Nattgästen som återkommer

Vi har ett rådjur som smyger omkring i trädgården de timmar när husen och dess människor sover. Katterna vet. I början av förra veckan, innan en av mina tidiga morgonklasser så sprang Audrey från matskålen och hoppade upp i fönstret. Hon tittade på någonting. Jag ställde mig bredvid och såg hur ett rådjur bökade i vår stora rabatt, letade mat. 

Mannen har också vetat, han har sett fotspår i snön. Så under helgen upptäckte han var vår gäst ligger. Ett område bredvid lekstugan är upptrampat och visar tydliga spår av att någon vilat där. Skyddad av grannens stora segelbåt på andra sidan staketet och vårt lilla hus så syns rådjuret enbart från våra rumsfönster. Den nattliga gästen kommer från skogen, via grannarnas tomter och tar sig till oss via öppningar i häckar. Ganska coolt.

När vi bodde i vårt stora hus på landet så fanns det en hind vilken återkom varje år och som sov alldeles bakom vår tomt, i gränsområdet mellan skogen, diket och tomten. Det rådjuret delade vi både grönsaksland och tulpanlökar med ...

Kan vår nya gäst hitta lite att äta i den bistra vinterkylan så var så god, vi delar med oss. Det värsta som kan hända är att jag får plantera nya lökar.

En "bara vara" dag

Om fredagar är en av mina favoritdagar så är söndagar en annan. Den sista står för vila och att göra så lite som möjligt, "bara vara". Om jag ska vara trendig så kan vi benämna det: mindful

Vakna senare, äta längre frukost, softa. Hänga med mannen ( ja du märker antagligen vart jag är på väg). Ingen stress utan mer närvaro.

Idag ÄR det söndag, en sån där skön "göra så lite som möjligt dag". Planen är att träna före lunch men sen får vi se vad som händer?

Matlagning, fika, skogspromenad och kanske film, det jag/vi har lust med. Önskar dig en bra dag så du kan ladda batteriet inför nästa vecka.

 

Inga kunder = disco!

Jag trodda tidigare att jag var klar med butiksarbete, att det inte längre är min grej i alla fall inte om det känns kommersiellt och omotiverat. 

Så fick jag frågan om jag ville arbeta extra på ett av mina gamla jobb och sa ja utan att blinka. De kläder som säljs är svenskdesignade, dyra och med bra kvalitet. Ett märke som inte står för överkonsumtion utan som tillverkar kläder för att de ska hålla länge. Stilen är klassisk och hållbar oavsett trend.

Även om jag inte är den typiska kunden, snarare långt ifrån så kan jag uppskatta de vackra detaljerna och hantverket bakom. Hållbart mode utan slit och släng, den typen av design som min/vår mamma bar. Klassiskt och stilrent. Snyggt.

Min första fredagseftermiddag i butiken är avklarad. Inte så många kunder men ändå en bock i kanten för min återkomst. I brist på besök dansade jag loss inne i butiken, till radions utval av låtar, måste ju hitta på något! Och skulle förbipassagerande uppmärksamma mina discomoves so what. Kanske kan jag få dem att le eller ännu bättre att hälsa på mig inne i butiken för att kolla in sortimentet.

Hur gick premiären? Jo tack skapligt. Det var när jag skulle stänga som dubbeldörrarna in till grannen bredvid hakade upp sig. Jag kunde inte rubba skjutdörren av glas. Ringde min chef som försökte vägleda mig men inte lyckades. Så dök en av de andra butiksanställda i grannskapet upp och föreslog att jag skulle testa att lyfta dörren. Bingo! Kunde stänga och låsa alla dörrar samt logga ut ur kassan efter avslut.

Nu tar jag helg! Eller rättelse: först förmiddagens yinklass och sen helg.

Vaddå, kasta in handduken? Aldrig!

Igår när jag skulle träna inledde instruktören med att berätta om sin döda telefon och hur hon på precis ALLa sätt försökt fixa musik till passet. Ingenting lyckades, de lugna låtarna speedades upp och de snabba saktades ner. För att göra historien kort så hade hon nyss laddat ner några låtar. Det hon behövde göra var att improvisera och under passets gång "hitta på". Alla på plats okeyade och vi satte igång.

Heja instruktören! Åh vad jag gillar när mattan rycks bort och närvaron tar över, förmågan att vara kreativ sätts på prov och allt handlar om att kunna skapa i stunden.

Träningstimmen blev tuff och musklerna kommer att reagera. Bland annat skulle halva gänget stå i plankan så länge vi orkade och sen varva med upphopp under fem minuter. Samtidigt skulle resten göra burpees /sitta i låg intensiv squat. Jag var då i plankgänget. (Till saken hör att jag redan hållit en låg squat ett par minuter som belöning för snabba armhävningar, mina ben var lite möra) Nåja. Planka och upphopp. "Håll plankan så länge du orkar!" hojtade instruktören.

"Men ... om jag står alla fem minuter slipper jag göra upphopp!", tänkte jag och funderade på de burpees som skulle komma senare. Mindes min plankutmaning och de lååånga 5 minuterna.

Sagt och gjort. Upp i plankan. Folk runt ikring gjorde upphopp och stod i planka om vartannat. Själv fokuserade jag. Det borde gå. Eller? Då anlände tröttheten. "Två minuter", hojtade instruktören.

"Va??? Inte längre", tänkte jag. Det här skulle bli tufft, tre minuter kvar men än tänkte jag inte kasta in handduken. Beslöt att stå så länge det var möjligt. Runt mig fortsatte de andra att studsa upp och ner. Själv vände jag blicken inåt. Andades. Hörde siffran 1,5 minut och fick ny energi. Jag klarade det! Igen.

Passet var grymt bra men varje gång vi uppmanades att ställa oss i planka igen (mellan andra övningar) så viskade mitt huvud att 5 minuter minsann räcker ...

Vill verkligen tacka den ledare som gjorde något bra av ingenting. Som sköt från höften och träffade mitt i prick. Träningsvärken får vi gratis, det var i alla fall vad hon sa.

Nordanvind och regnbåge

Snökristaller som glittrar i regnbågens alla färger. Solen som långsamt stiger bakom lätta slöjmoln samtidigt som snöflingor singlar ner från himlen, nästan obemärkta eftersom de ljudlöst och stilla dansar i vinden med "Corona utmätt avstånd".

Obeskrivligt vackert att se, hänförande. Mina ögon återvänder om och om igen till solen, ibland leker den kurragömma och ibland visar den sig i all sin prakt. Om det inte vore för nordanvinden så skulle allt vara perfekt, det är visserligen kallt men med rätt kläder så känner jag inte kylan ... förutom i ansiktet.

Kinderna är rosigt röda och när vinden tar i drar jag huvan över huvudet för att skapa en skyddande luftficka. Benen rör sig framåt, precis som kroppen men huvudet vilar. De promenader jag tar har ofta blivit meditativa. Jag bara är, går på autopilot. Så skönt!

Just igår skapades magi på mer än ett sätt, förutom solen som strålade, snöflingorna som dansade och vinden som ven så syntes regnbågen. Ja, du läste rätt. Wow! Inte hela och inte starkt men dock en bit färgskimrande regnbåge, en onsdagsmorgon i februari. Riktigt coolt.

Vad gjorde du igår?

Vissa arbetsdagar hamnar fokus eller egentligen borde jag skriva tid på annat än vad som är tänkt. I min planering så ingår inte "snö" men när den faller så påverkar den allt. Bron ska sopas av, liksom bilen och rutor skrapas från is.

Under gårdagen kändes det som att sopandet blev till ett mantra.

• Kl 06:00    sopa bro, kasta in morgontidningen genom dörren utan att läsa den, sopa av bilen och skrapa rutor för att därefter köra till studion.
• Kl 08:15   återigen sopa bil, då snön fallit under hela min morgonklass
• Kl 08:30   parkerar för att handla men inser att jag glömt plånboken hemma.  
• Kl 08:40   sopar bro, hämtar plånbok och åker tillbaka till affären
• Kl 09:30   sopar bro igen och bil, bär in varor. Landar hemma för lite administrativt arbete
• Kl 10:30   sopar bro och bil samt skrapar rutor. Åker tillbaka till studio för lunchklass samt möte
• Kl 14:10   sopar av bil samt skrapar rutor och kör hem
• Kl 14:30   sopar bro vid ankomst
• Kl 15:30   sopar bro innan promenad och sen efter
• Kl 18:50   sopar bor innan jag går för att träna
• Kl 20:30   sopar bro efter träning

Missförstå mig rätt, jag har ingenting emot att sopa av vare sig bil eller bro men när det behöver göras varje gång jag lämnar hemmet och dessutom tar en stund så blir upplevelsen:

"Vad gjorde du igår?"

"Sopade bron."

Vad gjorde DU igår? 

Sopade du också? 

Eller bor du så att du slipper?

Februaritankar

Snökristaller, kyla och solsken. Jag önskade mig en vit vinter och YES vad den anlände! Bitande, knastrande och bländande, februari månad i all sin prakt. Lusten att kliva ut genom dörren och vistas i vinterlandskapet är tillbaka efter månader av 50 nyanser av grått, mulet och mörkt. 

"Det finns inget dåligt väder", sa pappa, "bara dåliga kläder."

Sant, så jag bylsar på mig, lager på lager. Startar dagen med långpromenad eller löpning (om det inte är så att en morgonklass i yoga står på schemat). Njuter! Väl hemma igen med en stor värmande kopp te är jag redo att kicka igång arbetsdagen.

Det är mycket nu, ljudfiler som ska läsas in, fyra till sex yogaklasser i veckan som ska planeras, egen praktik, bokföring, sociala medier, administrativt arbete med mera, med mera. Många bollar i luften och som extra krydda så påbörjar jag mitt extrajobb. Inte så många timmar varje månad men eftersom det är några år sedan sist så kommer min tidigare chef att plocka fram dammvippan, fräscha upp mitt minne och se till att jag är som ny lagom till fredagsjobbet startar. 

Senare under dagen efter både morgon- och lunchklass ska vi träffas och jag ser fram emot att bli riktigt ordentligt avdammad.