Igår inleddes påsken och mannen viskade: "Det kommer påskkärringar! De har sett mig så vi kan inte låtsas att vi är borta ..."
"Har vi godis hemma?", undrade jag.
"Nä ... inte till påskkärringar," svarade mannen och skakade på huvudet.
"Ingenting?"
"Nä eller jag har en kexchoklad"
"Det har jag med", svarade jag.
Ingen av oss hade tänkt tanken att vi kunde få oinbjudna gäster. Vi brukar köpa in ett litet lager varje år, "ifall att" men just denna skärtorsdag hade vi inte ens handlat påskmat. Tanken har varit att dra på roadtrip men så kom värmen och vi har MASSOR att göra i trädgården. Planerna ändrades.
Dörrklockan ringde. Mannen räckte över sin kexchoklad och viskade att jag fick öppna, vilket jag gjorde. Utanför stod fyra små gummor och vid staketet deras mammor.
Jag sa som det var, att allt vi hade var en kexchoklad och ifall de ville ha den så var det deras. Skeptiska blickar mötte mig. Synade chokladkakan. Gummorna kollade in varandra och så plötsligt nickade den äldsta gumman. Vårt godis okeyades. Jag fick ett litet handmålat kort och gänget sin choklad.
Hade de hellre velat ha citroner? Morötter? Eller tomater? Kanske bananer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar