Timeout säger kroppen, vill inte säger jag ...

Jag blir inte sjuk, finns inte i mitt tänk.

Visst kan jag få en känsla av irriterad eller kliande hals samtidigt som andra runt ikring blir förkylda och självklart täppt i näsan och lite snorig emellanåt men ytterst sällan hamnar jag nedbäddad mellan lakan i feber.

Igår när jag kom hem från vår yogalärarutbildning så var min hals än med irriterad. Huvudet spände och jag frös. Mannen kollade tempen och konstaterade att jag faktiskt hade feber.

Kroppen har tagit timeout och det finns bara en sak jag kan göra = lyssna.

Innerst inne visste jag att febern innebar frånvaro idag. Sova och läka ... vila. Men hela mitt inre ropade "vänta, stopp! Kanske sker ett mirakel och jag vaknar utan spår av halsont?!"  Liten chans men hoppet är det sista som överger mig.

Messade min reskompis och vår lärare, båda behövde förberedas.

Idag är det yogajam ... freebase, skjuta från höften yoga ... och jag missar. Livet vill inte alltid samma sak och allt jag kan göra är att okeya min situation.

Dagens lekfulla aktivitet som jag längtat efter vore mindre bra för min kropp om jag valde att stoppa i mig värktabletter och köra "all in". Skulle kunna förtränga halsen om jag lät egot styra men risken är då att jag bryter ned mig själv ordentligt.

Så noll piller, en skön säng och mycket sömn. Mina kursare får leka utan mig. Jag satsar på i morgon.

Att sväva på moln

Vi gjorde det! JAG gjorde det!!!

Under gårdagen skrevs Anatomitentan med stort A, den som skulle komma att bli avgörande för var och en av oss i vår utbildning. Skulle vi/jag bli godkända?

När jag väl tog emot den första delen av tentan så infann sig lugnet och allt jag tänkte var: jag fixar detta.

Del två som handlade om sekvensering och att kunna förstå olika positioner, vilka muskler som arbetar och hur ... var jag mindre orolig för.

Skrev svar på alla frågor och lämnade ifrån mig provet. För min del fanns ingen önskan att titta tillbaka, det skulle inte ge något. Det jag präntat ner kändes good enough.

Hur det nu kommit sig så hade hela förmiddagen passerat. Förstod inte riktigt hur? Tiden rann iväg. Lättnad infann sig och jag pustade ut, kände mig inte speciellt orolig, magkänslan var positiv.

Ganska direkt fick vi veta att ALLA klarat anatomi delen. Jippi!!! Det var först senare under eftermiddagen som vår lärare meddelade att alla med betoning på ALLA även klarat del två. Wow!

Resterande dagar av vår utbildningen ska jag NJUTA.

Som grädde på moset bjöd V på all mat (när vi landat på restaurangen). Vilken lyx och vilken lycka! Nu svävar jag på moln

Wish me luck!

Idag blir det inget blogg inlägg, har varit lite skralt med det men ...

Anatomitentan hägrar och jag behöver fokusera. Om någon timme är det dags. Önska mig lucka till och håll tummarna.

Det går som det går och det blir som det blir. Jag har pluggat och nu tänker jag att det får vara good enough

Allt kommer att bli bra!

Om en dag ...

Nu drar det ihop sig, om en dag inleds vår sista utbildnings weekend på Everyday yoga school ... med anatomitenta ...

Jag längtar samtidigt som jag "bävar".

Det är nu det kommer att avgöras ifall jag pluggat rätt, ifall mina kunskaper är tillräckliga för att bli godkänd.

Min tid är noga planerad, fullt fokus där jag behöver vara och i pauser pluggas det. Just nu förmår jag inte mer och får lita på min magkänsla. Allt kommer att bli bra. Har jag gjort mitt bästa så hoppas jag att det är "good enough", att det räcker.

Det är under dagar som dessa som en "mammas hjärta" svämmar över (av kärlek) då astronauten tar över köket och bjuder på middag i dagarna. Omtanke och vilja att hjälpa till styr och jag sätter mig tacksam vid dukat bord.

För min del är det full fokus på anatomin!

Näckrosor i dammen

Det var först igår jag upptäckte dem ... näckrosorna, de som bor och blommar i vår lilla damm.

Vi som egentligen inte ville ha denna installation på vår tomt, den måste skötas om och vi tycker oss varken ha kunskap eller tid att göra detta. Funderingar har funnits på att ta bort dammen men i detta nu så vill jag inte det.

Tiger njuter av det porlande vattnet, blommorna som frodigt brer ut sig och skuggan som ger svalka. Själv hänförs jag av det magiskt vackra.

Blommande näckrosor!!! I vår trädgård ... wow!

Känns som vi flyttat till paradiset. Värmen, poolbaden och sommaren har verkligen välkomnat oss, det är bara semester som saknas.

Att få starta morgonen på min matta i ett hörn av vår stora altan är ljuvligt, yogapraktik utomhus ... vilken lyx. Så tacksam.

Ha en bra dag!

Frågan är om vi har en eller två katter

Vissa dagar undrar jag hur många katter vi har? Tiger är självklar sedan femton år men sedan vi flyttade in i huset så har vi en ny aspirant, Ramses. VI har flyttat in på Ramses revir, han var först ...
Grannkatten är lika gammal som vår men visar färre ålderskrämpor, en social och trevlig varelse.

Min förhoppning är att de båda herrarna kan bli polare (på sikt). Just nu vet de om att den andre finns och spanar ständigt nyfiket, de promenerar på varandras tomter och vid enstaka tillfällen blir det jakt.

Igår stod Ramses plötsligt vid min stol samtidigt som Tiger nosade på blommorna fem meter bort. Jag lyfte upp R som fram till då inte sett sin "rival". Grannkatten lät mig hålla honom nära, han slet sig inte, körde inte ner några klor men fräste tyst när han såg T (som lyckligt ovetande typ tjuren Ferdinand luktade på sina blommor).

Det är en ynnest att ha blivit adopterad av grannkatten, att han okeyat oss så till den grad att vi får lyfta och hålla honom ... även i krislägen.

I morse hände något liknande. Plötsligt var Tiger på altanen (normalt eftersom jag yogat och han varit med mig), han satt på trappan vid dörren. På insidan i vårt matrum stod Ramses? Fel katt inne! Jag kom från köket, lyfte upp R och bar honom till ytterdörren så han skulle få fri passage ut.

Så här håller vi på, en in en ut. Frågan är om vi har en eller två katter?

What would LOVE do?

En perfekt start på dagen, att få rulla ut min matta på altanen. Tidigt. Det är jag och katten. Solen, fåglarna och en ljum sommarbris välkomnar oss.

Jag har en klass kvar på Simon Krohns filosofikurs, den passar perfekt att göra. Familjen sover .. alla sover, utom Tiger, Simon och jag.

Känner stelhet i nacke och rygg men vet att min stund på mattan brukar lösa upp spänningar. Klickar på start och följer Simons instruktioner. Väljer att låta "what would LOVE do" vägleda mig. Klassen handlar inte om mig, mitt ego eller min prestation den handlar om något större, jag är enbart en del.

Så skönt att backa, att känna in och att bara vara.

Tiger ligger en bit ifrån mig och chillar, han möter morgonen på sitt sätt. Allt är lugnt och stilla. Fåglarna kvittrar, porlet från dammen samt vindens sus omsluter oss. Mer harmoni än detta är svårt att uppnå.

En timme senare är det fortfarande tidig morgon. Solen värmer redan och det börjar bli dags för mig att förbereda mig inför dagens arbete.

Må gott i sommarvärmen!