Han sa: "Fler borde bränna ut sig!"

Så var det dags för mig att premiärhålla en yogaklass på Yogacenter. Studion hade Öppet Hus förra helgen med fullbokade klasser och igår var det dags för lördag nummer 2 (Öppet Hus alltså).

Blir alltid pirrig när det är dags, ungefär som när jag var yngre, stod bakom ridån och skulle in på dansscenen. Den kittlande känslan i magen av rampfeber går över så snart jag kliver över tröskeln och den hjälper mig att vara i nuet.

I pausen mellan min och klassen som precis genomförts så bjöds det på fika. Det småpratades och jag hälsade bland annat på den manlige yogaläraren som precis hållit kundalini/gong. Han sa någonting som jag reagerade på.

"Fler borde bränna ut sig!"

Men hallå? Nej. Varför?

Mannen menade att människan inte tänker efter, inte lyssnar in och heller inte tar ansvar för sitt mående förrän det är i elfte timmen, då när de inte längre har något val.

I mitt huvud så låter detta så drastiskt. Jag tror att vi kan förändra våra liv i små eller stora steg om vi har modet att våga. Om någon stöttar oss. Om vi lär våra barn och ger dem verktyg att kritiskt granska och göra de aktiva val de önskar, vilka är hållbara både för kropp och själ.

Jag vill aldrig sluta tro på människan (även om jag emellanåt tvivlar både på jobbet och när nyhetssändningar rapporteras). Igår såg jag och mannen Sagan om ringen (igen). Det hotande mörkret men i detta den lilla låga av ljus som inte viker sig. Finns så många paralleller till våra egna liv.

Att vara snäll, bry sig om, göra saker som ger en varm magkänsla (utan att förvänta sig få något tillbaka), hjälpa varandra och lyssna är sånt som sprider varma, goda och kärleksfulla ringar på vattnet. Så nej, i min värld ska ingen behöva bränna ut sig ... utan istället få möjlighet att dra i handbromsen och göra omval.

Och JA min klass gick bra igår.

Fredagsnöje ... NOT

Äntligen ledig helg! Det var ett par veckor sedan ... och som jag längtat. Men den mysiga fredagskvällen med god mat infann sig aldrig, den dök inte upp.

Jag fick telefonsamtal på butikstelefonen strax innan jag skulle sluta (det interäffar ALDRIG) så redan när kollegan kom med telefonen så knöts sig magen. En undran om jag kunde gå lite tidigare? "Känns som jag kommer att kollapsa", sas det i andra änden av luren.

Oron spred sig och jag skyndade iväg. Hemma en liten stund senare så hade personen mycket riktigt tuppat av. Fick ingen kontakt så vi ringde efter ambulans. Det blev en fredagkväll på en överfull akutmottagning.

Astronauten hade skyndsamt stoppat åt mig två dubbelmackor och en banan, min fredagsmiddag.

Vi hamnade i ett slussrum för infektion och blev mer eller mindre totalt bortglömda. Rummet var kallt och min stol hård. En kväll av väntan på personal, på provsvar och på läkare. (Jag har en hel del
åsikter om den svenska sjukvården men dessa spelar ingen roll.)

När läkaren till slut steg in i rummet var hon tydlig och bra. Magsjuka som gett uttorkning och svimningskollsps. Ingen fara på taket alltså men en hiss i bergochdalbana för den drabbade som inte förstod vad som hänt i kroppen.

Magsjuka? Visste inte att vi haft det viruset hemma ...

Sammanfattning:

• Fick åka ambulans (igen) vilket är coolt, den sexåriga Mia jag en gång var hade jublat.
• Magsjuka går över lika fort som den kommer
• Ordentligt trött men det går nog också över

Ofrivilliga käppar i hjulet

Pusslar med tider och scheman. Att ha ett arbete med oregelbundna tider (sägs vara rullande på fyra veckor men det stämmer aldrig) sätter en hel del käppar i hjulet för mig. Det är just nu svårt och mer eller mindre omöjligt att veta ifall jag kan tacka ja till andra uppdrag.

Ingen rolig sits.

Därför går jag på magkänslan och säger JA till sådant som känns viktigt och tänker att det löser sig på något vis. Tider går att byta (på jobbet) och jag har ju så schyssta kollegor.

Längtar dock efter struktur och fasta tider. Minns när jag arbetade i skolan, det supertydliga schemat. Så enkelt att veta när jag hade tid för familj, vänner och träning. Inget helgjobb och knappt någon kväll.

Nu arbetar jag främst när andra är lediga ...

Vill inte det längre. Vill kunna hänga med de jag gillar. Göra roliga grejer, chilla hemma och utmana/utveckla mig själv på annan plats än i butiken.

Om du som läser detta har ett litet extraknäck till mig, dagtid så hör av dig!!!

Förr eller senare får jag städa efter mig själv

När jag inte vet hur något bör göras och det inte finns någon att bolla med så löser jag problemet på mitt sätt. Många gånger fungerar detta alldeles utmärkt men det finns tillfällen när det går mindre bra.

Igår fick jag reda ut en tidigare problemlösning ...

Plats: jobbet
Vad: ny storbild behövde bytas i skyltfönstret

Minns förra gången, den då det var första gången med just textil plansch och "metallhållare" som skulle sitta i övre samt nedre kant. Ingen instruktion och en metallist som inte var lik någon annan jag träffat på. Att fästa listerna på planschen blev mer eller mindre omöjligt. Tyget gled ...
Så jag gjorde det enda rätta, använde dubbelhäftande tejp.

Igår skulle planscherna bytas och det var dags att ta ut den gamla för att placera en ny fräsch höstbild i metallisterna. Enklare sagt än gjort. Det var stört omöjligt att öppna listen, gick inte ens att bända
upp den. Den dubbelhäftande tejpen fungerade som superlim!

Snillen spekulerar ... en kollega och jag kliade våra huvuden och försökte på alla sätt att få upp en liten liten luftficka så vi skulle kunna bända upp eländet.

Säger bara, skam den som ger sig. Energin rann ur oss men inte viljan att lösa problemet. Några extralister fanns inte så det var bara att släppa lös kreativiteten och helt plötsligt gav listen med sig! Dags att skrapa bort tejprester, placera bilden och sen hänga upp den i skyltfönstret.

Gör om och gör rätt. Nästa gång kommer det att gå så mycket enklare, då när vi slipper brottas med dubbelhäftande tejp i form av superlim.

Det här med spellistor ... måste bli bättre på det!

Långsamt börjar jag känna mig trygg och betydligt säkrare i min yogalärarroll. Övning ger färdighet, det är det enkla svaret. Vill du bli bättre så finns inga genvägar.

Varje vecka planerar jag en ny klass. Den ska testas och nötas in. Klockas, först när detta sitter så presenterar jag klassen för mina elever. Mitt block är med, ifall att jag behöver snegla, kan hända att vem som helst (= jag) får hjärnsläpp ...

Ännu är jag en rookie. Som nybakad yogalärare (egentligen fortfarande instruktör) behöver jag göra 50 klasser för att skaffa erfarenhet och rutin. Hittills har jag hunnit med 30 så jag är mer än halvvägs! När jag bockat av de resterande 20 kan jag scanna in underlaget till min lärare, därefter kan jag certifiera mig som just yogalärare hos Sveriges Yogalärare. Får då ett eget sigill att jag är registrerad där, fram till dess är jag instruktör med sigill för utförd och godkänd utbildning.

Igår under den klass jag höll så inträffade något som inte kändes helt bra. Jag har spellistor på
Spotify, vilka jag använder under mina klasser. Låtar valda av mig. Jag brukar sätta spellistan på shuffle och hittills har det fungerat utmärkt, fram till igår kväll.

Under avslappningen och den rogivande shavasana då jag ger lätt massage till de som önskar så hade jag önskat andra låtar än hip hop ...

Rogivande? Tveksamt. Efter klassen frågade en yogi lite försiktigt om musiken ...

Jag sa som det var och bad samtliga om ursäkt. Någon hade inte märkt någonting, en annan tyckte att låtvalet var spännande  och själv kände jag att KANSKE finns det en anledning att ha låtarna i rad, inte slumpmässigt, "hur som helst" enligt shuffle!

Shit happens ... yogisarna tog det bra och jag är glad för det.

Dags för planering

Äntligen tillbaka på Hera Hub och höstterminens första buisness booster (för mig). Åh så härligt att komma igång och att få träffa kollegor som ger mig det där lilla extra.

I mitt stilla sinne så vet jag att allt handlar om vad jag gör av den input som fyller mig. Ingen annan kan göra jobbet åt mig, jag behöver vara min egen lyckas smed.

Igår pratade vi om strategiska allianser eller kanske jag ska benämna det som smarta (affärs)kontakter. Har jag koll på vilka personer som träffar mina kunder innan de kommer till mig?

Vad som behöver göras nu är att lista en mängd uppgifter som jag behöver ta tag i, inte enbart att fundera ut vilka mina "nyckelpersoner" är. Skulle nog med lätthet få ihop 50 punkter ...

Så hur använder jag min tid bäst?

Har gjort detta tidigare då jag "multitaskade" i våras. Behöver göra annat än skjuta från höften och gå på känsla. Behöver titta över mitt veckoschema och planera, detta som jag (i min personlighet) tycker är tråkigt ... är just nu väldigt relevant (om något ska bli gjort överhuvudtaget).

Familjen, hus/hem, jobb och så detta nya, det  som jag en dag tänker ska bli och vara mitt "riktiga" arbete.

Puss & kram!

Små tydliga knak hörs i vissa lägen

Efter helgjobb kombinerad med trädgårdsarbete (innan jobb) så talar min kropp om för mig att den är trött och det kanske inte är så konstigt.

Jag har arbetat fysiskt på tomten (i dagarna två) och därefter stylat och hängt entréplan i butiken. Burit, lyft, släpat ... det tar självklart ut sitt pris.

Ländryggen är trött men inte på grund av hårt arbete, snarare av fel skoval. Så jag säger till mig själv som jag bäddar får jag ligga! Behöver köpa nya skor.

Spikmatta och soffläge. Rotationer och twister. Små tydliga "knak" hörs i vissa lägen och kroppen säger YES!!!

Butiken och trädgården är snygga (för tillfället) så nu tar jag timeout och chillar tills dess att det är dags att fortsätta ... never ending story.