Timeout säger kroppen, vill inte säger jag ...

Jag blir inte sjuk, finns inte i mitt tänk.

Visst kan jag få en känsla av irriterad eller kliande hals samtidigt som andra runt ikring blir förkylda och självklart täppt i näsan och lite snorig emellanåt men ytterst sällan hamnar jag nedbäddad mellan lakan i feber.

Igår när jag kom hem från vår yogalärarutbildning så var min hals än med irriterad. Huvudet spände och jag frös. Mannen kollade tempen och konstaterade att jag faktiskt hade feber.

Kroppen har tagit timeout och det finns bara en sak jag kan göra = lyssna.

Innerst inne visste jag att febern innebar frånvaro idag. Sova och läka ... vila. Men hela mitt inre ropade "vänta, stopp! Kanske sker ett mirakel och jag vaknar utan spår av halsont?!"  Liten chans men hoppet är det sista som överger mig.

Messade min reskompis och vår lärare, båda behövde förberedas.

Idag är det yogajam ... freebase, skjuta från höften yoga ... och jag missar. Livet vill inte alltid samma sak och allt jag kan göra är att okeya min situation.

Dagens lekfulla aktivitet som jag längtat efter vore mindre bra för min kropp om jag valde att stoppa i mig värktabletter och köra "all in". Skulle kunna förtränga halsen om jag lät egot styra men risken är då att jag bryter ned mig själv ordentligt.

Så noll piller, en skön säng och mycket sömn. Mina kursare får leka utan mig. Jag satsar på i morgon.