Så var det dags för mig att premiärhålla en yogaklass på Yogacenter. Studion hade Öppet Hus förra helgen med fullbokade klasser och igår var det dags för lördag nummer 2 (Öppet Hus alltså).
Blir alltid pirrig när det är dags, ungefär som när jag var yngre, stod bakom ridån och skulle in på dansscenen. Den kittlande känslan i magen av rampfeber går över så snart jag kliver över tröskeln och den hjälper mig att vara i nuet.
I pausen mellan min och klassen som precis genomförts så bjöds det på fika. Det småpratades och jag hälsade bland annat på den manlige yogaläraren som precis hållit kundalini/gong. Han sa någonting som jag reagerade på.
"Fler borde bränna ut sig!"
Men hallå? Nej. Varför?
Mannen menade att människan inte tänker efter, inte lyssnar in och heller inte tar ansvar för sitt mående förrän det är i elfte timmen, då när de inte längre har något val.
I mitt huvud så låter detta så drastiskt. Jag tror att vi kan förändra våra liv i små eller stora steg om vi har modet att våga. Om någon stöttar oss. Om vi lär våra barn och ger dem verktyg att kritiskt granska och göra de aktiva val de önskar, vilka är hållbara både för kropp och själ.
Jag vill aldrig sluta tro på människan (även om jag emellanåt tvivlar både på jobbet och när nyhetssändningar rapporteras). Igår såg jag och mannen Sagan om ringen (igen). Det hotande mörkret men i detta den lilla låga av ljus som inte viker sig. Finns så många paralleller till våra egna liv.
Att vara snäll, bry sig om, göra saker som ger en varm magkänsla (utan att förvänta sig få något tillbaka), hjälpa varandra och lyssna är sånt som sprider varma, goda och kärleksfulla ringar på vattnet. Så nej, i min värld ska ingen behöva bränna ut sig ... utan istället få möjlighet att dra i handbromsen och göra omval.
Och JA min klass gick bra igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar