Ett steg i taget

Äntligen blev det av ... igen. I början av juni kom jag ut på en löprunda ... eller var det i maj? Minns inte, vilket just nu inte spelar någon roll.

Igår drog jag på mig löparskorna efter min vanliga morgonyogapraktik och tog en runda i skogen. Min första tanke var att springa två varv. En runda är inte ens en halvmil ...

Men något har hänt med mig!? För några år sedan skulle jag ha sprungit 8-10 km på en gång och sedan känt av knät efter första rundan. Idag tänker jag annorlunda, är snällare mot mig själv. Visst kan jag pressa mig runt men till vems lycka? Målet är inte prestation, syftet är hållbarhet och en god hälsa.

Finns ingen anledning att bryta ner kroppen när jag kan bygga den. Så nu är måttot ett steg i taget, jag kommer snart att kunna springa en mil om det nu är det jag vill?

Idag handlar träning mer om lust och motivation, att njuta på vägen eller åtminstone efteråt. Så oavsett hur många km det blev igår under de 20 minuter som jag sprang så spelar det mindre roll. Lusten att löpa igen väcktes och jag längtar redan ut på stigarna igen.

Som att spola tillbaka tiden

Det blev ingen resa till solen, i alla fall inte nu och så kan det vara. Trist men vi överlever. Kanske kommer vi iväg senare i sommar, kanske gör vi inte det?

Istället fick vår trädgård lite omvårdnad. Gräset klipptes och ogräs rensades bort. Blev osams med traktens myror då jag omedvetet förstörde deras bon. Hur ska jag kunna veta när gruset är platt utanför planket? Förstod först när jag såg alla ägg blottas samt myllret av invånare i kolonin. Plötsligt hade jag myror över allt.

Dammen blev uppfräschad och vildvinet tuktat. Vår enorma luktärt/ros spaljé/växtstöd, hade gett vika för tyngden av blommor och vält åt ena hållet. Ett hav av vilda blommor flödade ut över stenarna. Efter en del arbete är de återigen samlade och någolunda strukturerade.

Hann faktiskt hänga vid poolen en stund vilket jag längtat efter under de senaste regniga dagarna.

Mannen har fixat så att de filmer (vi tog med filmkamera efter det att vi gifte oss fram till att kidsen var mellan åtta och sex år) återigen går att kolla på. Gårdagen blev därför en familjefilmkväll.

Hur underbart är det inte att påminnas om hur små grabbarna varit, se deras personligheter växa samt hur vi själva såg ut när vi var betydligt yngre.

Nostalgi och historia, vår historia.

I sista minuten?

Det här att boka resa har sina utmaningar. Bara att veta VART vi vill åka kan vara värt att fundera över innan själva sökandet startar? Om svaret är till sol och bad så godkänner få sökningssajter det.

Så hur gör de som kan?

Vi testade alla kända och okända reseguider för att enkelt och snabbt hitta något som passar men det var som att vi trasslade in oss själva.

NÄR vi önskar resa kunde vi enas om samt HUR men destinationen spelar egentligen mindre roll, det är framför allt budgeten som styr samt våra (i dagsläget) ekonomiska förutsättningar. Längden på frånvaron hemifrån var också glasklar.

Destination? Tja, den beror väl på prisläget!?

Vi kollade "sista minuten" men det gav ytterst lite och priserna var oftast skrattretande höga. VAR hittar de som "kan" sina billiga resor?

En resa som bokas dagarna innan eller dagen innan borde i rimlighetens namn kunna räknas som en "sista minuten" resa men då borde också priset sjunkit ordentligt ... eller???

Efter att ha googlat, letat och scrollat så beslöt vi att pausa, ha lite is i magen och hoppas på bättre tur i morgon. Då när vi är en alternativt två dagar ifrån vår önskade avresa. Håll tummarna!

Fortsättning följer ...

Bikini ...

Idag är det tydligen internationella bikinidagen. Känns som jag bangar på den dresskoden. Temperaturmässigt föredrar jag lite mer tyg, värmande plagg hellre än just bikini. Säger bara att gårdagens 14 grader bjuder in till jeans inte badkläder. Så just nu: hellre skyla än visa hud.

Men ...

Snart kanske jag drar på den tvådelade strand outfiten igen? Senare idag ska det planeras eventuell sista minuten resa. En veckas äventyr lockar, inte för att jag egentligen har råd utan för att ladda batteriet tillsammans med en kär vän.

Miljöombyte. Vila. Yoga. Äta. Upptäcka. Utforska. Planera. Samtala.

Låter som ljuv musik i mina öron och en veckas semester, det är jag värd. Mannen uppskattar att slippa åka till värme och sol så han ger tummen upp.

Vi får väl se vilka resor som erbjuds och om vi kommer iväg? Jag har i alla fall ordnat vikarie så förutsättningarna är de bästa. Ett önskvärt äventyr är Albanien. Har velat åka dit sedan gränserna öppnades, ja faktiskt sedan jag läste Tintin & hajsjön (för typ tusen år sedan).

Om det är meningen att det ska bli en resa så kommer vi att hitta en som tilltalar oss, det blir som det blir! Spännande. Fortsättning följer ...

Kram!

När det jobbigaste momentet är att vrida på huvudet

Vissa dagar blir kroppen mer ompysslad än andra, så är det bara.

Igår ägnade jag en stor del, vi kan säga hela, förmiddagen åt att ligga på en massagemadrass. Jag fick underbar och hälsosam knådning och stretch av hela kroppen. Det jobbigaste för mig brukar vara att vrida på huvudet ... och så var det även igår.

Låter antagligen knäppt men seriöst så ÄR det jobbigt att vrida huvudet, känns som det väger bly. Vet inte varför det är så just på massagemadrassen? Intressant då min rörliga kropp är stark i många lägen.

Efter 90 minuters behandling så mådde jag som en prinsessa.

Men varför sluta att ge kroppen vad den mår bra av? En 120 minuter lång Masterclass i yoga med framåtfällningar som tema kändes härligt att ha inplanerat. Få vara elev och landa i sig själv. Ta en paus ifrån undervisning och istället få möjlighet att skaffa ny inspiration, vilket jag fick.

Kanske kommer jag att bjuda på någon variant under framtida klasser? Den som lever får se ;)

När autopiloten går på kafferast

Om du tycker att livet går på slentrian och känns lite grått och trist så kanske du skulle hänga med mig en dag?!

Oftast är jag lugn och har full koll men så vissa dagar, vissa stunder så bara händer det saker. Jag är i mig själv, missar en detalj och plötsligt så hamnar jag mitt i ett vardagsäventyr. Så var det igår.

Ute regnade det. Min plan var att gå till Hera Hub, arbeta lite och senare åka hem med mannen. Trodde jag skulle hinna promenera i det uppehåll som infann sig mellan frukost och avfärd men icke sa Nicke. Precis när jag var redo att ge mig iväg så meddelade mannen att det ösregnade. Okey, stövlarna satt redan på fötterna men regnjackan behövde plockas fram och sättas på. Ryggsäcken lät jag hänga under kappan och paraplyet tog jag i handen.

Det är mysigt att gå när det regnar. Tycker jag. Eftersom dropparna föll snett framifrån så vinklade jag paraplyet och strosade framåt. Upptäckte att jag svängt av fel cykelväg, den som är snäppet före den jag alltid tar. Inga problem tänkte jag som vet hur kompassen i mitt huvud fungerar. Bara att hålla till höger så kommer jag in på rätt väg.

Trodde jag ... Såg inte så bra framåt på grund av paraplyet. Visade sig att min inre kompass styrt in på cykelvägen bredvid vägen som bussen kör, inte fel men heller inte den väg jag önskade gå. Mindes att jag sett en närliggande byggnads baksida från cykelvägen och tänkte att den rätta vägen borde ligga precis bakom.

Kompassen i huvudet visste riktningen men HÄR hade jag aldrig gått tidigare och hade egentligen ingen aning om HUR jag skulle ta mig till cykelvägen annat än att jag valde att följa magkänslan, för det var väl bara att gå runt!?

Hmn ...

Inte riktigt. Jag var typ vilse men samtidigt inte eftersom kompassen i huvudet visade vägen. För att slippa gå i cirkel korsade jag ett fält (tack att jag hade höga stövlar) och följde stigar jag inte visste att de fanns. Jag kom ut på ytterligare en cykelväg, den jag inte brukar ta eftersom den går längs en större väg och valde att fortsätta min promenad på detta sätt. Nu var jag rätt men samtidigt fel eller inte fel bara senare. Min sträcka hade blivit betydligt längre och jag något blötare än jag tänkt men fram kom jag!

Livet blir roligare och intressantare med vardagsäventyr, se bara till att du har tidsmarginal!

Jag lovar att jag ska, så fort jag kan

Möte på banken tillsammans med mannen. Vi skulle prata pensionssparande. Viktigt men mindre kul.
Vår kontaktperson började med att titta på mannens siffror och hur pensionen påverkas beroende på hur tidigt han väljer att sluta arbeta. För en man som arbetat 100% i stort sätt hela sitt liv ser siffrorna ut på ett sätt, speciellt om du har en okey inkomst.

Så var det min tur ...
Sa till bankpersonalen att "vi nog inte ville kolla" och så skrattade jag. Utan att ha full kontroll så var det enkelt att lista ut att mina siffror borde vara betydligt lägre än mannens.

1. Jag har arbetat 50% under alla år som våra grabbar gick i skolan
2. När jag väl kunde gå upp i tid så bytte jag arbete och fick en Handelslön, say no more
3. Sa upp mig från min fasta inkomst (för andra gången, första = skolan) för att följa mitt hjärta
4. Jag har haft typ 0 kr i inkomst detta år som egen företagare
5. Behöver du fler förklaringar???

Nä mina siffror blev ingen glad över! 

Jag har pensions sparat (sedan jag började arbeta) och gör fortfarande men för att nå upp i mannens nivå så borde jag spara minst tre gånger så mycket. I dagsläget är detta inte möjligt, inte med min obefintliga inkomst. Men jag lovar att jag ska, så fort jag kan!

Alltså hur tråkigt och svårt är det med detta dilemma: vad, hur, när och om. Jag fattar skrämmande lite, inte för att matten är för svår utan för att jag i grunden är ointresserad. Borde inte vara det men så är läget. Jag vet inte hur jag ska ta mig fram eller bete mig i denna snåriga, leriga och onödigt knöliga sörja. Det är för mycket att hålla reda på, för krångligt sätt att göra allt på och för många val som är möjliga att ta.

Just idag förstår jag varför människor (tidigare) gömde pengar i madrassen eller grävde ned skatter. De visste vad de hade och hur stor summan var. Enkel matematik.