Järn på minuskontot?

Trötthet och ledig dag är ingen rolig kombination.

Vad är det som gör mig orkeslös? Jobbet? Ja, troligtvis eftersom det är som det är ... det tär på oss alla, dessutom känns det som att jag väldigt sällan är ledig.

Eller är det någonting annat? Kan jag ha järnbrist? Tanken fladdrade förbi igår innan jag släppte den. Många kvinnor har sämre järnvärden än de förtjänar. Jag har inte tillhört den gruppen, inte ens då jag var gravid med kidsen men det är ju ett tag sedan och situationer förändras. Kanske vore ett inköp av multivitamintabletter en bra investering? Mannen höjde på ögonbrynen när jag funderade högt.

"Men ... du tror ju inte på sånt"
"Tabletter, nej det är sant"
"Du säger alltid att det går att äta rätt och tillräckligt mycket ..."
"Ja ... hmn ... jag vet"

Ibland kanske det behövs ett piller eller två? För att återfå balansen. Inte vet jag?

Gick iväg för att träna puls. Undrade innan hur det skulle gå, om det överhuvudtaget var speciellt smart av mig? Att det skulle bli uppförsbacke när det gällde att väcka och sparka igång kroppen förstod jag men inte hur den skulle reagera efteråt.

Jag gick hem som en ny människa, trött men energifylld!

Tankar en torsdag i september

When life shuts a door ... open it again. It's a door. That's how they work.

Vet inte om frasen ovan kommer att ha något alls med dagens blogg? Men jag älskar den, blir glad och ler när jag läser de korta meningarna ovan så jag bjuder på textraden.

Vissa människor bygger bo i mitt hjärta. De frågar inte om lov utan flyttar in och jag älskar det ... för om det är något jag samlar på så är det personer jag tycker om.

Härom kvällen fick jag äntligen träffa en yogavän som varit ute och rest. Tror det gått ett halvt år sedan vi kramade om varann sist? En varm, modig och enormt fin människa som alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta.

Egentligen kanske vi inte känner varann så bra? Eller så gör vi det (på ett plan)? I början gick vi främst på samma klasser. Pratade mer och mer. Något gjorde att vi klickade och jag är glad för det.

Glad för att vännen idag är yogalärare och att livet är ett enda flow. En spännande framtid är möjlig och mitt hjärta fylls av jubel och värme, blir verkligt lycklig för vännens skull.

På min todolista står nu att få gå på en av vännens klasser.

Jag blir inspirerad och motiverad. Funderar över mina egna drömmar. Ingenting är omöjligt ... ALLT är möjligt!

En stängd dörr är en stängd dörr, eller?

Vi har inga små barn, är med andra ord inga småbarnsföräldrar. Vi har katter. Jag tar den sömn jag får ...

Härom natten kändes det som om Tiger väckte mig varannan timme. Han skrek och mitt enda försvar var att dra täcket över huvudet, vilket fungerade ett tag innan sirenen körde igång igen. Efter halv sex fick Tiger sällskap av Ravelli. Hon nosade närgånget, klev på mig och jamade försiktigare. På morgonen var jag INTE utvilad.

Igår natt fick jag vara ifred? (Hade bett Tiger innan jag la mig ... inte för att det brukar hjälpa.) Det var som om mannen stängt in katterna i eget rum (vilket han inte hade gjort). Pigg och glad steg jag ur sängen och möttes av våra hungriga pälsbollar.

Dagen till ära stod yoga morgonklass på schemat, absolut den skönaste starten jag vet. En promenad till studion och sen 60 minuter på mattan innan jobbet.

Vet inte hur jag lyckades, för tid fanns ... för första gången ("ever") så kom jag för sent!!! En minut? Två? Spelar ingen roll ... PINSAMT.

Smög in så tyst jag kunde. Försökte göra mig osynlig. Gled ned på mattan och anslöt till gruppen. Efteråt bad jag om ursäkt. Inga problem sa läraren, jag hade skött min ankomst mer än godkänt. Min egen känsla var allt annat än okey.

Mindes min tid som dansare då det var förbud att kliva in genom en stängd dörr. Hade klassen börjat så var man välkommen tillbaka nästa klass. (Ingen kom någonsin försent)

Är tacksam för att jag fick glida in och vara med. Så härligt att väcka kroppen med lärarledd yoga!

Skyddsänglar

Att bli boostad av arbetskompisar är verkligen helt underbart! Att någon annan påtalar mina styrkor för den nya chefen, utan att jag vet och utan att jag har något som helst med det att göra.

Alla borde ha den här typen av skyddsängel, för i vårt fall handlar det lika mycket om "skydd" som nödvändigheten att visa talanger som annars går till spillo. Att berätta för de som har inflytande och förmågan att göra skillnad så att de blir upplysta när de vägrar se självklarheter.

För mig är det självklart att boosta de som gör gott, att se och bekräfta när någon anstränger sig eller kämpar. Människor växer av tillit och viljan att anstränga sig ökar med motivation.

Så fortsätt att stötta och backa upp varandra! Kärleksfulla handlingar gör skillnad.

Och tack till er som boostat/boostar mig! Jag blir varm i hjärtat och känner oändlig tacksamhet. Ni är mina skyddsänglar och ger mig massor av positiv energi.

Puss & kram

Måste googla

Har blivit inbjuden till 100års fest senare i höst med tema
Hollywood fest/glamour. Så kul! Ni som känner mig vet att jag går all in.

Det är bara det att temat är både vitt och brett, skulle velat ha tidsbestämt, en riktlinje att gå efter. Mannen tycker att "Hollywood" räcker.
- Det är ju bra, du kan klä ut dig till någon, vem som helst som bor där!
- Tråkigt.
- En regissör, en ljussättare, en statist ...

Jag slutar att lyssna, vet att värdparet tänker något annat. I mitt huvud vill jag förvandla mig till någon som andra kan relatera till. Vem???

Vilken filmstjärna är jag lik? Nutid eller dåtid? Vem kan jag föreställa för en kväll? Någon som passar min personlighet, min längd och min kropp?

Måste nog googla.

Hej svejs!

Efter sol kommer regn, eller var det tvärtom?

Samma gamla vanliga arbete med helgjobb på schemat, vad som är nytt är den yogautmaning jag kastat mig in i. Yoga girl som egentligen heter Rachel Brathen har utmanat alla som är sugna under 30 dagar. Priset är en resa till Aruba för en veckas yogaträning med bland annat Yoga girl. Behöver jag säga att jag vill vinna!?

Hittills är två dagar avverkade. Jag njuter för fullt, det här verkligen vad jag mår bra av.

Igår varvades solsken med regn. När jag gick till jobbet så var det varmt och trots att jag visste att regnet skulle komma så blev jag uppriktigt förvånad när det vräkte ned utanför entrén.

I min väska låg ett litet paraply men min klädsel var allt annat än regntålig. Tur för mig att jag har nära hem, tänkte jag och fortsatte med mina sysslor.

En timme innan stängning, i värsta skuren, kom mannen förbi. I handen hade han min regnrock och ett ordentligt paraply. Bara så där!?! För att han bryr sig. DET är kärlek! Tack <3

Nu har jag gjort det igen, glömt att fråga innan jag agerat ...

Det var för någon vecka sedan som det hände. Jag hittade en (i det närmaste) tom flaska med alkohol i vår diskho i köket? Inte visste jag vad den gjorde där??? Varken jag eller mannen ställer flaskor så.

Däremot har vi en son som kan ställa tillbaka tomma mjölkpaket och vattenflaskor  i kylen. Jag antog att det var samma person som städad bort denna flaska, inte vetat var han skulle göra av den och helt soneka dumpat den i diskhon.

Slatten hälldes bort och jag städade undan flaskan, placerade den i förrådet bland annat glas som ska återvinnas. Så glömde jag bort alltihop.

Igår skulle sonen ut, på fest och undrade var hans flaska var?

Jag erkände att det var jag som städat, att jag TROTT att den skulle slängas ... den stod ju övergiven i disken!

Sonen tyckte att jag kunnat fråga. (Själv tänker jag att han borde placerat flaskan någon annan stans om han ville behålla den) Som plåster på såret fick sonen en ny flaska, jag gav honom "mitt" vin, trots allt så borde jag kollat innan jag hällde bort innehållet i hans flaska.