vad det beror på? Kanske är det sämre blodflöde genom min vänstra sida?
Jag kämpar på med både tankar och ben. De dagar då jag hamnar i ett slags flöde är ljuvliga, när jag lyckas att bara vara och släppa allt utanför. För jag hör, alla ljud är lika tydliga som annars det är bara det att jag låter dessa vara, typ stänger dörren. Noterar och stannar vid det, i mig själv.
Ha en skön dag!
