Jag lovar att jag ska, så fort jag kan

Möte på banken tillsammans med mannen. Vi skulle prata pensionssparande. Viktigt men mindre kul.
Vår kontaktperson började med att titta på mannens siffror och hur pensionen påverkas beroende på hur tidigt han väljer att sluta arbeta. För en man som arbetat 100% i stort sätt hela sitt liv ser siffrorna ut på ett sätt, speciellt om du har en okey inkomst.

Så var det min tur ...
Sa till bankpersonalen att "vi nog inte ville kolla" och så skrattade jag. Utan att ha full kontroll så var det enkelt att lista ut att mina siffror borde vara betydligt lägre än mannens.

1. Jag har arbetat 50% under alla år som våra grabbar gick i skolan
2. När jag väl kunde gå upp i tid så bytte jag arbete och fick en Handelslön, say no more
3. Sa upp mig från min fasta inkomst (för andra gången, första = skolan) för att följa mitt hjärta
4. Jag har haft typ 0 kr i inkomst detta år som egen företagare
5. Behöver du fler förklaringar???

Nä mina siffror blev ingen glad över! 

Jag har pensions sparat (sedan jag började arbeta) och gör fortfarande men för att nå upp i mannens nivå så borde jag spara minst tre gånger så mycket. I dagsläget är detta inte möjligt, inte med min obefintliga inkomst. Men jag lovar att jag ska, så fort jag kan!

Alltså hur tråkigt och svårt är det med detta dilemma: vad, hur, när och om. Jag fattar skrämmande lite, inte för att matten är för svår utan för att jag i grunden är ointresserad. Borde inte vara det men så är läget. Jag vet inte hur jag ska ta mig fram eller bete mig i denna snåriga, leriga och onödigt knöliga sörja. Det är för mycket att hålla reda på, för krångligt sätt att göra allt på och för många val som är möjliga att ta.

Just idag förstår jag varför människor (tidigare) gömde pengar i madrassen eller grävde ned skatter. De visste vad de hade och hur stor summan var. Enkel matematik.