Inga kunder = disco!

Jag trodda tidigare att jag var klar med butiksarbete, att det inte längre är min grej i alla fall inte om det känns kommersiellt och omotiverat. 

Så fick jag frågan om jag ville arbeta extra på ett av mina gamla jobb och sa ja utan att blinka. De kläder som säljs är svenskdesignade, dyra och med bra kvalitet. Ett märke som inte står för överkonsumtion utan som tillverkar kläder för att de ska hålla länge. Stilen är klassisk och hållbar oavsett trend.

Även om jag inte är den typiska kunden, snarare långt ifrån så kan jag uppskatta de vackra detaljerna och hantverket bakom. Hållbart mode utan slit och släng, den typen av design som min/vår mamma bar. Klassiskt och stilrent. Snyggt.

Min första fredagseftermiddag i butiken är avklarad. Inte så många kunder men ändå en bock i kanten för min återkomst. I brist på besök dansade jag loss inne i butiken, till radions utval av låtar, måste ju hitta på något! Och skulle förbipassagerande uppmärksamma mina discomoves so what. Kanske kan jag få dem att le eller ännu bättre att hälsa på mig inne i butiken för att kolla in sortimentet.

Hur gick premiären? Jo tack skapligt. Det var när jag skulle stänga som dubbeldörrarna in till grannen bredvid hakade upp sig. Jag kunde inte rubba skjutdörren av glas. Ringde min chef som försökte vägleda mig men inte lyckades. Så dök en av de andra butiksanställda i grannskapet upp och föreslog att jag skulle testa att lyfta dörren. Bingo! Kunde stänga och låsa alla dörrar samt logga ut ur kassan efter avslut.

Nu tar jag helg! Eller rättelse: först förmiddagens yinklass och sen helg.