Positiv energi sprider bra vibrationer

Förra veckan skrev jag om en inställd workshop, få anmälningar och enstaka elever på klasser, det tänker jag inte göra idag.

Igår på min ordinarie kvällsklass så dök både de ordinarie, nybörjare och gamla bekanta upp. Salen fylldes av positiv energi och klassen blev riktigt lyckad. Jag njöt av varje sekund.

Det var härligt att träffa de tidigare yogisarna som av olika anledningar uteblivit. Livet är ständigt föränderligt, emellanåt skiljs vi åt för att eventuellt återförenas vid ett annat tillfälle, som igår.

De tvivel runt min egen roll som yogalärare, de som knackar på när eleverna blir få, försvinner och jag känner mig trygg. En varm våg av kärlek sprider sig i kroppen som då helst vill hoppa och studsa av glädje.

Det där tvivlet kan gärna få checka ut, ge sig av och försvinna. Det gör inget gott, skapar enbart frågetecken och oreda ... jag som gillar ordning.

Helt ärligt är jag alltid förberedd (planerade klasser) och har efter (snart) två terminers undervisande landat på mina fötter. Livet känns "rätt", jag är på den plats jag vill vara.

Skulle kunna sammanfatta känslan med ett ord: TACKSAMHET

Följa mig till sängen, hålla mig i handen och gå på repeat i drömmen

En dag hemma fylld med planering och förberedelser inför denna veckas yogaklasser. Tre olika klasser skulle tänkas igenom, sekvenseras, testas, skrivas ner och memoreras.

Testas på mattan för att landa i kroppen, det tog nästan hela dagen.

Jag vet att min hatha vinyasa kommer att följa med mig till sängen, hålla mig i handen och gå på repeat i drömmen ... det brukar vara så.

Denna vecka har jag en premiär att bjuda på! Var annan vecka från och med denna så kommer jag att hålla och leda en morgonklass på Hera Hub (mitt favvoplace). Det ska helt ärligt bli grymt att få ge tillbaka till alla dessa grymma kvinnor som blivit mina kollegor/vänner. De som ständigt bjussat generöst med sina kunskaper och som jag är sååå imponerad av.

Skulle du vilja vara med så hör av dig! Finns det hjärterum så finns det stjärterum, ALLT (eller i alla fall det mesta) går att lösa.

Skapa ordning efter kaos

Idag hoppas vi att livet, ja eller snarare hemmet får chans att återgå till sitt harmoniska jag. Att diska i badrummet kan vara spännande inledningsvis, som att skapa ett miniäventyr i vardagen men sen försvinner det roliga.

Allt är så mycket enklare när var sak får vara på sin plats.

Jag hänger hemma idag, för att vara behjälplig när snickarna ska slutföra sitt uppdrag. Mannen har frågat om jag har möjlighet att arbeta hemifrån och eftersom jag inte har någon morgonklass idag så är det inga problem.

Är beredd på en hel del städuppgifter, torka av, torka rent, dammsuga, plocka ... för att senare bära lådor och köksprylar så vi kan återställa ordningen. Låta var sak hitta hem. Skapa ordning efter kaos.

Diska i badrummet

När du löser detta så vaknar jag upp efter en "partydanskväll", sådana som jag fullkomligt älskar, att få ge mig hän och ge järnet på dansgolvet. Gå in i mig själv, in i bubblan och vara fullständigt närvarande i nuet. Dansa!

Dagens blogg ska inte handla om detta utan om vår något annorlunda fredagkväll. Efter lunch dök snickare upp, de ska hjälpa oss att montera den nya bänkskivan ( sitter ihop med spishällen) samt byta ut en del vitvaror. Eftersom de kom sent så hann de inte klart ... fortsätter på måndag.

De åkte kl 16 och lämnade oss utan möjlighet att laga mat då både spishäll och ugn monterats bort. Mannen som tänkte till föreslog att vi skulle köpa hem sushi vilket var tur, vår elektriker dök upp först ett par timmar senare.

Sen blev allt fel! Inte elektrikern, han gjorde verkligen ALLT han kunde. Upptäckte däremot grava fel bakom apparaterna, till exempel faser som var sammankopplade och genererade alldeles för många volt. Vidare insåg vi att något kopplingsschema inte finns, alla knappar är omärkta vilket innebar att detektivarbete behövde genomföras.

När micron först kopplades ut och sen sattes på igen så small det. Lejonkungen som var mitt uppe i ett nätbaserat game blev abrupt avbruten. Elen dog.

Elektrikern som redan var sen till sin romantiska middag med frun på Burger King fick ställa in. Det letades säkringar och elskåp, både inomhus och i grannskapet. Stearinljus tändes och jag och Lejonkungen spelade kort.

Timmarna gick och vår trevlige elektriker blev svettigare och svettigare. Han ville inte ge sig förrän problemet löst sig. Mannen föreslog att han skulle åka hem till familjen och sen återvända för att avsluta morgonen efter. Vi var alla trötta men vår elektriker var envis, han ville inte lämna oss strömlösa. Till slut fick han dock ge sig och lämna oss. Vi kröp då till sängs, övertrötta.

Vårt hem är en byggarbetsplats. Det är en konst att diska i badrummet. En gammal micro står på golvet i matrummet. Kastruller överallt ...

Igår kom elektrikern tillbaka och kunde avsluta sitt jobb. Pust. På måndag kväll (efter det att snickarna varit här) hoppas vi på ordning igen.

Tyvärr för oss så kommer fakturan att bli mycket saftigare än vi räknat med ...

Jaha, då är vi här igen ... osams

Nä, inte jag och mannen, inte heller jag och Lejonkungen. Ingen annan människa är inblandad, det är min mage som är tvärförbannad på mig. Eller är det kanske mina tarmar?

Kaffe. För mycket. Att jag aldrig lär mig!?

Tog en espresso efter lunch som jag brukar med Lejonkungen och sen kom smärtan. Antagligen mer magsårsvarning än något annat. Som om kaffet fräter inifrån.

Jag tog en garviscon tablett och gjorde mig redo för trädgårdsarbete, rensa ogräs och gräva upp en stor humleplanta med rötter i samma storlek som min handled. Att sitta på huk och emellanåt resa på sig irriterade mitt mellangärde och jag insåg att det klokaste varit att gå in och vila.

Gjorde jag det? Nej.

Att gräva var heller inte den bästa uppgiften men humlen har behövt komma upp länge, för att flyttas till ett mer lämpligt ställe. Igår hade jag avsatt tid. Något sammanbiten slutförde jag mitt arbete och vattnade de flyttade plantorna sen vilade jag.

Nu är det kaffeförbud ett tag framöver. Kroppen får bestämma, jag lovar att lyssna. Min plan är att vi ska bli bästa vänner igen.

Det här att hålla sig flytande

Igår skrev jag om en inställd Masterclass som jag längtat efter, idag kommer inlägget att handla om mig. På ett sätt så lyfts vissa frågeställningar av mina axlar i och med vetskapen att en erkänd och oerhört skicklig yogalärare inte får fler anmälda än tre till ett väl marknadsförd event!?! Hur kan detta vara möjligt? Finns antagligen lika många svar som frågor.

De senaste veckorna har jag märkt hur antalet yogisar dalat på mina klasser och inte enbart mina, de flesta lärare har färre än de brukar ha. Visst, det är maj men vädret är inte längre sommarvarmt. En annan anledning är att det närmar sig slutet av en termin, folk har massor att göra. Det nalkas student, avslutningar och semester. Ytterligare en anledning kan vara ekonomi samt att det nu är länge sedan eventuella nyårslöften gavs.

Självklart kan antalet yogisar bero på mitt sätt att hålla och leda en yogaklass. Jag är fortfarande en rookie, har inte ens undervisat i ett år men tack och lov viskar en inre röst att det mesta inte handlar om mig utan om yttre omständigheter.

Jag är i den fas att jag just nu presenterar och bygger upp mig/mitt varumärke, sånt tar tid. En annan faktor är att morgonklasser inte ger lika mycket gratisreklam som kvällsklasser, många är för trötta eller bekväma för att ta sig iväg.

Med andra ord är allt som det är. Jag stretar på. Vill inte glida på något bananskal. Vet att det enbart är hårt arbete som lönar sig (i längden). Så när jag kommer hem och meddelar att det kom tre yogisar på min klass så vänder mannen på tänket och säger att det är bra.

De som kommer är närvarande i stort sätt varje vecka, de är nöjda. På en studio undrar flera stycken ifall jag kommer att ha även kvällsklass i höst (de som inte har möjlighet att komma på morgonen) men svaret är nej, så dessa yogisar får vända sig till mina duktiga kollegor.

Att längta ... förgäves

Jag har länge gått och sett fram emot en Masterclass på en av stadens studios, en av de jag har egna klasser på. Kommande söndag skulle eventet blivit av.

Som jag längtat! Bokat plats och betalat.

Vet att jag behöver bli bättre på att själv hinna vara elev, det som jag verkligen älskar men som jag på sista tiden inte riktigt hunnit med. Så när en lärare som jag beundrar och som får mig att flytta fram mina egna gränser presenteras som gästlärare så blockar jag direkt tid i kalendern så att ingenting annat ska störa.

Igår fick jag besked att vi varit för få ...

Hur kan detta vara möjligt? Information har gått ut i god tid men tydligen har detta inte spelat någon roll. Vet de yogisar som är aktiva nu på studion vem som skulle kommit? Vet de vad de faktiskt missar?

Så oerhört tråkigt. Visst jag har längtat och ibland blir det inte som jag tror eller önskar men just nu tycker jag mest synd om studion och den gästlärare som förberett denna Masterclass.

Jag missar visserligen välbehövlig träning och guidning i min yogapraktik men överlever, det kommer nya chanser.