torsdag 14 mars 2019
Unnar du dig "chill tid"?
Jag och mannen har (i stort sätt) varje kväll "chill tid", en stund då vi pausar och inte gör något. Eller vi gör faktiskt något, vi kollar på sitcom.
Under många år har en stor favorit varit (och är) The Big Bang Theory. Vet inte hur många gånger vi sett avsnitten? Jag älskar dessa fortfarande.
När livet känts tuffare så har vi skrattat. Krupit ihop i sängen, suttit nära och tittat på laptopen alternativt paddan. Ett eller två tjugo minuters avsnitt laddar batterierna, därefter är vi redo att göra annat.
Idag är vår tillvaro på många sätt mer normal och enklare men vi håller fortfarande kvar vid chilltiden. Den serie vi plöjer nu är The 70th Show. Rena lyckopillret.
Så om du behöver snabb återhämtning, kan ett sätt vara att själv eller med någon du gillar, alternativt ett gosigt husdjur göra något mysigt. Se film. Läs. Spela spel. Lyssna på bra musik. Gör något DU mår bra av!
Kom ihåg att VILA är en underskattad men ack så viktig aktivitet!
onsdag 13 mars 2019
Nyhet: träna i sömnen!
Har du varit med om att din kropp fortsätter att jobba fysiskt när du sover?
Du slumrar, det är mitt i natten. Drömmer. Hamnar i en ytligare sömn då du är i någon form av "halvt vaken - halvt sovande" och plötsligt upptäcker att du är mitt inne i en yogaklass!?!
Kroppen rör sig mellan olika asana och du känner hur musklerna slappnar av när du fokuserar på andningen.
Låter det bekant? Eller helt knäppt ...
Igår hade jag min första aerialklass. Den har legat och mognat i mitt huvud. Jag har gått igenom sekvenseringen bit för bit. Yogat och flugit. Instruerat högt som om jag hade elever närvarande.
Så släppte jag planeringen, gjorde annat och när kvällen kom la jag mig för att sova. Antagligen behövde kroppen och huvudet repetera mer eftersom det halvvakna tillståndet meddelade mig min status.
Spännande. Kanske blir den nya trenden att träna i sömnen?! You never know
tisdag 12 mars 2019
En frostig kropp tinas bäst med en kopp rykande hett te
Jag är lyckligt lottad som har tillgång till ett litet krypin, en hemma studio i vårt poolhus/gäststuga. (Kärt barn får många namn och många användningsområden.) Ingen stör vilket gör att tiden i det närmaste står stilla. Jag kan helt gå in i min egen bubbla.
Om det inte vore så kallt!
Det lilla huset är inte isolerat vilket betyder att det emellanåt kan vara varmare än ute men kallare än i vårt hus. Igår visade termometern hela 8 grader. Brr ...
Ja, vi har köpt ett element som värmer rummet men eftersom huset ofta står tomt så sänker vi värmen. Vid ett av fönstren övervintrar nämligen vårt olivträd och det vill gärna ha det svalt. Så vi kompromissar, värmen vrids upp om/när jag eller någon annan planerar att hänga i studion/poolhuset/gäststugan
... men det är inte alltid jag planerar. Ofta kommer inspirationen eller lusten "bara så där" och om tid finns så tar jag med nyckeln och kilar över.
Att ta av strumpor och ställa sig på en kall yogamatta är mindre lustigt, vi skulle kunna kalla det olustigt, samma känsla är det att hänga i en nerkyld gunga.
Visst värms rummet snabbt upp och även jag men tiden innan är kroppen frostig och efteråt är det skönt med en stor kopp hett te.
Förstå mig rätt, jag älskar "min" studio. Vad jag behöver är att bli bättre på att planera mina besök, åtminstone när det är många minusgrader ute.
måndag 11 mars 2019
Med siktet inställt på nästa utmaning
Om två veckor ska jag och en kollega ha vår första workshop, det blir premiär för var och en av oss trots att min vän har undervisat och varit utbildad yogalärare i flera år.
Tidigt detta år blev jag tillfrågad om intresse fanns att göra någonting ihop med henne. Fanns ingen anledning att fundera, svaret var så självklart JA.
Vid ett par tillfällen har vi träffats och planerat. Bollat idéer och tankar. Kommit fram till tema och gemensam röd tråd.
Vi ska ha en workshop som går under arbetsnamnet Yin & Yang, det blir två 90 minuters klasser med fika och prat emellan. Min uppgift är att hålla i det avslutande yangelementet, en hatha vinyasa klass.
Vad vi hört så har anmälningar redan trillat in och om jag förstått saken rätt så kan hälften av platserna vara bokade. Med andra ord så pirrar det lite i magen. En ny och spännande erfarenhet närmar sig.
Jag har en klass att planera och om undertecknad är smart så borde denna uppgift prioriteras.
söndag 10 mars 2019
Då tänker huvudet "varför"?
Jag är lat av naturen men har en kropp som älskar att röra på sig. Sätts det på dansvänlig musik så rycker det i kroppen och jag kan inte sitta still, vilket brukar sluta med en genomsvettig Mia.
Om jag går och tränar händer samma sak, är instruktören pushig och passet bra så tar jag ut mig ordentligt. Vissa gånger (som igår) så att kräkkänslan är nära, för det finns mindre stopp när det jag gör är roligt.
Däremot kan jag ha svårare att driva på mig själv bara för att ... typ springa intervaller eller hoppa burpees när ingen är med eller ser.
Då tänker huvudet: "varför?"
Är motivationen och viljan inkopplad så gör jag det som är planerat (även om jag inte har lust) men för mig är det så oerhört mycket enklare när någon/flera peppar alternativt pushar.
Energin i rummet spelar roll. Och musiken, bra låtval med puls gör livet oerhört härligt, just då i stunden känner jag inte ens om det är jobbigt, kräkkänslan kan däremot infinna sig efteråt.
Hur lat jag än är så älskar min kropp att ta ut sig, att lämna träningslokalen genomsvettig med vetskapen att det finns en soffa att krascha i när jag ätit lite för DÅ får den vila.
lördag 9 mars 2019
Kreativiteten vill inte hänga med mig, den har gömt sig under en filt i ett hörn
Emellanåt fastnar jag på ställen där jag inte tänkt stanna så länge, vilket gör att uppgifter jag "borde" ta itu med inte hinns med. Undrar hur det kan bli så???
Vill jag inte? Brister i motivationen eller kan det vara så att idétorka smugit sig in? Svaren är olika från gång till gång. Nu handlade det kanske om att huvudet vill ta ledigt samtidigt som hjärnan viskade att planering är A och O.
Jag vet. Många gånger är det enda sättet att sätta sig ner med en penna och ett tomt papper. Inspirationen är noll, kreativiteten lurar i ett hörn, den har gömt sig under en filt och låtsas som att den inte finns. Så jag tvingar mig att börja skissa, på måfå. Vet kanske inte riktigt vart jag ska men någonstans på vägen så kommer kreativiteten att bli intresserad och då kryper den fram.
Jag har tre yogaklasser att planera till nästa vecka, en hatha vinyasa, en yin och en flygande. Den sista klassen är just nu den mest "krävande".
Jag har blivit erbjuden att vikariera under två veckor för min aeriallärare. Jätteroligt och spännande! Utmaningen för mig handlar om att jag inte helt och hållet kan överföra mina FLYoga kunskaper eller det kan jag visst MEN jag kan däremot inte planera lektionerna som jag skulle önska.
I aerial är gungan alltid i samma höjd, visst är det fysiskt möjligt att höja och sänka men under en 70 minuters lektion är det slöseri med tid eftersom det är jag som lärare som ställer in och hänger upp gungorna (för säkerhetens skull). I FLYoga involveras yogin på ett annat sätt, får själv höja och sänka under klassen vilket innebär att det är möjligt att flyga både högt och lågt.
Själva gungorna är dessutom olika, aerials variant är silkigare (trots 100% nylon) med dubbelt så mycket tyg medan materialet i FLYogans gungas mer liknar fallskärmstyg. Det är bara att gilla läget och planera för två fly high klasser.
Med andra ord innebär detta att jag nu avslutar min blogg och fortsätter med mina klassplaneringar, betar av en i taget.
Önskar dig en skön söndag!
fredag 8 mars 2019
MOD - SÅRBARHET
Dearing greatly as a woman entrepreneur var rubriken på gårdagens happening på Hera Hub. Min/vår kollega Kathleen Andersson de Miranda (som studerat professor Brené Browns gedigna arbete) höll en alltigenom lysande workshop.
Viktiga frågor lyftes och diskuterades. Massor av själv reflektion och kanske en del nya insikter? Lite aha och andra men ...
Hur mycket har egentligen hänt under det senaste århundradet? Pratar vi jämställdhet, inte mycket eller inom vissa områden och i några länder en hel del.
Det mesta av vad som pratades om är hur vi själva tacklar "livet". Vad är mod och vad betyder sårbarhet? För mig personligen är det två sidor av ett mynt, du kan inte var stark och modig om du inte samtidigt vågar visa dig sårbar (svag). Som yin & yang, natt och dag, den ena egenskapen behöver den andra för att överleva.
Men att ha modet att våga visa sig sårbar är som att klä av sig naken bland andra som får behålla sina kläder på.
Att våga hoppa när du är livrädd och tror att du ska dö.
Att vara modig kan betyda att våga be om hjälp - eller att kanske INTE be om vägledning, utan istället försöka stå på dina egna stapplande ben alldeles själv, allt handlar om vem DU är.
Vill vi genomgå en hållbar förändring eller vara kreativa så måste vi släppa in sårbarheten, inte stänga dörren om den. Vi behöver lära oss att acceptera, respektera och tycka om oss själva så vi kan stötta och älska andra.
Vem är din sanna supporter och vem är din största kritiker? Kanske båda finns inom dig? Eller inte?
Tack Kathleen och Hera Hub för en väldigt intressant förmiddag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
















