Ett steg i taget

Äntligen blev det av ... igen. I början av juni kom jag ut på en löprunda ... eller var det i maj? Minns inte, vilket just nu inte spelar någon roll.

Igår drog jag på mig löparskorna efter min vanliga morgonyogapraktik och tog en runda i skogen. Min första tanke var att springa två varv. En runda är inte ens en halvmil ...

Men något har hänt med mig!? För några år sedan skulle jag ha sprungit 8-10 km på en gång och sedan känt av knät efter första rundan. Idag tänker jag annorlunda, är snällare mot mig själv. Visst kan jag pressa mig runt men till vems lycka? Målet är inte prestation, syftet är hållbarhet och en god hälsa.

Finns ingen anledning att bryta ner kroppen när jag kan bygga den. Så nu är måttot ett steg i taget, jag kommer snart att kunna springa en mil om det nu är det jag vill?

Idag handlar träning mer om lust och motivation, att njuta på vägen eller åtminstone efteråt. Så oavsett hur många km det blev igår under de 20 minuter som jag sprang så spelar det mindre roll. Lusten att löpa igen väcktes och jag längtar redan ut på stigarna igen.