Tuppen Tyre lekte kurragömma mitt i påskfixet

Fyra dagar ledigt! Att bara vara, arbeta i trädgården, äta god mat och umgås. Att påsken dessutom bjuder på sommartemperaturer är bästa presenten.

Vad sägs om att bli bjuden på middag i sitt eget hem? Att ha en vän som packar väskan full och kommer hem till oss och kockar, som lagar mat till mig och mannen bara för att hon har ett hjärta av guld!

Dock lite solk i bägaren då jag inte kunde hitta Tuppen Ture, han som tidigare haft sin speciella plats (året om) men som när vi flyttade till huset fick bo i vår dalakista i väntan på rätt placering. Vår traditionsbärare och en av mina bästa vänners designade tupp. Totalt borta!? Jag letade, mannen letade, vi letade ... på möjliga och omöjliga ställen. Ingen Ture. Hade han rymt hemifrån?

Mitt i middagsstöket så HÖR min vän hur mannen hittat honom (på ett ställe som jag letat på, i kistan, kollade dock inte i botten). Ordningen återställd.

Kan livet bli bättre? Knappast. En bra dag avslutades ännu bättre, i glada vänners sällskap. Tid för uppdatering och skratt.

Idag är en ny dag, Påskafton ... dags att fortsätta njuta av livet. Bara vara. Yoga på altanen. Arbeta i trädgården. Äta mer god mat och kanske lite godis.

Önskar dig en ljuvlig lördag!

En kexchoklad är väl också godis?

Igår inleddes påsken och mannen viskade: "Det kommer påskkärringar! De har sett mig så vi kan inte låtsas att vi är borta ..."
"Har vi godis hemma?", undrade jag.
"Nä ... inte till påskkärringar," svarade mannen och skakade på huvudet.
"Ingenting?"
"Nä eller jag har en kexchoklad"
"Det har jag med", svarade jag.
Ingen av oss hade tänkt tanken att vi kunde få oinbjudna gäster. Vi brukar köpa in ett litet lager varje år, "ifall att" men just denna skärtorsdag hade vi inte ens handlat påskmat. Tanken har varit att dra på roadtrip men så kom värmen och vi har MASSOR att göra i trädgården. Planerna ändrades.

Dörrklockan ringde. Mannen räckte över sin kexchoklad och viskade att jag fick öppna, vilket jag gjorde. Utanför stod fyra små gummor och vid staketet deras mammor.

Jag sa som det var, att allt vi hade var en kexchoklad och ifall de ville ha den så var det deras. Skeptiska blickar mötte mig. Synade chokladkakan. Gummorna kollade in varandra och så plötsligt nickade den äldsta gumman. Vårt godis okeyades. Jag fick ett litet handmålat kort och gänget sin choklad.

Hade de hellre velat ha citroner? Morötter? Eller tomater? Kanske bananer?

Istället för lyktstolpe och ficklampor

Vi skulle köpa in några solcellslampor till trädgården ...

... det blev fler än några, det blev MÅNGA! Jag är oskyldig, min "bättre" hälft tog på sig uppgiften som inköpsansvarig och fyllde shoppingkorgen.

I vår trädgård lyser det större och mindre solar (när mörkret breder ut sig och natten närmar sig). Det är både vackert och stämningsfullt. Lagom.

Vi var rädda för "tivolikänsla", vilket passar på nöjesfält men mindre bra på den egna tomten.
Trädgården har fått upplysta "gångstigar", rabatt och damm. Mysfaktor likväl som praktisk och smart lösning för att se var vi sätter våra fötter. 😜

De häftigaste överraskningarna och de hemligaste ...

Igår skulle min pappa fyllt 88 år. En ålder som jag har svårt att föreställa honom i, för mig är han typ 40 år yngre ... så gammal som han var när cancern tog honom från oss. Min pappa, vår pappa. Morfar då och nu många år senare även farfar.

Om jag hade någon idol så var det min pappa (förutom fiktiva förebilder som Pippi, Dennis, George i Femböckerna och Modesty Blaise). Han var snäll, påhittig, oerhört kreativ, ambitiös OCH så älskade han mamma (hon som såg ut som en prinsessa/drottning). Det är viktigt att pappor verkligen respekterar och älskar sina respektive, inte minst för barnens skull. Vår pappa var en pionjär när det gällde jämställdhet och skapade tillsammans med mamma ett tryggt och tillåtande hem. Jag är så tacksam för den värdegrund de lät oss ärva.

Idag tänker jag lite extra på just pappa, han som muttrade när förste svärsonen nödvändigtvis måste fylla år samma dag! Undrar vad han tyckt om att dessutom dela den med Lejonkungen?

Det var aldrig tråkigt där pappa befann sig. Före jul var pappa det största barnet, med de häftigaste överraskningarna och de hemligaste julklapparna. Han var den som byggde snöigloos till hela kvarterets barn (inte bara oss) och som ofta gick med ett spjuveraktigt leende i mungipan.
Visst ställde han ofta krav men det gjorde att vi växte, lärde oss ta ansvar och förstå konsekvenser. Att slutföra det vi påbörjat, alltid göra vårt bästa och ständigt finnas för de som eventuellt behövde vår hjälp.

Varken mannen eller våra kids har fått möta denna grundtrygga personlighet, vilket alltid kommer att kännas sorgligt samtidigt som jag VET att pappa skulle varit stolt. Rakryggad skulle han sträcka lite extra på sig när han tänkte på något av sina fyra barn, sina barnbarn och alla respektive. Nu vakar han över oss uppe i sin himmel tillsammans med mamma och jag kan enbart inbilla mig hur mycket bus och vilka fester de bidrar med. Och massor med naturupplevelser, i form av fiske, skidåkning, vandringar eller enbart meditativ återhämtning på en sten eller kring en lägereld.

Du finns i mitt hjärta pappa, i våra hjärtan! Love you forever ❤️

Solglasögon på näsan hjälper inte mot allt

Wow! Fick sommarkänsla igår eftermiddag. Solen värmde och jag beslöt att göra min egen yogapraktik utomhus för första gången detta år. Barfota, i knälånga tights och T-shirt njöt jag av värmen.

Inga kalla vindar trots att natten bjudit på minusgrader och lämnat dammen med en tunn hinna is.

Helt ärligt var det nästan lite "för" varmt (har absolut inte kunnat gå barfota på vår trätrall tidigare i år). Jag är med andra ord "ovan".

Snacka om lycka att få yoga ute! Fågelkvitter. Grannar som rör sig på sina tomter och så jag på min blå matta.

Kan det verkligen vara så att jag delvis kan flytta ut min egen praktik? Kanske någon dag?

Stannade därefter kvar i solen för att göra lite skriv och planerings arbete, vilket gav mig en dåsighet som jag inte alls var beredd på ... återigen ovan.

Lätt att vara efterklok men jag borde haft något på huvudet!? Solglasögon på näsan hjälper inte mot allt.

Fira? Nä, vi väntar en månad

Idag för exakt ett år sedan opererades mannen för brusten blindtarm, vem hade då trott att vårt liv skulle påverkas så mycket, inte vi i alla fall.

Jag arbetade och pluggade till yogalärare samtidigt som vi var mitt uppe i "flyttpackande". Den lägenhet som varit vårt hem under 7 år skulle säljas och vi såg fram emot att flytta till huset (vi nu bor i). Varje sekund och minut var planerad och vi räknade ner dagarna.

En brusten blindtarm som följdes av svåra komplikationer, det är knappast något att fira ...

Däremot kan vi snart uppmärksamma att vi bott i vårt hus ett år, om exakt en månad. I maj firar vi flytten och skålar i bubbel.

Vad jag kan tacka livet.nu för är möjligheten jag tog (och fick). Jag vågade släppa det trygga (säga upp min fasta tjänst) och ge mig ut på en resa, testa en ny livssituation som egen företagare, som yogalärare.

Just nu är jag precis där jag vill vara, visst allt kan bli ekonomiskt tryggare men var sak har sin tid, ett steg i taget fungerar bra för mig.

Hade varit lättare med motorsåg

Alltså vi har SJU fruktträd! Ingen chans att jag hinner beskära alla innan det är för sent. Är fortfarande inne på träd nummer 1 och har cirka 1/4 kvar. Det är toppskott som ska kapas (typ en miljon 😜) och när jag ändå håller på så sågar jag av grenar för att lufta ur kronan. Jag känner mig nöjd om det inte vore för att det tar alldeles för lång tid.

Hade varit lättare med motorsåg ...

Jag hänger på stegen, klättrar i trädet och står vid enstaka tillfällen under grenverket och friserar. En sekatör i bakfickan och grensåg i handen.

Igår blåste det inte som sist men det fina sågspånet lade sig som en tunn hinna över hela mig och musklerna runt höger skulderblad kommer att reagera. Har därför duschat  noga, noga och senare bett mannen smörja in ryggen med mycket Tigerbalsam, kan i alla fall inte bli sämre.

Tillbaka till antalet fruktträd, jag kommer att vara nöjd om jag hinner med tre. Resten får vänta till i höst. Tänker inte slita ut mig, är ännu inte heltidsanställd trädgårdsmästare. Rensade dessutom tvättstugans avloppsbrunn igår (riktigt ofräscht) så någon måtta på kroppsarbete får det vara. Helg innebär ju också återhämtning.

Ha en skön söndag!